Hoppa till huvudinnehåll

Intensiv och intim musikal

ÅST
Anna-Maria Hallgarn och Alexander Lycke i "The Last 5 Years" på ÅST ÅST Bild: Pette Rissanen anna-maria hallgarn och alexander lycke

Hon står där helt förkrossad, han minns deras första möte. Så här ser upptakten ut till Åbo Svenska Teaters nya musikal The Last 5 Years.
Mi Wegelius recenserar.

Cathy och Jamie i sin rättssal
Cathy och Jamie går genom sin relation Cathy och Jamie i sin rättssal cathy och jamie i sin symboliska rättssal

Efter storuppsättningen Jesus Christ Superstar, firar Finlands äldsta teater ÅST nu sitt 175-års jubileum med en mycket ung musikal. Amerikanen Jason Robert Browns prisbelönta The Last 5 Years hade urpremiär 2001. Brown är en ung musikalkomet som fick sitt genombrott i New York redan som 25-åring i mitten av 90-talet med sitt första verk Songs For A New World. Hans andra musikal, Parade, 1998, sattes upp på anrika Lincoln Center. Det var ett massivt historiskt verk, så när han tog itu med sin tredje musikal, ville han göra en liten, intim föreställning. Resultatet blev The Last 5 Years och också den kultförklarades snabbt.

En symbolisk rättssal

Utgångspunkten är smärtan när ett förhållande tar slut, när vi blir lämnade, eller själva lämnar. Längtan efter att då ställa sin ex partner inför rätta för att få svar på alla malande frågor i en symbolisk rättssal, kan ligga nära till hands.
I The Last 5 Years är det just det som sker och blir till en emotionell betraktelse över Cathys och Jamies femåriga förhållande, från deras första träff, in i äktenskap och slutligen skilsmässa.

Dubbla tidsaxlar

Berättelsen löper fram på dubbla tidsplan. Anna Maria Hallgarn, som Cathy, börjar med det smärtsammaste, ögonblicket när Alexander Lyckes Jamie lämnar henne och hon är full av förbittring över att han vill leta upp någonting bättre. Jamie i sin tur förmedlar i sina några monologer och de många solosångerna deras berättelse från första mötet till dess han väljer att lämna henne. När hennes öppningssång heter Jag står kvar här kallas hans Min gudinna. I slutet sjunger hon betecknande nog Hej då, vi ses i morgon, medan han framför Jag kan inte rädda dig.

Tron att kändisskap och framgång leder till lycka

Det är frågan om två purunga människor, Jamie är bara 23 år vid starten. Snart är han hektiskt uppe i att bygga en karriär som framgångsrik författare, medan hon gnetar på både med att försöka prångla recensioner och med auditions. Hon längtar efter närhet, han är absorberad av att bli ett namn i kultureliten. När han sjunger om att han är rykande het, försöker hon vara nöjd med att få vara en del av hans framgång. Han gör försök att lyfta också henne, att få henne att släppa loss och bli lycklig. Men till slut kan varken hans alltmer ihåliga försäkran om hur lycklig han är att få älska henne eller drömbostaden på Manhattan rädda förhållandet.

Det fina i The Last 5 Years är att både Cathy och Jamie försöker förstå varför det blev som det blev och är beredda till självrannsakan. Dessutom glömmer de inte bort att minnas en del av det fina de upplevde tillsammans. Men om det räcker och hur det går för dem, det får var och en bedöma själv.

Intensitet i tolkningarna

Markus Virtas regi lyfter bra fram de starka, känsloladdade texterna som tillsammans med musiken bildar en välfungerande musikalisk helhet. Både Anna Maria Hallgarn och Alexander Lycke har setts tidigare i Finland i starka tolkningar. Hallgarn som modern i Next to Normal på Wasa Teater och som Maria Magdalena i Jesus Christ Superstar på ÅST. Alexander Lyckes Jesus´ var övertygande i Jesus Christ Superstar. Också här blir deras tolkningar trovärdiga och fulla med intensitet. Både tolkningsmässigt och musikaliskt är de verkligt bra. De enda invändningar jag har är det överljud i mikrofonen som bitvis uppstår när Hallgarn går upp i röststyrka. Och sången om klockan och skräddaren Schmuel känns lite väl apart till en början. I programbladet berättar Hallgarn att hon inte fattade någonting av den sången när hon hörde den första gången. Först av programbladet förstår jag att det är frågan om en dialog mellan klockan och skräddaren Schmuel. Jamie vill med den av allt att döma inspirera Cathy till tro på egna drömmar

Suverän scenografi

Scenografen och dräktskaparen Lotta Nilsson sade i teaterns pressmeddelande inför premiären att hon strävar efter att i scenrummet tillföra dramat en egen berättelse som inte finns uttalat i manus. Scenbilden, med rättssalen och domarpodiet i bakgrunden, är helt suverän – och praktisk. An efter plockar Cathy och Jamie bara det de behöver i rekvisita och klädbyte ur salens omgivande hyllor. Och femmanna orkestern, ledd av kapellmästare Ralf Nyqvist, sittande bakom podiet i dubbelrollen som domare, fungerar mycket bra. Den genremässigt och rytmmässigt komplexa musiken med allt från rock, latin, jazzgroove, klezmer, till amerikanskt 40-tal och rent klassiska musikalnummer tar de sig an med bravur med Nyqvist snyggt alternerade mellan den osynliga taktpinnen och pianot, medan Matti Moilanen på cello, Katariina Sallinen på violin och Ari Katajas bas sekunderade känsligt och med spelglädje.

The Last 5 Years på Åbo Svenska Teater är en modern musikal absolut att rekommendera.

Läs också:
Äktenskap i musikalform

Läs också

Nyligen publicerat - Vega