Hoppa till huvudinnehåll

Invånarinitiativ kan bemötas positivt

Ekenäs har många olika slag av kulturella evanemang: sommarkonserter i kyrkan, Bokkalas, Filmfest. Men de är av en annan karaktär än det Ylva Ranken-Lutz vill se mera av.

- Jag är med och ordnar flera av dessa men där handlar det om tunga arrangemang som tar år att förbereda. Vi behöver också kunna ordna mer spontana verksamheter som inte försvinner i onödigt stelbent och långsam byråkrati. Pop up-grejer är ett bra exempel på mindre evanemang som lånar en plats för en kort tid.

Staden tillhör invånarna, poängterar Rancken-Lutz, inte tjänstemännen, arkitekterna eller politikerna. Hon tycker att vi som privatpersoner ofta är onödigt hövliga och lydiga.

- Det är litet bekvämt också, för den som är anställd som beslutsfattare. Om man är van vid att alla beslut kommer uppifrån så är det besvärligare att bjuda in folk, lyssna till dem och hjälpa dem att ordna sin tillställning. Dom kunde ju ha sagt: Vad fint att ni vill ordna nånting!

Folkfesten som inte blev av

Ylva Rancken-Lutz ansökte om tillstånd för evanemanget hon och några till ville arrangera i Norra hamnen i Ekenäs i augusti. Det var tänkt att handla om lopptorgsbord, våfflor och jonglörer, med gratis inträde för alla som ville delta.

- Det visade sig att det fanns 25 bilagor som man kanske kunde behöva. Och då kontaktade jag polisen för att höra vilka det är vi behöver. Men jag fick aldrig något svar.
Vi fick tillstånd och skulle ha hyrt området i Norra hamnen för 50 euro men de obligatoriska bajamajorna hade blivit alltför dyra för ett så litet sällskap. Och allt tog mycket lång tid även om vi var ute i god tid.

Ylva Rancken-Lutz hänvisar till städer som Göteborg som har valt att kalla sig evanemangsstad. Det innebär en seriös satsning också på mindre händelser. Invånarnas egna initiativ ses som en rikedom och plockas aktivt upp.

- Man kan hjälpa till och visa dom välvilja som vill ordna små evanemang. Då känner ju ekenäsborna, raseborgarna, göteborgarna att staden är deras. Vi har mycket litet att säga till om med tanke på att det är vår stad vi pratar om. Det är vi som bor och lever här.

Staden är vår

Ylva Rancken-Lutz vill gärna utmana förutfattade meningar om var stadens invånare får hålla till. Ibland handlar det om att appropriera en plats, att göra den till sin egen.

- Skejtarna är bra på det här. De bygger upp sin ramp någonstans och drar vidare efter en tid. Området kan gärna vara litet kargt och odefinierat.

Som sociolog har hon undersökt hur studerande i campusmiljö hittar egna ställen att trivas på. Hon är också engagerad i olika projekt i Sverige som utvecklar stadsmiljön till en trygg och kreativ plats för invånarna. Slow design och återvinning utgör en viktig röd tråd i sättet att förhålla sig till omvärlden. Och allmänna utrymmen, de ska vara öppna för vem som helst.

I tv-programmet Närbild den 13 oktober bygger Ylva upp ett pop up-café i Norra hamnen. Programmet handlar om hur lätt eller svårt det kan vara att ordna ett evanemang.