Hoppa till huvudinnehåll

En blek spegelbild

Hudblekning är vanligt i Tanzania.
Hudblekning är vanligt i Tanzania. Bild: Ella Mikkola hudblekning tanzania

Att bleka sin mörka hud med kemikalier är ett vanligt fenomen i stora delar av Afrika. I Tanzania säljs de förbjudna hudblekningskrämerna lite varstans, och efterfrågan är stor och ökar hela tiden.

Men ämnet är tabubelagt, och få medger att de använder produkterna.

– Pröva nästa salong, jag vet att de gör hudblekningar.

En vit journalist möts av överraskade miner när en frågar efter hudblekningspreparat. Men alla de tillfrågade är överens om att det är en vanlig procedur i Tanzania, det är bara det att just vi inte använder de olagliga blekningsmedlen. Men de sysslar med det bakom hörnet.

Man får gå runt i många cirklar innan man inser att många gör det, men ingen medger. Det samma gäller kunderna.

– Min farmor berättade åt mig att man använt kemikalier länge, redan hon och hennes vänner blekte sig, säger 27-åriga tanzaniska Upendo.

Hudblekning är vanligt i Tanzania.
Det är svårt att hitta produkter utan blekande komponenter. Hudblekning är vanligt i Tanzania. Bild: Ella Mikkola hudprodukter

Upendo säger att hon själv bara använder ”kräm”. Men att hon nog känner människor som bleker sig med starkare ämnen. Hon skulle aldrig säga högt att hon gör det själv.

Enligt Upendo är det väldigt vanligt att tanzaniska kvinnor försöker förändra sin hudfärg, och hon skyller på männen.

Ni vita kvinnor tittar inte på svarta kvinnor och tänker att ni vill vara så där svarta.

– Männen tycker att vita kvinnor är vackrare, så kvinnorna här förändrar sig enligt deras önskemål.

Att jämföra hudblekning för mörkhyade med att vita solar sig för att bruna tycker inte Upendo att går.

– Ni vita kvinnor tittar inte på svarta kvinnor och tänker att ni vill vara så där svarta. Men svarta kvinnor ser på vita och tycker att de är mycket vackrare.

Hudblekning är vanligt i Tanzania.
Hudblekning är vanligt i Tanzania. Bild: Ella Mikkola blekning

Kolonialismens arv

Professor Kelly M. Lewis från Georgia State University i USA har forskat i psykologin bakom viljan att bleka sin hud i Tanzania. Hon satt på en buss i Dar es Salaam år 2010 och reagerade på att huden på kvinnan som satt bredvid henne hade väldigt ojämn färg. Lewis trodde det handlade om en hudsjukdom, men hennes vänner viftade genast bort det – ”den kvinnan bleker sig!”. Lewis blev intresserad av tankegången bakom att skada sitt eget skinn för ett visst skönhetsideal, och beslöt sig för att forska vidare.

– Jag kom fram till att det främst är kvinnor som bleker sig, men de kommer från alla socioekonomiska klasser. Män som bleker sig i Tanzania jobbar ofta med underhållning, säger Lewis.

Mycket av trycket som kvinnor som bleker känner kommer från just männen, som gärna ser att deras fruar, flickvänner och till och med arbetstagare är ljusare.

– Vi har intervjuat kvinnor som sagt att deras män hotat med skilsmässa om de slutar bleka sig, och till och med arbetsgivare som sagt åt sina anställda att bleka sig om de vill behålla sitt jobb.

Vi har intervjuat kvinnor som sagt att deras män hotat med skilsmässa om de slutar bleka sig

Enligt Lewis forskning är mentaliteten bakom att bleka sig en kombination av många saker, av vilka en av de starkaste är att se ”vackrare, vitare och mer europeisk” ut. Att vilja se bättre ut för sin partner var också en av orsakerna som dök upp i forskningen.

– De säger att de vill se mer ”vita” ut, men vad jag förstått under forskningen är att det inte betyder vit som vi förstår det i västvärlden. Det betyder ”ljusare”, och kan vara att se mer arabisk, indisk eller asiatisk ut.

Det ljusa idealet har en lång historia. Redan kolonisatörerna som kom till Afrika för hundratals år sedan hämtade med sig sina egna bilder av vad skönhet är.

– De idealen finns starkt inrotade i människor fortfarande, trots att vi lever i en annan tid.

Idealen stärks av att världen är allt mer globaliserad – i dag har de flesta tillgång till västerländsk media, även om de bor i ett u-land.

– Den historia av förtryck som finns i Tanzania, kombinerat med den mediebilden som hela världen numera får i och med globalisering, gör att det västerländska skönhetsidealet når alla delar av världen.

Myndigheterna kämpar mot gifterna

Sedan Lewis började med sin forskning har myndigheterna i landet skärpt lagarna kring blekningsprodukterna – i början av hennes tid i Tanzania kunde man se enorma reklambilder på gatorna som marknadsförde blekningsprodukter. Nu finns det en enorm svart marknad för vita krämer. Efter att myndigheterna förbjöd krämerna finns de under disken – och säljs nästan ännu mer än då de var lagliga.

Hudblekning är vanligt i Tanzania.
Hudblekning är vanligt i Tanzania. Bild: Ella Mikkola hudblekning tanzania

– Produkterna finns ”underground” nu, och jag skulle säga att de har ökat, säger Lewis.

Knepet är att veta vad man ska fråga efter i affärerna.

”Det är business”

Iddy-Yasin säljer kosmetika i sin lilla butik på marknadsområdet Mwenge i Dar es Salaam, Tanzania. Det lilla rummet dignar av hudkrämer, håroljor, badskum och fotkräm. Och de flesta av dem marknadsförs med blekande komponenter.

Trots att produkterna är förbjudna finns de fortfarande kvar, även om marknadsföringen inte längre är så tydlig. Och de starkaste av dem finns under disken.

– Många kvinnor här i Tanzania vill se vita ut för att vara vackra. En del av krämerna är olagliga, men eftersom kunderna kräver produkterna säljer jag dem, säger Iddy-Yasin.

Under en bra dag kommer mellan fem och tio kvinnor till hans butik och köper olika blekningsmedel.

Iddy-Yasin importerar produkterna från Kongo, Elfenbenskusten, USA och Italien. Eftersom efterfrågan inte verkar försvinna någonstans fortsätter den olagliga importen av varorna. Den olagliga importen av produkter innebär ännu en skatteförlust för Tanzania, som redan kämpar med oregistrerade företag som inte bidrar med skatter till staten.

En del av krämerna är olagliga, men eftersom kunderna kräver produkterna säljer jag dem

Hudblekningsmedlen innehåller ofta starka kemikalier som kan skada en allvarligt. Det finns rapporterade fall om cancer och till och med människor vars hud bränts bort av produkterna.

Trots att många är medvetna om riskerna, och känner av att krämerna kan vara farliga senast då de svider mot huden, väljer mängder av människor i Tanzania ändå att försöka fräta sig till skönhet.

Som att sluta röka

Kelly M. Lewis tror inte att det går att förbjuda bort en hel kultur av blekning. Trots att alla produkter som säljs under disken skulle gå att få bort, skulle människor fortfarande kunna tillaga egna blekande häxbrygder av lagliga kemikalier.

– Det är som att försöka få folk att sluta röka – man kan inte få alla att bara sluta genom att förbjuda cigaretter.

Hudblekning är vanligt i Tanzania.
Hudblekning är vanligt i Tanzania. Bild: Ella Mikkola hudblekning

Att bli av med den farliga kulturen av hudblekning är en lång process, som handlar mer om psykologi än om lagar.

– Det handlar verkligen om något som går djupare än några förbud. Psykologin bakom blekningen sitter för djupt. Istället borde man börja kampanjerna för att människor ska känna sig bekväma i sin egen hud.

Upendo heter egentligen något annat.

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle