Hoppa till huvudinnehåll

Propagandan fick ett uppsving i och med Ukrainakrisen

Kvinna läser en tidning utanför en myndighetsbyggnad i Donetsk i Ukraina.
Kvinna läser en tidning utanför en myndighetsbyggnad i Donetsk i Ukraina. Bild: EPA/PHOTOMIG donetsk

Kerstin Kronvall - utrikesreporter med Ryssland som specialområde – konstaterar att det finns många som under Ukrainakrisen har försökt vända fokus åt alla möjliga olika håll. Enligt Kronvall borde västerländska journalister inte låta direkta osanningar florera vilt.

Har du själv stött på den här typen av propaganda?

Jo. Under hela Ukrainakrisen sedan november i fjol tycker jag att jag har översköljts av den propaganda på olika sätt; dels i sociala medier, dels i kommentarer till artiklar som jag skrivit och dels direkt som e-postmeddelanden på olika sätt - som direkta hot och väldigt negativa kommentarer som kommer osorterat. Det har också förekommit att skapade profiler på Facebook ha velat bli vän med mig, och det har hänt att jag har trott på det och släppt in någon, och har senare insett att det här var ett riktigt troll.

Om vi tittar oss själva i spegeln..? Bidrar vi här på Svenska Yles nyheter med att sprida propaganda?

Redaktör Kerstin Kronvall
Kerstin Kronvall Redaktör Kerstin Kronvall Bild: Yle kronvall

Jag tycker att vi bidrar till att sprida det eftersom vi tillåter nästan vilka kommentarer som helst in på våra artikelkommentarsfält på webben.

Vi skulle kunna vara mycket mera kritiska och mer alerta och inte låta direkta osanningar komma fram. Ibland kan det komma kommentarer med länkar till riktiga propagandawebbtidningar till exempel.

Vi låter människor ganska okritiskt påstå saker som inte är sanna, och det här hänger ihop med en av de grundläggande svårigheterna när det gäller troll och propagandakrig.

Vi västerländska journalister med vår etik är så väldigt måna om att låta alla åsikter få komma fram och vi är rädda för att på något sätt ge uttryck för att vi censurerar någon. Och då låter vi också lögnerna komma fram som om de vore sanningar

Hur ska vi känna igen de här trollen?

Om någon sätter sig ner och systematiskt går igenom våra artiklar om Ryssland och Ukraina är det absolut inte svårt att hitta de personer som alltid återkommer med samma formuleringar och samma argument.

I vissa fall - kanske i de flesta fall - är det ju så att det kanske inte är avlönade troll utan människor som har upptäckt de propagandasanningar som trollen har spridit. Nu tror de sig besitta en information som vi andra kanske inte har. De omfattar faktiskt själva de här åsikterna och tror att det är en del av sanningen. De gör det ”i bästa välvilja” kan man kanske säga.

Men jag tycker att det skulle finnas skäl att titta på de här kommentarerna lite noggrannare.

Hur kan vi vara säkra på att det inte är de ryska medierna som har rätt - och de västerländska eller finländska som har fel?

För det första vill jag säga att det inte finns ett begrepp ”ryska medier” som alla skulle ha fel.

Det finns ryska medier som ägnar sig åt propaganda - och det finns helt bra ryska medier som sysslar med journalistik på samma villkor och utgående från samma etik som västerländska medier.
Men trollen använder sig av en metodik som handlar om att vända bort kritiken.

Om vi nu sitter här och diskuterar det ryska propagandamaskineriet så är det genast någon som dyker upp och säger att: ja men se - jag håller också på med det här. Det här är ett sätt att inte gå in på den fråga man diskuterar - utan i stället vänder man på den.

Det är som när Kalle kommer hem från skolan med trasiga byxor och mamma grälar. Då säger Kalle: Men Pelle har söndrat sin jacka

Man försöker vända fokus till någonting annat. Det här sker inte bara när det gäller Ukraina och Ryssland utan det sker väldigt ofta i diskussioner; man försöker vända det hela till någonting helt annat.

Men samtidigt finns det ryska medier som följer journalistiska regler, som går till källor, som utreder saker och ting och som talar med de människor som citeras. Det finns också medier som slarvar med det här, och det finns de medier som uttryckligen sprider propaganda.

I Ryssland finns det alltså sådana medier som sprider direkt fabricerade nyheter och som gör det antingen på uppdrag av sin ägare eller på uppdrag av en politiker. Det här får man inte blunda för. Vi måste vara medvetna om att det finns bra medier i Ryssland – men det finns faktiskt riktiga propagandamaskiner.

Vilken typ av propaganda har Ryssland och Ukraina använt mot varandra?

Både Ryssland och Ukraina har använt nästan alla medel man kan använda. Vi kan ta några exempel på effektiv propaganda från bägge länder.

Då det gäller Ryssland tror jag att det är få människor i Finland som begriper vilken sprängkraft begreppet fascism har i Ryssland. Hela den ryska berättelsen om Ryssland bygger på att det var Sovjetunionen som befriade Europa från fascismen i andra världskriget. Det här är en så oerhört stark del av den ryska identiteten.

Redan från början när protesterna på Självständighetstorget började i Kiev i november i fjol gick man ut i ryska medier och sade att fascisterna tar över makten i Kiev.

Det här har man under alla dessa månader lyckats genomföra så starkt att människor faktiskt på många håll – det vill säga de som följer med de statliga medierna – verkligen tror att det är en fascistisk rörelse som tagit över Kiev, och de tror att Ryssland än en gång måste ta på sig det här med att bekämpa fascismen som utgör en farlig kraft.

Man använder sig av det här väldigt starkt just nu när det är 70 år sedan många av händelserna i andra världskriget. Man går in och säger att på dagen då de tyska fascisterna år 1944 gjorde det här och det här gör nu de ukrainska fascisterna det här och det här.

I Ukraina använder man sig av ett annat begrepp som också är väldigt starkt - och det är terrorist. Man kallar alla de som strider i östra Ukraina för terrorister. De proryska rebellerna, separatisterna och de ryska soldaterna - de är alla terrorister. Den som lever få se vad historieforskningen kommer till och vem som ljög mest.

Kerstin Kronvall intervjuades av Sebastian Dahlström

Läs också:

Läs också