Hoppa till huvudinnehåll

Kort tidsfrist för att hindra ebolakatastrof

Sjukskötare i Liberia bär ett ebolaoffer.
Rätt behandling av lik är en viktig del av bekämpningen av ebola. Enligt UNICEF smittas 60 procent av nya ebolafall i samband med begravningar. Sjukskötare i Liberia bär ett ebolaoffer. Bild: EPA/AHMED JALLANZO ebola

Världen har 45 dagar på sig att stoppa ebolaepidemin, eller så får den oanade konsekvenser, varnar FN:s ebolasamordnare Anthony Banbury. För att det ska lyckas krävs ändå en insats som är mycket större än idag, säger Johan von Schreeb på Karolinska institutet som själv har deltagit i kampen mot ebola.

– Ebolan fick ett försprång, sjukdomen löper snabbare än vi och den håller på att vinna loppet. sa Anthony Banbury då han i FN:s säkerhetsråd vädjade om mer resurser för kampen mot Ebola i västra Afrika.

Banbury kom med den skarpaste och klaraste varningen hittills vad epidemin kan orsaka om världssamfundet inte snabbt får bukt på den.

Det krävs 7000 sängplatser till för ebolapatienter i de drabbade länderna inom 60 dagar, räknat från den 1 oktober, annars kommer antalet smittade att börja öka explosionsartat.

Massiv katastrof hotar

Hittills har 9 000 fall registrerats men åtminstone dubbelt så många tros ha insjuknat utan att ha fått vård.

Av dem har åtminstone drygt 4 000 dött, men mörkertalet också för antalet döda tros vara mycket stort.

De här siffrorna är ändå bara toppen av isberget ifall epidemin inte kan stoppas, varnar Banbury.

Om utvecklingen fortsätter som nu kan antalet smittade i december nå 10 000 nya fall per vecka.

Då kan det vara för sent, varnar Banbury.

– Om vi inte lyckas komma ikapp krisen och antalet fall fortsätter att stiga kommer våra åtgärder inte längre att kunna anpassas efter epidemins storlek. Antingen stoppar vi ebolaepidemin nu, eller så står vi inför en kris som vi inte längre har någon plan för att handskas med, säger Branbury.

Omöjligt förutspå katastrofens omfattning

En av dem som har varit med om att försöka organisera kampen mot Ebola-epidemin på plats är Johan von Schreeb på Karolinska institutet i Stockholm.

von Schreeb har bland annat varit med om att starta ett vårdcenter för ebolapatienter i Sierra Leone och har utbildat lokal sjukvårdspersonal i hur de skyddar sig mot smittan då de sköter om insjuknade.

Situationen i de drabbade länderna är så katastrofal som Banbury säger, menar von Schreeb.

De lokala myndigheterna är lamslagna och hjälpen är för långsam och för liten.

– Jag är inte känd för att vara någon alarmist, men jag är verkligen bekymrad. Att det behövs mer internationell hjälp är helt uppenbart. Når man en så kallad tipping point, vet man inte vart det här kommer att leda överhuvudtaget, säger von Schreeb.

Oinfriade löften

Den tipping point Johan von Schreeb talar om är den punkt där epidemin får så stora dimensioner att den härjar utom all kontroll.

Enligt honom är den punkten troligen nära och att epidemin har fått nå så stora proportioner beror till stor del på resursbrist. Många löften om hjälp har givits, men det är få löften som har infriats.

– Hindren för att lösa det här är ju massiva, men det största hindret är bristen internationellt engagemang. Om Sverige och Finland, och andra länder som har god ekonomi och råd säger att vi tar hand om hundra vårdplatser där, får vi snabbt ihop de här 7000 platserna som är målet.

von Schreeb menar att om fler länder skulle finansiera ett antal vårdplatser i de drabbade länderna skulle man komma en lång väg med att lösa de mest akuta problemen.

– Vi vet hur vi tar hand om ebolautbrott. Det är bara att det nu har blivit så stort att det krävs hundra gånger mer resurser, kanske tusen gånger mer, än vad vi är vana vid. Problemet är att det här nu är så stort att vi aldrig har varit med om något liknande, säger von Schreeb.

Andra sjuka går utan vård

En man går förbi en vägg med texten "Stop Ebola" i Liberias huvudstad Monrovia den 6 oktober 2014.
En man går förbi en vägg med texten "Stop Ebola" i Liberias huvudstad Monrovia den 6 oktober 2014. Bild: EPA / Ahmed Jallanzo monrovia

Ett av de stora problemen är att de drabbade ländernas sjukvårdssystem redan från tidigare är helt otillräckliga.

Epidemin kräver nu alla resurser som finns och all hjälp som kommer in. Det betyder att andra sjukdomar skördar offer som annars kunde ha förhindrats.

– I Sierra Leone dör 20 procent av alla barn innan de fyller fem, och det var alltså före ebolan kom. Det finns alltså ett stort behov av vård för sjuka barn. Det är många barn som insjuknar i malaria, i diarré och lunginflammation och de kan inte läggas in någonstans för vård. Det stora barnsjukhuset i Freetown med 250 sängplatser för allvarligt sjuka barn är i stort sett stängt idag, och där kan ingen tas in idag på grund av ebola. Och sannolikt är att fler mänskor har dött av indirekta effekter av epidemin än i själva sjukdomen. Det är kvinnor som dör i barnsäng och barn som dör i till exempel malaria. Det är än mer orsak att få upp antalet sängplatser för ebolapatienter så att den normala sjukvården har en chans att fungera igen.

Epidemin som en skogsbrand

von Schreeb påpekar också att det inte bara räcker med att bekämpa epidemin där den redan har fått fotfäste, det gäller både de drabbade länderna och grannländerna.

Insatser som görs i förebyggande syfte är mycket effektivare än de som kommer in då sjukdomen redan har slagit rot.

– Man får ju se på den här epidemin som en skogsbrand, och just nu brinner det väldigt mycket i Sierra Leone, i Liberia och Guinea. Man kan intala sig att det är avgränsat men en skogsbrand sprider sig lätt, så fort det blåser till lite. Så vi måste släcka bränderna, men också arbeta i grannländerna som inte ännu har drabbats, säger von Schreeb.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes