Hoppa till huvudinnehåll

Kamp mot kvinnovåld i Armenien

Demonstranter med plakat i centrum av Jerevan, Armenien
De demonstrerar mot våld i nära relationer Demonstranter med plakat i centrum av Jerevan, Armenien Bild: Kerstin Kronvall/Yle demonstration mot misshandel

Flickor uppfostras till att lyda. De ska vara stillsamma, tysta, anspråkslösa, blyga och underkasta sig männens vilja, säger Elvira Meliksetjan som arbetar inom en organisation som heter Women’s Resource Center i Jerevan.

Organisationens uppgift är att befrämja kvinnors rättigheter och hjälpa kvinnor att själva bli starkare och mer självständiga.

Elvira Meliksetjan vid Women's Resource Center i Jerevan, Armenien
Elvira Meliksetjan Elvira Meliksetjan vid Women's Resource Center i Jerevan, Armenien Bild: Kerstin Kronvall/Yle elvira meliksetjan

Elvira säger att väldigt många kvinnor inte vågar söka hjälp trots att de är utsatta för systematiskt, återkommande våld. De känner skam och skuld och tycker ofta att det är deras eget fel att de blir misshandlade. För att kunna hjälpa kvinnor som utsätts för våld har flera organisationer med samma mål gått samman i en koalition, de gör nu gemensamma kampanjer och demonstrerar tillsammans för att väcka omgivningens intresse för det här problemet.

Män och svärmödrar misshandlar ofta

Under en demonstration i närheten av det statliga universitetet i Jerevan deltar också några unga män. De säger att de vill vara med av två anledningar. Dels vill de inte att kvinnor ska utsättas för våld, dels vill de överhuvudtaget motarbeta våld. Det händer att också män misshandlas i hemmet, inte heller det ska tillåtas, säger en av männen.

Här delar man ut broschyrer och samlar in namn mot våld i nära relationer, Jerevan, Armenien.
Här delar man ut broschyrer och samlar in namn mot våld i nära relationer Här delar man ut broschyrer och samlar in namn mot våld i nära relationer, Jerevan, Armenien. Bild: Kerstin Kronvall/Yle namninsamling mot våld

Även om också män blir utsatta för våld är de allra flesta offren kvinnor. Under demonstrationen visar man upp plakat med bilder på fem unga kvinnor som har mördats av sina familjemedlemmar. De har dödats under det här året.

En av dem stacks ihjäl av sin man, han högg henne 21 gånger med en kniv. En annan mördades av sin svärmor. Det är vanligt att unga hustrur misshandlas av svärmödrar. Unga par bor vanligtvis tillsammans med mannens föräldrar.

Skyller på offret

På gatan en bit från demonstrationen står en grupp män och tittar intresserat på plakaten. Jag frågar vad de tänker om våldet.

- Det är ingen slump att någon hugger sin hustru med kniv 21 gånger. Hon måste ha gjort något, säger en man i fyrtioårsåldern, hon kan inte ha varit någon god hustru.

Vi för en lång och tidvis hetsig diskussion om huruvida det är rätt att döda en kvinna om hon inte är en sådan hustru som mannen önskar. Männen säger att de naturligtvis aldrig godkänner mord men att de förstår att det måste finnas någon orsak till att en man gör så.

- Vi armenier bär hand på våra fruar, säger en av männen, det är vår rätt att uppfostra dem och tillrättavisa dem. Så har det alltid varit.

Så ska det inte vara, säger Pertjuhy Kazhojan på organisationen Women’s Support Center. Vi hör det här hur ofta som helst. Männen hittar alltid något försvar, någon orsak till att de är våldsamma. Vårt svar är skilsmässa.

- Om hon är en dålig hustru, en dålig mor eller ett outhärdligt monster så skilj er, säger vi. Gå till polisen om hon gör otillåtna saker men kom ihåg att oberoende av vad hon har gjort så har du inte rätt att misshandla henne!

Våld mot kvinnor är tabubelagt

Pertjuhy anser att det allvarligaste jämställdhetsproblemet för kvinnor i Armenien just nu är våldet i nära relationer. Det är ett större problem än diskriminering i arbetet, sämre löner eller sexism av olika slag. Det här beror på att våld inom familjen är så systematiskt och så tabubelagt.

Pertjuhy Kazjojan vid Women's Support Center i Jerevan, Armenien
Pertjuhy Kazjojan Pertjuhy Kazjojan vid Women's Support Center i Jerevan, Armenien Bild: Kerstin Kronvall/Yle pertjuhy kazjojan

I huvudstaden Jerevan är unga män och kvinnor relativt jämställda numera men i små städer och på landet lever gammalmodiga normer kvar. Där är det familjens skyldighet att gifta bort döttrar så de får en egen familj och blir försörjda.

Det finns ingen tradition av att sällskapa och lära känna varandra innan man gifter sig. Ofta bara väljer en man ut en ung kvinna och meddelar hennes föräldrar att han är beredd att ta henne som hustru. Många kvinnor gifter sig väldigt unga, då de är 18-20 år. Männen vill gärna ha yngre fruar som är lydiga och inte har egna åsikter.

Det verkar vara oerhört svårt för misshandlade kvinnor att bryta sig ut ur sådana förhållanden. Kvinnorna skuldbelägger sig själva, de vet inte vart de ska ta vägen eller var de kan söka hjälp.

Upplysningskampanjer

Elvira Meliksetjan berättar att hennes organisation regelbundet gör rundvandringar i små byar och delar ut broschyrer om våld. De berättar om kvinnors rättigheter och delar också ut telefonnummer till hjälpcentraler dit misshandlade kvinnor kan ringa och få hjälp att ta sig till skyddshem.

Pertjuhy Kazhojan säger att de kvinnor som kommer till skyddshemmen inte bara får tillfälligt uppehälle. Innan de flyttar vidare får de hjälp att utbilda sig och hitta jobb. Dessutom håller man regelbunden kontakt till kvinnorna också efter att de har lämnat skyddshemmen.

Skyddshemmen ligger på hemliga adresser och ingen som bor där får gå ut på egen hand. Man använder bara pålitliga taxifirmor och någon anställd ledsagar kvinnorna. Trots det utsätts såväl skyddshem som kontor regelbundet för hot.

- Alla vi som jobbar med det här är modiga, säger Elvira.

Pertjuhy håller med men säger att hon inte är rädd. Jag upplever hot men jag har bestämt mig för att jobba med de här frågorna därför att de är så viktiga. De kan inte stoppa oss.

Både Pertjuhy och Elvira säger att deras arbete har burit frukt. Allt flera kvinnor vågar söka hjälp och allmänheten visar ett allt större positivt intresse för de här frågorna.

Läs också:
Hon flydde ut i natten efter nio år av våld

Läs också