Hoppa till huvudinnehåll

Hon flydde ut i natten efter nio år av våld

Hasmik Chatjaturjan i rätten
Hasmik Chataturjan i rätten Hasmik Chatjaturjan i rätten Bild: Kerstin Kronvall/Yle hasmik chatjaturjan

Efter nio år av misshandel och förnedring stod Hasmik inte längre ut. Hon flydde från sitt hem en natt. Hennes man följde rasande efter och lovade slå ihjäl henne. För att klara sig undan hoppade Hasmik i floden. Hon hör till dem som har klarat sig ur ett våldsamt förhållande.

I dag är hon egenföretagare och vill hjälpa andra kvinnor att slippa våld.

Han var så uppmärksam mot mig, han valde mina kläder och ville inte att jag skulle ta bussen till universitetet. Han skjutsade mig i sin bil. Visst var han väldigt svartsjuk men jag tog det som ett tecken på att han verkligen älskade mig. Så berättar Hasmik Chatjatrjan om den första tiden tillsammans med den man hennes föräldrar hade valt till henne.

Hasmik var arton år när de gifte sig. Hon kände inte sin man så bra men hon föresatte sig att bli en god hustru. Hon såg fram emot att få en egen familj och hon ville göra allt för att mannen inte skulle ha något att klaga på.

Mycket snart efter bröllopet kom de första slagen. Till en början slog han mig, säger Hasmik, sedan sparkade han också. Senare använde han vad som helst som fanns till hands som tillhygge. Han skadade mig svårt. Jag blödde ofta, bland var jag medvetslös, några gånger hade jag benbrott på olika håll i kroppen.

- Efter ett år hade jag förlorat mig själv, säger Hasmik. Jag hade inga egna åsikter längre. Om jag sade emot min man slog han mig som om jag var ett djur. Jag började tycka att det var normalt. Han blev arg på mig och så skulle det vara.

Hon såg ingen utväg

Ett år blev nio år. Så lång tid tog det innan Hasmik beslöt sig för att fly. Det fanns nu två barn i familjen, en flicka och en pojke. Hasmik fick inte uppfostra barnen. Deras pappa sa till dem att Hasmik var så enfaldig att hon ingenting fattade och därför behövde barnen inte lyssna på henne.

Hasmik fick heller inte träffa några vänner eller släktingar. Det fanns ingen hon vågade tala med om våldet. Den närmaste familjen och grannarna brydde sig inte om att hon hade sår, blånader och andra skador. Hasmik säger att de utgick ifrån att om mannen slog henne så hade han någon god orsak till det.

- Jag vill inte tala om den natten, säger Hasmik om flykten hemifrån.

Hon berättar att hon sprang sin väg i mörkret med mannen i bakhasorna. Han ropade att han skulle döda henne då han fick tag på henne. För att rädda sig hoppade hon i floden som flyter genom den lilla staden Gavar där de bodde.

Hjälp till självständigt liv

Hasmik fick hjälp och hon kom till ett skyddshem. Hon fick vård för sina skador men det allra viktigaste var att någon trodde på hennes berättelse och stödde henne. Innan hon lämnade skyddshemmet fick hon hjälp att starta ett eget företag. Nu har hon ett litet bageri. Hon tar också ströjobb då det ges tillfälle, hon städar eller tvättar åt andra.

Hasmik har också fört sitt ärende till domstol. Det är många misshandlade kvinnor som påbörjar en rättsprocess men som drar sig ur den då den tidigare maken hotar dem. Hasmik är undantaget, hon tänker inte ge upp.

Domstolsbehandling

Jag får följa med Hasmik Chatjatrjan till en domstolsbehandling. Det är den tionde gången ärendet tas upp. Det är ungefär tjugo personer som följer med till rättegången, de flesta är kvinnor men några män är också med. Vi åker i en hyrd buss från huvudstaden Jerevan till Hasmiks gamla hemstad Gavar där rättegången hålls.

Domstolen i staden Gavar, Armenien
Domstolen i Gavar Domstolen i staden Gavar, Armenien Bild: Kerstin Kronvall/Yle domstolen i gavar

När vi kommer fram till rättshuset ställer några ur gruppen sig med plakat i händerna utanför rättssalen. De vill genom sin lilla demonstration fästa lokalbefolkningens uppmärksamhet på våld i nära relationer. De håller också upp skyltar med numret till hjälplinjen som man kan kontakta per telefon.

- Leve könsskillnaderna, ropar några män som har kommit till platsen tillsammans med den åtalade.

Själva domstolsförhandlingarna tar inte mera än tio minuter, sedan blir det uppskov igen en gång. Det är den åtalades sida som söker uppskov, mannen kan få sju års fängelse och de vill förhala processen.

På vägen hem säger Hasmik att hon var väldigt nervös de första gångerna hon måste sitta inför domstolen men nu tar hon det lugnt. Han har fört en annan rättsprocess jämsides med den om misshandeln. Hon har nämligen ansökt om vårdnaden om barnen och det ärendet har hon vunnit.

Dottern bor redan hos Hasmik, sonen ska flytta till henne inom kort. Hon vet att det kommer att bli mycket svårt eftersom pappan har haft så gott om tid att svartmåla henne.

- Men vad som helst är lättare än det liv jag levde med honom, säger Hasmik.

Läs också:
Kamp mot kvinnovåld i Armenien

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes