Hoppa till huvudinnehåll

Stefan Winiger: Östersjön ett konfliktens hav igen

I Sverige väcker nyheten om att försvaret söker efter främmande undervattenverksamhet minnen från åttiotalet, då flygplan och fartyg under några år gång efter annan letade efter okända ubåtar.

I många år efter Sovjetunionens fall har det varit lugnt. Men under 2014 har vår del av världen blivit hetare igen. Och när larmet om främmande undervattensverksamhet i Stockholms skärgård gick var lugnet som bortblåst.

Vi minns bilderna som om det var igår. Tunga marinhelikoptrar hovrar över vattenytan och sänker ner sonarbojar. Någonstans nere i havet som annars glittrar så fridfullt bortom kobbar och skär finns fienden, eller det vi tror är fienden.

Det var blodigt allvar då. Visserligen lyckades det svenska försvaret aldrig få fast någon utan det vara bara den olycksaliga sovjetiska ubåten U 137, som gjorde den svenska marinen tjänsten att köra på grund utanför Karlskrona, som blev beviset för att Sovjetunionen inte respekterade svenskt territorium.

Till slut kom det ett lätt löjets skimmer över de svenska ubåtsoperationerna. En ubåtskommission som till slut skulle gå till botten med det hela kom fram till att det var olika fiskar och djur som uttrar och minkar som låg bakom de ljud som det svenska försvarets ubåtsspaning hade fångat upp.

Vid det laget fanns ingen Sovjetunion längre, krig var något som fanns i fjärran världsdelar, och Östersjön fanns till för fritidsbåtar och färjetrafik.

Men nu är lugnet som bortblåst. Innan vi ens vet om det verkligen är en ubåt och än mindre var den i så fall kommer ifrån känns det som blodigt allvar.

Ryska flygplan har vid flera tillfällen kränkt både svenskt och finskt luftrum i år. När ubåtslarmet går nu vågar ingen skämta om sillar och minkar.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes