Hoppa till huvudinnehåll

Rödsögårdens otroliga historia

Rödsögården
Rödsögården hade enorm flax. Och bra musik. Rödsögården Bild: Rödsögården rödsögården

Det finska bandet Rödsögården skickade ett mejl till fel adress. Sex månader senare spelade de in en skiva med topp-producenter i USA.

Rödsögårdens nyaste singel I wanna run har precis kommit in på X3M:s spellista. Vi misstänker att det här inte är sista gången vi hör från bandet, de befinner sig nämligen på en mycket bra plats i livet just nu.

- Vi har hållit på med den nya skivan i nästan sex år. Nu är den äntligen klar, och den släpps förhoppningsvis nästa år, säger sångaren Tony Fredlund.

Sex års arbete med en skiva, då kan man fråga sig om bandet haft enorm otur, eller om de är galna perfektionister. Tony tror att det beror på lite av båda. Men otur skulle vi nog inte hålla med om, snarare enorm tur.

En felaktig mejladress satte bollen i rullning

Den nya skivan som snart ges ut är bandets andra album, men egentligen är det deras tredje. Det var nämligen så att bandet hade gjort ett helt album redan 2011.

- Vi hade ett klart album och vi tänkte att det skulle vara kul att spela live utomlands. Vi skickade mejl till några agenter i Europa och i misstag skickade vi ett mejl till en stor agent i New York. Nästa dag fick vi svar där han skrev att det var jättebra låtar men att vi måste ha något publicerat i USA för att kunna komma dit och spela. Han skrev också att han kände någon som kunde fixa det.

En dag senare fick bandet ett till mejl. Den här gången av en typ i Los Angeles som hade spelat upp deras musik för en så kallad radio plugger (typ som försöker få in ny musik på olika radiostationer) som tyckte låtarna var bra men att de borde mixas på nytt för att kunna spelas på radio.



Som tur var kände Los Angeles-killen en mixare som var skyldig honom en tjänst. Mixaren heter John Fryer och har mixat åtminstone tre Depeche Mode-album, Nine Inch Nails första album och HIMs album Razorblade romance.

- Jag skulle bara skicka några spår åt honom så att han skulle kunna mixa om dem, men då kom det ännu ett mejl tillbaka.

I mejlet stod det att de inte alls ville mixa om låtarna. Istället skrev John att han kände två typer som skulle vilja arbeta med bandet. "Vi kan producera ett helt nytt album tillsammans. De heter Charlie Midnight och Mark Needham”, skrev han.

De här två producenterna är heller inga nybörjare. Mark har till exempel producerat och mixat The Killers album Hot fuss.

- Jag trodde det var ett skämt. Allt det här händer på tre dagar, och det var dessutom på midsommaren, så jag trodde det var någon kompis som bråkade. Men ett halvår senare åkte vi dit för första gången. John Fryer kom också till Finland och bandade in låtar med oss, säger Tony.

Det blev ett lite gladare sound

Klimatet och de proffsiga medarbetarna påverkade såklart bandet och deras musik, men bara till det bättre.

- Låtarna på den andra skivan var ganska deppiga, medan låtarna på den nya skivan är mer glada. Det är mer solsken och Los Angeles, men visst finns det nordiska moll-låtar med också. Det är så där hälften deppigt och hälften glatt, avslutar Tony.

De gamla låtarna då, finns de kvar? Visst finns de det. Och vem vet. Kanske de kommer ut någon dag. Någon dag när det är dags för depp igen.