Hoppa till huvudinnehåll

De hemlösa i fabriksvärmen

Luftföroreningar
Norilsk i april 2004 Luftföroreningar Bild: Kerstin Kronvall, Yle norilsk

En rysk fotograf, Elena Tjernysjova, har dokumenterat livet i staden Norilsk på Tajmyrhalvön. Hon tillbringade sammanlagt sju månader där under en period av ett år. Hennes bilder gav mig en nostalgisk kick men gjorde mig också lite upprörd. Tänk att inget ser ut att ha ändrats på tio år!

Våren 2004 besökte jag Norilsk, där var kallt och snön visade på ett väldigt tydligt sätt vad luftföroreningar kan betyda. Snödrivorna vid gatorna var nämligen zebrarandiga i vitt och svart. Då det föll snö var den vit men strax föll det partiklar ur luften som gav snön en svart hinna.

Norilsk är en av världens mest förorenade städer. Det var väldigt tungt att andas där.

En ung man som jag intervjuade berättade att han saknade blommor och färger men han var en av mycket få som hade något negativt att säga om sin hemstad. De flesta talade varmt om livet i storstaden mitt på tajgan.

I ett kopparsmältverk träffade jag en man som frågade om man i Finland fritt kan gå ut i naturen och jaga vilt. Han tyckte att det var det ultimata beviset på att livet i Norilsk är gott.

Kopparsmältverket var en fascinerande miljö, arbetarna bar syrebehållare på ryggen och med jämna mellanrum förde de en platsslang som var fäst i behållaren till munnen och andades in syre. Våra arbetarskyddsmyndigheter skulle ha mycket att säga om de förhållanden som rådde där.

Under besöket upptäckte jag att det strök omkring människor längs väggarna och i korridorerna i smältverket. De hade vare sig arbetskläder eller syrebehållare. Då jag frågade en av cheferna vad det här var för folk berättade han att det var uteliggare som hade sökt skydd i fabrikens värme.

- Vissa av arbetarna tar med sig mat till dem.

Jag undrade om det inte är farligt att ha löst folk i en anläggning av det här slaget. Smält koppar hälldes rödglödande och fräsande i behållare och på transportband och det såg verkligen skrämmande ut. Chefen jag talade med medgav att det var farligt.

- Men om jag tvingade dem ut skulle de dö i kylan, de är hemlösa. Här har de i alla fall en chans att överleva tills det blir varmt ute.

Jag fick åter en gång en inblick i hur man också kan tänka och hurudan verkligheten kan te sig.

Läs också