Hoppa till huvudinnehåll

Skilda världar: från Hebron till Tel Aviv

Stranden utanför Jaffa i Tel Aviv
Stranden utanför Jaffa i Tel Aviv Bild: Yle/ Nanette Forsström jaffa

För tillfället befinner jag mig i Tel Aviv, ett par timmar från Hebron. Det mentala avståndet är ändå enormt mycket större. Det är en helt annan värld och verklighet, och det känns som om jag var med i film. Förutom att man lämnar ockupationen bakom sig, gör man också en resa mellan två ytterligheter på skalan konservatism-liberalism. Att plötsligt vara omringad av folk i shorts, ungdomar som dricker öl på uteserveringar i skenet av färgglada lampor, folk som går med hundar i koppel, ligga på stranden och se flickor göra workout i bikini och män som ligger och kelar och håller varandra i handen. Det vill säga helt normala saker i de flesta västerländska städer. (Tel Aviv beskrivs ju för övrigt som Mellanösterns gayhuvudstad.)

Bildtext: På kartan i Old Jaffa Hostel i Tel Aviv, Israel, framställs Gaza som en strandort. Västbanken existerar heller inte enligt kartmakarna.
Bara några timmar in mot land, i Hebron, är vardagen däremot begränsad av soldater, vägspärrar och taggtråd, barn blir tårgasade på väg till skolan eller till och med arresterade, alla kvinnliga kroppar är täckta från topp till tå, det är svårt om inte omöjligt att resa utomlands, det finns inga jobb och verkligen ingen alkohol. Hus jämnas med marken av de israeliska styrkorna, utan att det nödvändigtvis finns någon förklaring eller förvarning.

På ett ännu närmare avstånd hittar du palestinska beduinbyar, där stora familjer bor i skjulliknande ruckel av metallbråte i knastertorrt ökenlandskap. Fattigdomen är extrem och det råder brist på allt - särskilt vatten.

Om skribenten

Nanette-Marie Forsström är volontär inom ramarna för det internationella människorättsprogrammet EAPPI, som i Finland koordineras av Kyrkans Utlandshjälp. De åsikter som EAPPI-volontärerna framför är personliga och representerar inte nödvändigtvis värdorganisationens (Kyrkans Utlandshjälp) ståndpunkt.

Det är många andra i min grupp som har dåligt samvete för att de reser runt eller åker bort från Västbanken på sina lediga dagar, trots att programmets organisatörer uppmanar oss att göra det. Jag förstår dem, och kan själv känna likadant emellanåt, även om jag också kan tycka att det är lite skenheligt. Jag menar, på sätt och vis lever vi hela vårt liv i Tel Aviv. Vad spelar det då för roll vad vi gör i ett par dagar på vår lediga tid. Däremot är jag överväldigad över de absurda skillnaderna i levnadsstandard och livsvillkor. Här är det ingen som talar om ockupationen, och många av de israeler som jag har talat med har ingen aning om hur det är på den andra sidan. Främst tycker de bara att det är farligt och avråder en från att åka dit. Som det står på skyltarna till de palestinska områdena "entrance for Israeli citizens is dangerous".

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes