Hoppa till huvudinnehåll

Kallt och vått: Hundspannsäventyret

Tom Nylund med hundar på Grönland.
Tom Nylund med hundar på Grönland. Tom Nylund med hundar på Grönland. Bild: Five Corners Production kallt och vått

Mitt favoritdjur är myskoxen.

I arktiska förhållanden hittar vi ett av de bästa exemplen på Darwins evolutionslära. De djuren som inte har kunnat anpassa sig har oundvikligt dött ut. Darwins teori återspeglas så klart överallt men i de arktiska klimaten känns den, på något sätt, starkare. De flesta djuren som lever på land behöver värme, därför har de utvecklat päls. Men värme uppstår inte utan energi och då kommer vi in på det svåra ämnet, nämligen föda. I arktiska klimat finns många näringsrika växter.

Djuren har anpassat sig till en fattig diet som de gör det mesta av. På grund av de begränsade resurserna är kampen om föda tuff och alla har inte klarat sig. Vissa svälter ihjäl och andra blir mat för de högre upp i näringskedjan. Näringskedjan har på så sätt kontrollerat populationen.

Det otroliga med arktiska djur är deras häpnadsväckande förmåga att ta till vara på den fattiga diet de lever av. Ta till exempel renen, den äter lav. Laven innehåller ytterst lite energi men trots det utvecklar renen en imponerande muskelmassa. Och man skulle tro att hornen skulle bli svagare än andra horndjur men renens horn är väldigt hårda. Deras matsmältning låter inte någonting av laven gå till spillo.

Mitt favoritdjur är myskoxen. Det är ett enormt djur. Man skulle kunna tro att evolutionen skulle ha gjort det mindre, om inte annat för att minska på dess energikonsumtion.

För skojs skull satt jag och funderade på hur en myskoxe skulle se ut om jag ansvarat för dess evolution: Pälsen skulle vara som nu, alltså tjock och varm. Dess kropp skulle vara mer som en ren, mindre för att ge ett lägre energibehov. Den skulle ha ett tjockt fettlager under huden – reservenergi. Dess lever skulle vara väldigt stor för att kunna lagra energi, dess ben skulle vara längre för att kunna springa undan isbjörnar och huvudet skulle vara mindre.

Men så ser den inte ut. Myskoxen är en art som har utvecklats i tiotals tusen år. Det är fascinerande att se en så gammal djurart i naturen. Det är onekligen som att se en bit av istiden. Jag skulle inte kalla myskoxen för en levande fossil (som krokodilen) men vi rör oss i samma regioner.

Om du någon gång har chans att se en myskoxe så ska du absolut gå den lilla extra turen, det är verkligen värt det.

Text: Tom Nylund - Äventyrare

Följ med mina resor runt Norden i äventyrsprogammet Kallt&vått som sänds på Yle Fem på söndagar kl.19.00 och på Yle Arenan.

Läs också