Hoppa till huvudinnehåll

"Finland visar symptom på propagandakriget"

Varket av nedskjutna Malaysian Airlines MH17 i östra Ukraina.
Varket av nedskjutna Malaysian Airlines MH17 i östra Ukraina. Bild: EPA / ALYONA ZYKINA malaysia airlines

Nerskjutningen av det malaysiska passagerarplanet i Ukraina inledde ett informationskrig av sällan skådad omfattning på internet, och propagandaspridningen ökade explosionsartat. Målet med informationskrig är att få folk att tvivla på vad som egentligen är sant, och det har lett till att människor anställs för att sprida desinformation.

Trodde du att propaganda var något som blomstrade bara under andra världskriget så trodde du fel. Propagandan lever och mår bra, och internet har gett propagandan ett helt nytt sätt att spridas. Istället för den brittiska moralhöjarpostern Keep Calm and Carry On från andra världskriget ser vi idag propaganda bland annat på sociala medier. Den ryska ambassaden i Förenade Arabemiraten ”läckte” Natos bildbevis om rysk närvaro i Ukraina. Bilden visade små plastpansarvagnar uppradade på en gräsplätt.
Hoppa över Twitterpostning


Kanadas Natofilial tweetade för sin del en karta som ska ”hjälpa ryska soldater” att inte längre ”tappa bort sig” in på ukrainskt territorium. På kartan står det ”Ryssland” på Ryssland, och ”inte Ryssland” på Ukraina, inklusive Krim. Som svar fick de sedan en ”lektion i geografi” där Krim var markerat som Ryssland.
Hoppa över Twitterpostning

Internet ger officiella myndigheter en chans att föra informationskrig genom humor och ironi, och med hjälp av sociala medier kan man nå ut till många människor. Förväntningarna på sociala medier är än så länge lite annorlunda än på traditionella medier, säger Charly Salonius-Pasternak, äldre forskare på Utrikespolitiska institutet.

– Inget lands utrikesministerium skulle skicka ut ett pressmeddelande där det står ”Haha, vi har gjort en rolig karta!”. Att det finns propaganda och informationsoperationer är inget nytt, men det är nytt att man kan göra det på sociala medier på ett sätt som inte går i traditionella medier, säger han.

Propaganda är ett slags kommunikation med hjälp av vilken man försöker influera människor och mobilisera stöd för någonting, till exempel ett krig. Men det är inte bara myndigheter som i eget namn lägger ut propaganda, utan tvärtom. Under sommaren har antalet västkritiska kommentarer på bloggar, på sociala medier och på tidningars diskussionsforum ökat. De här kommentarerna försöker sprida alternativa fakta och åsikter om Ukrainakrisen. Forskaren Saara Jantunen från försvarshögskolan säger att det är tydligt att det leds av någon.

– Det är svårt att säga vem som står bakom ett meddelande på nätet när man ser det. Men innehållet i meddelandena stöder Rysslands informationsagenda, säger Jantunen.

Västländerna för självklart också sitt eget informationskrig, men det som kännetecknar den ryska propagandan är att dess mål inte är att bygga upp en gemenskap, utan att stärka kritiken mot till exempel EU, Nato eller hela västvärlden.

”Trollfabrik” producerar propaganda

Det har kommit fram uppgifter om en så kallad trollfabrik i St. Petersburg, där människor mot betalning har som uppgift att sprida en viss typs åsikter på nätet, berättar Jantunen. Listor med namn och löneuppgifter har läckt, liksom också en instruktionsmanual författad av Kreml gällande hurdana meddelanden som ska skrivas.

Några klara bevis på att det finns en ”trollarmé” finns det inte, säger Jantunen. Orsaken är att en av informationskrigets grunder är att det absolut inte får finnas bevis för att det förs. Saara Jantunen säger att meddelandena stöder ryska stormaktspolitiska mål, så man kan dra sina egna slutsatser om vems lönelistor trollen finns på.

– En användare kan ha flera konton och många alternativa identiteter, och de personer de utgör sig för att vara finns egentligen inte, säger Jantunen.

Jantunen säger att ”trollen” samarbetar med ryska medier och att de tillsammans synkroniserar sitt budskap. Trollens desinformation på nätet stöds av artiklar i de statliga medierna.

– Det kan handla om ett halvt dussin människor som går ut med ett visst påstående, till exempel gällande Ukraina. De ändrar på orden så att det inte märks att allt kommer från samma källa, och på så sätt börjar de skapa ett alternativ till en viss händelse, förklarar Charly Salonius-Pasternak.

Målet är att få folk att tvivla på vad som är sant och vad som är desinformation och att sedan börja bråka om det.

– Finländarna och de finländska medierna och beslutsfattarna har börjat få symptom på det här. De frågar sig vad som är sant och vad som är desinformation, säger Saara Jantunen.

Propagandan vill förlöjliga västerländsk journalistik

Ryssland utnyttjar den västerländska journalistikens ideal i sin propagandataktik, skriver journalisten Euan MacDonald som är stationerad i Kiev. I väst lägger journalister vikt vid att låta alla parter komma till tals, och om det finns alternativa sanningar så rapporteras också de. På så sätt blir journalisterna fotsoldater i informationskriget.

En annan taktik från Rysslands sida, skriver MacDonald, är att grunda nyhetsorganisationer som påminner om de västerländska. Tidigare i somras ville till exempel tv-kanalen Russia Today grunda en filial i Helsingfors. Målet är att få mediekonsumenterna att tro att de här organisationerna arbetar på samma värdegrund som i väst, där det journalistiska idealet är att bevaka demokratin.

I en auktoritär stat är medierna snarare en av regimens tentakler, där kritisk granskning av makthavarna faller på små oppositionstidningar. Problemet är att de fabricerade historierna i ryska statliga medier ofta är bättre än sanningen, vilket leder till att de får spridning tack vare den allt intensivare jakten på klick på webben. Journalistiken betecknas ofta som ett första utkast till historien, och man ställs inför den filosofiska frågan: Är sanningen det som verkligen har hänt eller det som de flesta tror att har hänt?

– Det viktiga är vilken minnesbild av en politisk situation som stannar hos oss. När en viss politisk situation definieras och analyseras på ett visst sätt är det historieskrivning som sker, säger Jantunen.

Propaganda är inte kritik från människorna

Det enda sättet att motarbeta propaganda är att vara medveten om att det förs ett informationskrig och att identifiera vad som är propaganda, säger Jantunen.

Du måste till exempel i ditt Facebookflöde se skillnad på vad som är trollning och vad som bara är en enskild medborgare som deltar i samhällsdebatten. Jantunen förklarar att skillnaden är att trollen definierar vad vi ska tala om, medan folket sedan fortsätter diskussionen.

Hon säger att trollning inte får bli synonymt med en kritisk åsikt, eftersom en av demokratins grundpelare är att kritiska åsikter får komma fram. Det är väldigt listigt att genom trollning förvränga just samhällsdebatten.

Att skilja på folk och troll är svårt, eftersom trollen ibland inte ens kommenterar Ukrainakrisen i sig, utan istället kritiserar västerländska eller finländska medier, politiker och organisationer. Det i sin tur påverkar indirekt hur vi ser på konflikten.

– Propagandan måste identifieras så bra som möjligt, och man måste kunna fatta sina egna beslut. När man märker att ens förmåga att fatta beslut blir störd för att man känner ångest eller är rädd, då är man ett offer för informationskriget, säger Jantunen.

Charly Salonius-Pasternak är säger att vikten av mediekritik är större än någonsin på grund av den enorma mängd propaganda som sprids nu.

– Alla som rör sig på internet måste börja bygga upp en betydligt bättre förmåga att vara lite kritisk mot varifrån saker kommer ifrån och kunna läsa medierna som helhet mycket bättre. Det kräver mycket mera av den enskilda konsumenten, eftersom nätet används kontinuerligt för informationsoperationer och propaganda.

Läs också:

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes