Hoppa till huvudinnehåll

Inte riktigt ensam

Mamma, pappa, barn, 30-tal
Greta Carpelan med maken Harry och dottern Birgitta i famnen. Mamma, pappa, barn, 30-tal greta carpelan med sin man harry och deras dotter birgitta

Greta Carpelan har låtit gravera in sitt namn på sin gravsten. I graven finns redan hennes man Harry och deras dotter Birgitta.

Åttiofyraåriga Greta Carpelan är hemma från Kristinestad. Hon bor i centrala Helsingfors, ensam sedan länge. I huvudstaden har hon sin grundtrygghet i form av den läkarvård hon är i behov av. Greta är rörelsehindrad.

Inte helt ensam

Greta Carpelan är lärare. Hon arbetade i Blindskolan i Helsingfors i trettio år, senare omdöpt till Svenska Skolan för Synskadade. Fortfarande händer det att någon före detta elev ringer henne. Det är många år sedan både hennes man Harry och dottern Birgitta gick bort i förtid.

Greta är glad att hon i dag bor i höghus. Här hör hon när människor rör sig, kommer och går och bullrar så där lagom så att hon inte känner sig helt ensam.

En ask med fotografier

Greta läser så mycket som hennes ögon tål, lyssnar på radio och pratar i telefon. Allt oftare studerar hon de gamla fotografier hon har i en ask bredvid sin säng.

Nästan dagligen ser hon på bilden av sitt barndomshem på landet, ett österbottniskt hus i Sideby, rött, vitt och gult. Det är henne mycket kärt.

På orten finns också skolan som hennes mor arbetade i före hon dog, till följd av en stor olycka.

Sedan Greta flyttade hemifrån i sjuttonårsåldern har hon bott i sitt barndomshus varje sommar, utom något enstaka år i ungdomen, då hon arbetade i England.

Greta citerar:

Om jag inte föddes vid helvetets port
så längtar jag hem till min födelseort

Vänner långt borta

I den mån hälsan tillåter det umgås Greta under sommaren i sitt barndomshem med sina barndomsvänner. Senaste sommar blev det tyvärr inget av det. Per telefon håller Greta kontakt med vänner, även om de bor utomlands i till exempel Amerika och i Sverige.

Anhöriga har Greta just inte mera sedan hennes familjemedlemmar gick bort. Själv blev Greta också sina föräldrars enda barn. Hon var fem år när hennes mor förolyckades och efter olyckan drömde Greta varje natt att modern kom och lade sig på tvären vid huvudgärden i hennes säng.

Gretas mamma var småskollärarinna och Greta kommer ihåg att hon brukade dansa med Greta. Hon minns henne också som någonting varmt och snällt och mjukt.

I kortdokumentären Inte riktigt ensam berättar Greta Carpelan om det som hände.

Lyssna! Berättelser i Radio Vega varje onsdag klockan 11.48 och 19.22. 30 dagar på Arenan. Inte riktigt ensam sänds på nytt den 19 mars 2015

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje