Hoppa till huvudinnehåll

Är Bowies nya förhållandevis fantastisk eller pseudoartistisk dynga?

När David Bowie häromdagen släppte det nya frijazziga spåret Sue (Or In A Season Of Crime) ledde den till en hel del diskussion i mina kretsar – är detta förhållandevis fantastiskt eller bara pseudoartistisk dynga? Bägge synvinklar kom fram. Och bägge är lika förståeliga, för det är verkligen inte någon lättsmält låt som Bowie nu gett oss.


David Bowie / Sue (Or In A Season Of Crime)

Om en månad ger David Bowie ut den omfattande samlingsskivan Nothing Has Changed. På den går han igenom hela sin karriär i omvänd kronologisk ordning, så att allting börjar med hans senaste alster och slutar riktigt i början. Med på skivan finns även nytt material som enligt dessa kronologins gyllene regler således inleder hela albumet. Och den låten är nog en smärre chock för många Bowie-fans.

Med Sue (Or In A Season Of Crime) har Bowie igen tagit ett musikaliskt kliv åt ett håll ingen hade väntat sig. I synnerhet inte efter den utmärkta skivan The Next Day som kom ifjol. De flesta hade säkert väntat sig att den här nya låten hade gått ens litet i samma stil som The Next Day. Eller möjligtvis som något han gjorde som ung, med tanke på att detta är en förhållandevis allomfattande samling som går ända tillbaka till hans mycket tidiga låtar. Men så kommer en över sju minuter lång svår jazzgrej som för tankarna litet till senare Scott Walker (som för övrigt ger ut ny skiva tillsammans med Sunn O))) nästa vecka).

Life On Mars

Min polare musikern Peter Hägerstrand drog en parallell till Life On Mars. Så där med tanke på låtar som bygger på intressant harmonik och överlag oväntade element (som han skrev på min FB-sida), d.v.s. musik som kräver mer än en lyssning. Peter påpekade att Life On Mars idag anses som något av det bästa som gjorts inom popmusiken trots att det är ju en rätt udda och kreativ komposition. Att mattan rycks undan fötterna på lyssnaren varje gång det händer något. Och det händer mycket i den låten.


David Bowie / Life On Mars

För att vara ett stycke populärmusik är förvisso Life On Mars förhållandevis komplext. Men det var just det som fick mig att fastna för den när jag som parvel/pubertaliker första gångerna hörde den i radion på den tiden. I och med att det hela tiden händer saker i den så fann jag den betydligt intressantare än mången annan poplåt då. Och den var en stor orsak till att jag sedan bidde stort Bowie-fan.

Jag har alltid uppskattat Bowies ständiga förmåga att förnya sig själv och överraska sin publik. Det är just det som gör honom så intressant som artist. Nej, han gör det kanske inte alltid så lätt för oss och vissa av hans låtar/skivor tar det längre tid att komma in i.

Framledes kommer jag garanterat att betydligt oftare lyssna på Life On Mars än på Sue (Or In A Season Of Crime), men det hindrar mig inte från att ändå gilla den rätt mycket. Den bara växer ju mer jag lyssnar på den och i mina öron är det ett förhållandevis fantastiskt stycke musik. Stundvis tarvar jag dylika litet svårare tonvändningar som omväxling till allt annat. Jag finner det såväl renande som uppfriskande. Är man begåvad med en förhållandevis bred musiksmak, så behöver man det. Eller åtminstone behöver jag det.

Det är ändå bra att komma ihåg att det här är långt ifrån första gången som David Bowie gjort det svårt för oss. Inte heller idag klassiska Bowie-låtar som Station To Station eller Aladdin Sane är direkt några vanliga simpla popsånger. För att inte tala om hans legendariska LP "Heroes". Första sidan är späckad med fantastiska poplåtar, medan B-sidan är rätt utmanande från början till slut. Och orkade man med det, så orkar man nog med Sue (Or In A Season Of Crime) också.


David Bowie / Sense Of Doubt (från "Heroes")

Nothing has changed är annars en osedvanligt lyckad titel på denna samlingsplatta. Dels är det förstås en hänvisning till David Bowies tidigare samlingar Changesonebowie och Changestwobowie. Men samtidigt ser jag det som en smårolig titel med tanke på hur Bowie alltid förnyat själv – även nu – och aldrig stått stilla. Men oberoende av hurdan musik som han gjort har det ändå alltid låtit som David Bowie. Så även om allting hela tiden förändrats är allt ändå fortfarande det samma – Nothing has changed.

Läs också