Hoppa till huvudinnehåll

Sibelius och konstens värld

Jean Sibelius 150-årsjubileumsutställning på Ateneum 2014-15
Utställningen "Sibelius och konstens välrd" har öppnat på Ateneum i Helsingfors. Jean Sibelius 150-årsjubileumsutställning på Ateneum 2014-15 Bild: YLE/Marit Lindqvist jean sibelius

År 2015 har det gått 150 år sedan kompositören Jean Sibelius föddes, vilket bl.a. uppmärksammas stort på Ateneum där man öppnat en utställning om Sibelius för alla sinnen.

Utställningen ”Sibelius och konstens värld” ser på Jean Sibelius (1865-1957) genom bildkonsten, skulpturkonsten och musiken.

På utställningen finns också en del föremål med anknytning till familjen Sibelius, bl.a. Sibelius violinlåda, hans resväska för hatten och halsduken, hans gräddvita kostym och den berömda hatten samt Aino Sibelius tygnäsdukar och sytillbehör samt brev och dokument av olika slag.

Utgångspunkten för den omfattande utställningen har varit att forska i vilken betydelse bildkonstnärer och bildkonsten haft i Sibelius liv och på vilket sätt bildkonsten kommit att ge avtryck i hans arbete.

På utställningen finns mer eller mindre kända tavlor av vänner och konstnärer som Eero Järnefelt, Antti Favén, Akseli Gallen-Kallela, Magnus Enckell, Pekka Halonen, Louis Sparre, Lennart Segerstråle och Tyko Sallinen – men också verk av Oscar Parviainen och Eero Myntti.

Sorg och melankoli

FD Ann-Maria von Bonsdorff berättar att konstnären Oscar Parviainen (1880-1938) var en god vän till Sibelius, och under en vistelse i Paris hörde Parviainen Sibelius spela ett stycke ur ett arbete som han höll på med, och inspirerad av detta stycke målade han verket ”Bönen till Gud” som han skänkte som gåva till Sibelius.

Målningen föreställer en mor vid sin döende dotters dödsbädd, i fonden väntar Döden medan en liten fjäril fladdrar iväg mot ett ljus som står på nattduksbordet.

I ett odaterat brev skriver Sibelius till Parviainen för att tacka för tavlan: ”Broder, Din underbara tafla hava jag vid mitt piano och spela dagligen för den d.v.s. Dig. Haf tack du din fantasirika stämningsmänniska och konstnär!! Jag känner mig så (--- otydligt ord) då Du öppnar din själ för mitt innersta.”

I och genom Parviainens tavla kunde Sibelius ge utlopp för sin sorg över dottern Kirsti, som dött blott ett drygt år gammal i tyfus år 1900.

Jean Sibelius tonhälsning till Oscar Parviainen, odaterad. Nationalbiblioteket.
Jean Sibelius nothälsning till Oscar Parviainen Jean Sibelius tonhälsning till Oscar Parviainen, odaterad. Nationalbiblioteket. Bild: Finlands Nationalgalleri/Yehia Eweis oscar parviainen

De tavlor som hänger på väggarna i Sibelius hem Ainola är alla gåvor som familjen Sibelius fått av släkt och vänner, samt konst som familjen fått i gåva av olika konstnärer eller offentliga institutioner.

Enligt Anna-Maria von Bonsdorff fanns det också ett rum på Ainola, ett s.k. "skräckskåp", där man förvarade målningar som inte fick plats i salarna, eller som man kanske inte var så förtjusta i – vilka tavlor som inte föll familjen Sibelius i smaken vet man dock inte

Litteraturen som inspirationskälla

I ett brev som Jean Sibelius skrev till Aino från München i juli 1894 berättar han om besök på konstmuseer i staden, och noterar att: ”Det är ett stort nöje att titta på tavlor här. Här finns stora samlingar. Jag berörs mera av andra konstarter än av andras musik.”

Vid sidan av bildkonsten var litteraturen en stor inspirationskälla för Sibelius. Pianisten och doktorn i musik, Folke Gräsbeck (som för övrigt valt ut musikstycken ur Sibelius produktion som man kan lyssna på i lurar när man vandrar omkring i utställningssalarna) delar in Sibelius skaparperiod i olika perioder, och under den nationalromantiska perioden hade Kalevala den överlägset största inverkan på Sibelius tonsättningar med verk som ”Kullervo”, ”Lemminkäinen”, Kyllikki-sviten m.fl. Jämsides med Kalevala löper J.L. Runebergs texter som en röd tråd genom hans verk.

Under den s.k. metamorfosens period när Sibelius komponerade sin 3:e, 4:e och 5:e symfoni, dvs. fram till Första världskriget, breddade Sibelius sin läsning och blev en stor kännare av svensk och finsk lyrik.
För sina solosånger använde han sig bl.a. av dikter av Josef Julius Wecksell, J.L. Runberg och Karl August Tavaststjerna, men också Ernst Josephson, Viktor Rydberg och Gustaf Fröding.

I körverk och kantater plockade Sibelius in texter av finska poeter som Aleksis Kivi, Aukusti Valdemar Koskimies och Paavo Kajander.

För det mesta valde Sibelius själv texter till sina kompositioner, men då och då fick han beställningar på verk där texten inte var hans eget val – som i fallet med kantaten ”Jordens sång” för blandad kör och orkester. Detta var ett verk som skrevs till invigningen av Åbo Akademi och textförfattare var en ung Jarl Hemmer. Enligt Folke Gräsbeck är slutresultatet synnerligen lyckat, även om Sibelius själv berättat för dirigenten och svärsonen Jussi Jalas att han mycket motvilligt gått med på att komponera kantaten: "Orden (Jarl Hemmer) inspirerade inte och inte heller tillställningen. Jag gjorde den bara, för att jag fick pengar för det.”

Utställningen tar sin början i stora salen där man kan se ett flertal olika porträtt och tolkningar av Jean Sibelius gestalt – från de tidiga ungdomsåren med yvigt hårsvall till ålderdomen med djupa rynkor i pannan och noll strån på hjässan, karaktärsdrag som skämttecknare under olika decennier gjorde sig lustiga över.

FD Riitta Ojanperä, som är en av de ansvariga kuratorerna på utställningen, berättar att hon själv hade en stark och för oss finländare typisk bild av Sibelius när hon inledde arbetet med att plocka fram personporträtt av maestron för utställningen.

Sibelius var noga med hur han tog sig ut både på fotografi och på målningar – vi har t.ex. alla sett fotografier på Sibelius från Ainola där han vandrar runt på gårdstunet iförd stilig kostym, hatt och käpp.

Ett favoritporträtt hittar Riitta Ojanperä i konstnären Eemu Mynttis tolkning av Sibelius från år 1930. I Mynttis färgstarka målning möter vi en Sibelius med en intensiv och inträngande blick, och enligt Ojanperä använde Myntti sig av Sibelius som ett slags Väinämöinen-figur i olika verk. Mynttis porträtt av Sibelius är s.g.s. ett självporträtt, eller ett inre själsporträtt, konstaterar Riitta Ojanperä.

Utställningen ”Sibelius och konstens värld” visas på Ateneum till och med den 22 mars 2015.

I samband med utställningen utkommer ett digert praktverk där forskare och skribenter belyser Jean Sibelius ur ett flertal olika synpunkter, dock med tonvikt på bildforskningen.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje