Hoppa till huvudinnehåll

Boktipset: Född fenomenal

Dagens boktips får Född fenomenal stå för.
Dagens boktips får Född fenomenal stå för. Dagens boktips får Född fenomenal stå för. Bild: YLE / Ann-Catrin Granroth född fenomenal

Josephine Bornebusch har skrivit en bok, och nu pratar jag inte om Aja baja vita soffan som hon gjorde som Mickan i Solsidan, utan om en riktig bok. En bok med snygg pärm och 262 lättlästa sidor. Debutromanen Född fenomenal är en ungdomsbok jag gärna skulle läst när jag var sisådär 14 år. Visst läste jag den med glädje nu också, men jag tror den skulle varit nyttig för mig som fjortis.

Född fenomenal handlar om Rut, en ”smart tonåring med välförtjänt bra självförtroende”, som det står på baksidan av boken. Hon är också djupt besatt av Anne Frank och andra världskriget.

Ibland är det skönt att vara född fenomenal. Dumt namn, smart tjej. Kanske var det därför som de döpte mig till Rut. För att väga upp lite liksom.

Rut vet verkligen inte vad jantelagen är för något. I början av boken blir jag nästan irriterad på henne. Ni vet så där irriterad som man kan bli på Karlsson i Karlsson på taket och Björne i Björnes magasin? Hon är självisk och ser ner på alla andra. Till och med snackar skit om dem (i dagboken, aldrig bakom ryggen). Det är svårt att göra en bok där läsaren aldrig någonsin börjar tycka om huvudpersonen, så självklart förändras det här efter en tid. Det är lite räkost och en klassresa som står för det.

Varför skulle jag då velat läsa den här boken när jag var 14? Just för att hon har ett sådant himla bra självförtroende. Och då är hon inte alls en av de där populära tjejerna. Hon är heller inte intresserad av killar (till en början) och när det väl händer handskas hon med det (kärleken och allt som hör till) på ett mycket … förnuftigt sätt. Hon ältar inte. Inte så mycket i alla fall, och ibland är det så befriande att läsa en bok där tjejen inte sitter på sitt rum och ältar och ältar och är deprimerad.

Ett annat plus med boken är humorn. Josephine är rolig, det märks. Ibland kan vissa saker upprepas lite för ofta, som meningar som slutar i den här stilen: ”Det var perfekt att stå i ett hörn. I hörnet gjorde sig kjolen rätt så bra. Alla var där. Inte i hörnet alltså, utan på festen”. Men utöver det fnissar jag till titt som tätt. Ruts översexuella kompis Magda är också väldigt lustig. Som en ung Sex and the city-Samantha.

Slutbetyg: Jag ger boken tre klassresor av fem. Läsvärd!