Hoppa till huvudinnehåll

Svensk hjälparbetare: Ingen mår bra av att ha sett det här

Liberiansk sjukskötare desinficerar väntutrymmen utanför en vårdenhet i Monrovia.
Liberiansk sjukskötare desinficerar väntutrymmen utanför en vårdenhet i Monrovia. Bild: EPA/AHMED JALLANZO ebola

Fem veckor i det eboladrabbade Liberia förändrade den svenska hjälparbetaren Stefan Liljegren. Jag har aldrig varit med om att paketera kroppar i liksäckar, beskriver han till Yle nyheter.

Stefan Liljegren kom hem till Sverige för en vecka sedan. Han försöker fortfarande hitta sin plats efter att ha varit fem veckor mitt i ebolakatastrofen i Liberia. Han var projektkoordinator för en ebolaklinik i huvudstaden Monrovia.

- Det är det absolut tuffaste jag har varit med om i fråga om humanitär katastrof. Det här var mitt nionde uppdrag för Läkare utan gränser. Jag har tidigare jobbat i krigsdrabbade områden men det här var mycket, mycket, mycket värre.

Vad var det som gjorde upplevelsen så tuff?

- Att inte räcka till. Ebolakliniken jag jobbade på i Monrovia var i princip full belagd varje dag. Vi fick mota folk vid grinden och be dem gå hem igen. Det är frågan om dödligt sjuka människor som tar en taxi, eventuellt sprider smittan vidare i taxin, och åker hem till sin familj som också riskerar att bli smittad. Det var verkligt tufft att skicka hem folk.

Såg du någon som helst utveckling mot de positiva under de fem veckor du var i Monrovia?

- Under de första två veckorna var det ingen som överlevde av dem som kom till kliniken. Att överleva viruset tog i genomsnitt 13 dygn så ibland var det ingen som kom ut. Det var riktigt jobbigt då eftersom det verkade som alla bara dör. Efter en tid så började folk överleva och vi hade en överlevnadsgrad på 40 procent bland de patienter vi tog in. Det var väl positivt. Men på det stora hela kan jag inte se några positiva tendenser.

Under de första två veckorna var det ingen som överlevde av dem som kom till kliniken.

Omkring 95 hälsoarbetare har dött av ebola i Liberia. Hur kändes det för dig att så många av dina kolleger omkring dig fick sätta livet till?

- Det är en rädsla man bär på hela tiden att man är rädd att bli smittad. Det fanns personal som jag jobbade tillsammans med som blev smittade och dog. De smittades inte på sjukhuset utan i sin hemmiljö. De jobbade väldigt nära mig.

Liberias president Ellen Johnson Sirleaf kritiserade omvärlden för att reagera så långsamt på katastrofen. Är den här kritiken berättigad?

- Absolut är den det. Det har skett alldeles för lite och sker fortfarande alldeles för lite. Besluten om att åka till Västafrika och göra någonting fattas allt för långsamt. Många vill åka ner för att bygga sjukhus eller kliniker. Men byggandet går lätt, det som är svårt är att utbilda personal och jobba med det här handgripligen.

USA skickar 4 000 soldater för att bygga kliniker i Västafrika. Kuba skickar 160 läkare. Storbritannien skickar 150 miljoner euro för att bland annat bygga en klinik med 700 sjukhussängar i Sierra Leone. Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att katastrofen kommer att kosta upp till en miljard amerikanska dollar. Men vad behövs det mera av pengar eller sjukvårdspersonal?

- Pengar går det åt eftersom själva hanteringen av epidemin är väldigt dyr. Men framför allt behövs kunnig personal som åker till de drabbade länderna. Vi hade 600 lokala anställda som jobbade på det sjukhuset där jag hade ansvaret. Att träna dem tog väldigt lång tid eftersom man måste vara väldigt noggrann så att man inte smittar ner sina kolleger. Att träna folk kan man inte göra från Sverige utan man måste åka till landet och vara på plats.

Hur har de här fem veckorna i Liberia förändrat dig som person?

- Det vet jag väl inte egentligen eftersom jag så nyligen kom hem. Men jag har aldrig tidigare varit med om att paketera kroppar i liksäckar, skicka hem dödligt sjuka människor från träportarna till sjukhuset och tittat in i ansiktet på gråtande föräldrar som vill lämna sina barn men inte klarar av det. Det är en fruktansvärd humanitär katastrof och det är klart att man inte mår bra av att ha sett det här och varit en del av den här processen.

Läs också:
Ebolasmittad anlände till Norge
Spanien: Fyra personer i karantän efter ebolamisstankar
Ebola - snart hos oss?

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes