Hoppa till huvudinnehåll

Förbjudet begär nittio år senare - finländsk urpremiär på Ödesmärkt

Ödesmärkt
"Jag var ju annars en mycket vanlig människa." Joachim Wigelius spelar Anders Hagman i Karin Smirnoffs Ödesmärkt. Ödesmärkt Bild: Niko Ingman ödesmärkt

När Radioteatern onsdag kväll sänder den finländska urpremiären på Karin Smirnoffs pjäs Ödesmärkt från 1923 – en av de första i Norden som tog upp temat homosexualitet – är det ett stycke teaterhistoria.

– Hur är det möjligt att Karin Smirnoff, som var dotter till August Strindberg och Siri von Essen, har varit en totalt bortglömd författare ända fram till i dag? Ändå hade hon, i likhet med sin far, ett stort socialt patos och var inte rädd för att ta upp tabubelagda ämnen. Hon skrev om kvinnans ställning, socialismen, revolutionen, homosexualitet, ensamstående mödrar, klass och kön.

Det frågar sig Ylva Larsdotter, som suttit i den redaktionsgrupp som gav ut Ödesmärkt i bokform i fjol.



Ändå borde ju Karin Smirnoff (1880-1973) vara en del inte bara av den svenska utan minst lika mycket av den finlandssvenska litteraturhistorien. Hon kom nämligen att bo – och verka som författare – under flera år i Helsingfors, dit hon flyttade 1892 med sin mor och sina två småsyskon efter den stormiga Strindberg-von Essenska skilsmässan. Först 1918, flyttade hon och hennes man Vladimir Smirnoff, universitetslektor i ryska och rysk litteratur, till Sverige, då han avskedades ”för deltagande i det röda upproret”. Ödesmärkt kom till under de första åren i Sverige.

”Snuskig, dekadent, pervers ...”

– Genom sina ämnesval ligger Karin Smirnoff absolut i tiden just nu. När pjäsen skrevs, i början på 20-talet, ansågs den däremot ospelbar. ”Snuskig, dekadent, pervers, slipprig” var kritikerkårens omdömen när pjäsen kom ut på Albert Bonniers förlag, berättar Ylva Larsdotter.

Pjäsen som utspelar sig i en idyll, ute på en svensk sommarvilla, utvecklar sig steg för steg till ett ödesdrama med tragisk utgång. Det handlar om den passion huvudpersonen Anders Hagman ”annars en mycket vanlig människa”, hyser för sin unga fosterson, den f.d. prostituerade Daniel. En passion som slutligen driver honom i döden.

Pjäsen uruppfördes först på 30-talet, av en experimentell teater i Belgien, och fick då god kritik. I Sverige skulle det räcka till 1999 innan pjäsen uppfördes för första gången, i samband med en Strindbergfestival. Och nu, drygt 90 år efter sin tillblivelse, får den finländska publiken för första gången ta del av Anders Hagmans tragiska passionshistoria.

En historia om begär

När man sätter upp det här ödesdramat i dag, när det en gång så tabubelagda ämnet inte längre är tabu – vad blir då det viktiga?

– Jag är inte ute efter att göra ett debattinlägg, utan det som fascinerar mig är beskrivningen av begäret versus moralen, säger Marielle Eklund-Vasama, som regisserat Radioteaterns föreställning

– Jag har velat göra en föreställning som handlar om att vara offer för en passion som man inte kan/vill behärska, och om det förbjudna begärets tudelade natur, oändlig uppfyllelse och lycka jämsides med djupaste ångest.

Så har hennes Ödesmärkt, med Joachim Wigelius i huvudrollen som Anders Hagman och Viktor Idman som den franska fostersonen Daniel, också blivit en föreställning som genomgående håller mycket hög temperatur.

Marielle Eklund-Vasama och Ylva Larsdotter kan man också höra mera av i ett program om Karin Smirnoff och hennes författarskap som sänds efter Radioteaterns föreställning, kl. 22.15.

Radio Vega onsdag 24.9 kl. 21.05 och 22.15

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje