Hoppa till huvudinnehåll

En reborndocka är som en nyfödd baby

En reborn-docka är en docka som skall likna ett litet spädbarn så mycket som möjligt. De som gör dockor menar att dockorna föds, som barn. Och när man köper dockorna adopterar man dem. Söker människorna substitut för närhet genom dockorna?

Redaktör Barbro Björkfelt har gjort ett reportage där hon intervjuar Christel Tourneur-Putro, som gör reborn-dockor och nöjda "mammor" som adopterat dockor.

Christel Tourneur-Putro menar att dockorn för fram mjuka värderingar. Trots att dockorna inte lever känner man värme och glädje med dem. Det är ett stort och krävande jobb att göra en docka. Tourner-Putro kan inte genast sälja dockor hon gjort. Hon kan ge bort sitt "barn" först efter en tid. Dockorna är babyer, inte kalla och hårda föremål.

Christels barn och man struntar i hennes dockpyssel. Karlarna har svårt att förstå dockfascinationen.

Det är många som vill ha avbilder av sina egna nyfödda barn. Kaija Kuurila-Svahn fick en docka av Christel som Kaija nu älskar. Den var så ljuvlig och lik hennes barn när de var små. Hon är inte riktig säger, Kaijas dotter, men Kaija menar att dockan talar till mamman inom en. De väcker en nostalgi till kokongen-symbiosen av mamma-barn.

På mödrarådgivning och förlossningssjukhus är en reborndocka bra att ha för att öva sig att byta blöjor och träna amning.

Christels mor Else Leisten-Friman har två reborndockor. Else stickar kläder, byter kläder och pysslar om dockan. En av ELses vänner, Hermine Andersson, blev mycket ensam när hennes make dog. Med sin reborndocka Isabell har hon fått ett mål i sitt liv. Hermine har aldrig haft en docka i sitt liv, nu småpratar hon med dockan Isabelle, bär omkring henne och tittar på barnprogram.

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.