Hoppa till huvudinnehåll

Att regissera är som att laga en middag

Pernilla August
Pernilla August Pernilla August Bild: Charlie Drevstam arvingarna

Pernilla August är aktuell som huvudregissör för den danska TV-serien Arvingarna. Och att regissera är lite som att tillreda en middag och ordna en bra fest, säger Pernilla.

Pernilla August är huvudregissör eller den konceptuerande regissören för Arvingarna, vilket betyder att det är hon som bestämt hur serien skall se ut och hur den skall kännas. Pernilla har varit med och jobbat med manuset, hon har rollbesatt, bestämt stilen eller ”looken” tillsammans med fotograf och scenograf. Och det är också hon som regisserat de tre första avsnitten av serien.

Att regissera en TV-serie skiljer sig ändå inte nämnvärt från att regissera en film, tycker Pernilla. Vi jobbade väldigt filmiskt, vi hade t.ex. bara en kamera vilket gav det hela en filmisk ton. Och för Pernilla blev serien också lite av en skola, för jag ville få ordentlig arbetserfarenhet från verkstadsgolvet, säger hon. Jag vill lära mig arbetet från grunden. Sedan var det ett extra plus att få jobba i ett annat land och göra saker nästan lite i smyg, skrattar hon.

Bra på att laga mat

Pernilla är en hyllad skådespelare med en lång karriär både inomteater, film och TV. Men när hon för några år sedan skulle göra sin regidebut med Svinalängorna var hon nervös. Men så slog det mig att regiarbetet är lite som att laga en bra middag, säger Pernilla och jag tycker det är rolig att ordna fest. Att beräkna maten, att fundera ihop nåt som är snyggt, glatt, färggrant och helst också varmt och det är jag bra på fortsätter Pernilla.

En bra middag beror också på vilka du bjuder, det gäller att bjuda in mänskor som trivs tillsammans, säger Pernilla och detsamma gäller även med en filminspelning. Det gäller att få ihop ett harmoniskt gäng som vill berätta samma historia, som förstår och ser det kollektiva i arbetet. Skådespelarna skall vilja välja varandra och vilja jobba med varandra. Det här är speciellt viktigt då vi talar om en TV-serie som kanske kommer att gå i många år, då skall skådespelarna vilja och orka bära sina roller i många år.

Ett familjedrama

Efter de stora succéerna med Borgen, Bron och Brottet kommer det nu en serie som handlar om en familj. En berättelse om en familj, en hemlighet och konsekvenserna av den. Men varför sitter den så rätt i tiden?

Jag tror att när det blåser ute i världen, då vill vi berätta om familjen, säger Pernilla. Vi vill se kärleksdramer, vi vill tillbaka till det lilla, fortsätter hon. Det är det ”lilla” dramat som är ursprunget: kärleken, livet, döden, familjen, allt det vi kommer ifrån. Alla har vi ett ursprung och det tycker jag är så spännande, säger Pernilla. Du bär med dig din familj och dina rötter påverkar dig trots att du kanske velat ta avstånd. För att inte tala om de hemligheter som en familj kan gömma. Hemligheter som ändå alltid kommer upp till ytan på ett eller annat sätt, precis som i Arvingarna. Barnet som finns men som inte vet om att hon har en annan mamma.

Vad är det som danskarna gör rätt?

Vi har de senaste åren sett den ena mer framgångsrika danska TV-serien efter den andra. Vad är det som danskarna och speciellt Danmarks Radio (DR) gör rätt? De tar manuset på allvar, säger Pernilla direkt. De lägger ner väldigt mycket tid (vilken även betyder pengar) på att utveckla manuset men så låter man även manusförfattaren vara med under hela produktionen, lite som en medproducent som på så vis även har ett stort ansvar. Det gör att man lättare kan hålla kvaliteten hela vägen. För att inte tala om de begåvade danska skådespelarna. De är fantastiska, utbrister Pernilla, helt underbara.

Widerberg och Bergman i ryggmärgen

Som skådespelare har Pernilla jobbat med många av de riktigt stora regissörerna. Och visst har det gett mig en jättestor erfarenhet som jag bär med mig, säger hon. Men jag kommer mest ihåg de regissörer som varit bra, de är roligast att komma ihåg, skrattar hon. Regissörer som t.ex. Bo Widerberg, Ingmar Bergman eller Roy Andersson har betytt otroligt mycket för mig, jag har dem i ryggmärgen.

Under inspelningen av Svinalängorna var det som om jag hade en skyddsängel på vardera axeln, fortsätter Pernilla, en Widerberg och en Bergman. Inte så att jag försökte göra filmen som de skulle ha gjort den, förklarar hon. Men jag fick ibland en känsla av att den här bilden skulle Widerberg ha tyckt om, den är besläktad med hans bilder eller att den bilden skulle Bergman ha gillat. Vi är ju alla påverkade av vår historia, konstaterar hon.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje