Hoppa till huvudinnehåll

Sista chansen för politikerböcker?

Lipponen, Viinanen, Väyrynen, Tuomioja, Elisabeth Rehn. Det är många politikveteraner på höstens bokpärmar. Men vill någon längre läsa dem? De stora åldersklassserna håller ännu uppe den politiska litteraturen. Men det behövs en Zlatan-manöver för att sälja framtidens politiska böcker.

De politiska böckerna får stor uppmärksamhet i medierna, men ingen framträdande plats på bokmässan i Helsingfors.

Den politiska litteraturen behöver en förnyelse, säger forskaren Anu Kantola. Höstens böcker av till exempel Paavo Lipponen och Erkki Tuomioja följer en modell från det gamla Finland. De berättar om en tid då man trodde på starka ledare. Men nu lever vi i en annan tid, och gamla klasspartier förändras. Väljarna rör på sig, konstaterar Kantola.

Bokformatet med memoarer och dagböcker fungerar inte nödvändigtvis för unga.

På torsdagen fylldes bokmässan i Helsingfors av barn och ungdomar på skolbesök. Det kan vara svårt att sälja en politisk dagbok från 1990-talet. Å andra sidan, många av dem är födda då, så de händelserna känns inte så avlägsna.

Boken om Zlatan, en förebild för politiker? Bild: Yle/Kati Enkvist jag är zlatan ibrahimovic

Skriv som Zlatan

Många läser nog hellre höstens färska böcker om aktuella idrottshjältar än politikböcker. I Finland är Teemu Selänne ett stort affischnamn. I Sverige var det fotbollsspelaren Zlatan.

Modersmålsläraren Pamela Granskog ser en funktion för både politiska böcker och all slags skönlitteratur som kan stöda undervisningen. Men det ska vara välskrivet för att locka unga läsare.
- Memoarer kan vara intressanta, eleverna läser dem kanske, men tar hellre tag i Zlatanboken. Det kunde vara receptet: Skriv bättre! Skriv som Zlatan! Bli en David Lagerkrantz, skriv en Zlatanbok om en politiker, då kan det definitivt väcka intresse, säger Pamela Granskog.

Memoarer för de stora åldersklasserna
Den politiska litteraturens kris syns inte riktigt ännu.

- Vi har ännu de stora åldersklasser som en stark kraft i politiken. Men de yngre rör sig i sociala medier, och de högaktar inte sina ledare som förr.

Anu Kantolas färska bok Matala valta resonerar kring makthavarnas imagebygge, hur makten presenterar sig själv. Hur borde alltså den politiska författaren i dag skriva sina memoarer?

- Skojigt, intressant, personligt om sig själv och sin familj. Det är så många politiker bygger sin image i Finland och i hela världen, noterar Kantola.
Dethär gäller inte bara inom politiken. Gamla tiders patroner och bergsråd har blivit mjuka familjära småföretagare. De stela byråkraterna har blivit alternativa sanningssägare som talar förnuft med politikerna.

Det ska vara elakt i år, inte ”Vem låg med vem”?
Stig-Björn Nyberg, programchef på Bokmässan i Helsingfors, ser stora förändringar i de politiska böckerna redan nu.

- Politiska memoarer måste tydligen numera vara elaka. Det har de varit i höst, skribenterna skriver elakt och rakt på sak om sina kolleger. Det kunde man inte tänka sig för 10-20 år sedan, men nu tycks det vara giltigt att göra det.
”Lakanprassel” kan vara intressant, men det är inte tillräckligt, enligt Nyberg. Det går knappast att sälja böcker av typ ”Vem har legat med vem i finländsk politik”. Det räcker inte som innehåll.

Sex på twitter
Politikernas sexvanor kanske inte passar i bokform, men kan bli tillfälliga klickmonster på internet. De sociala medierna har förändrat politikernas synlighet.

- Det offentliga samhället och politiken har tagit fart på grund av de sociala medierna. Det triggar det politiska skeendet, på gott och ont, konstaterar Anu Kantola. Nya politiska rörelser växer upp, och det kan vara bra. Men det ökar hastigheten och ryckigheten i politiken.
Tillsvidare utgör de sociala medierna inget hot. Boken är ett evigt format, säger Anu Kantola. Hon ser unga som läser böcker, till och med i litteraturcirklar och klubbar, så hon vill inte förutspå den västliga civilisationens förfall.

När Paavo Väyrynen var som störst skrev han flera böcker per år. De såldes på valmöten och finansierade valkampanjerna. Valböcker lockar inte längre läsare på samma sätt. Stig-Björn Nyberg tror inte att dagens politiska böcker blir några bästsäljare.

- De säljer säkert några tusen exemplar, det har Erkki Tuomiojas dagböcker sålt, men bästsäljarna kommer upp i 100 000 exemplar, sådana som Jari Tervo och Finlandiaprisvinnaren, vem det nu blir.

Dagens politiker inga Paasikivi, Mannerheim
Stig-Björn Nyberg är inte beredd att dödförklara den politiska litteraturen.

- Nej, folk vill känna sin historia och veta vad som har hänt. Politiska böcker behövs, det kommer alltid att skrivas om dem i tidningarna. Men det måste finnas något lite extra. Paasikivis dagböcker är de sista stora politiska memoarböckerna som har sålt bra, enligt Nyberg.
Författaren måste vara en känd politiker. Men vi har inte längre så stora politiker som Paasikivi, Mannerheim eller Kekkonen. Dagens författare kan inte nämnas samma dag, anser Nyberg. Kanske Alexander Stubb någon gång. Men han har ju hittills mest sysslat med Twitter.

Vad ska de tänka om oss i framtiden?
Anu Kantola väcker i sin bok frågan om vad vi läser om 200 år.

- Det beror förstås på hur civilisationen rör sig. Nu har vi haft en lång demokratisk period, som är sällsynt i det långa historiska loppet. Anu Kantola tycker det kunde vara spännande att se om man har nationalstater, och hurdana samhällsmodeller det finns om 200 år. Är demokratin fortfarande vid liv? Det är det som avgör perspektivet. Var vår nutid en gyllene tid, eller den tid då förfallet inleddes?
Vi kanske inte i dag heller läser så många politiska böcker som är 200 år gamla.

- De bästa blir fortfarande lästa, klassikerna är eviga. Men de handlar just om skapandet av demokrati och upplysning. Det är mogna projekt, få se hur det går, funderar Anu Kantola.
Däremot tippar hon att Lipponen, Väyrynen och Tuomioja knappast blir lästa om 200 år.

- De är utpräglat dagens politiker, och till vår tid hör inte några stora krig eller regimskiften som skulle vara så intressanta och tilltala läsarna om 200 år, misstänker Anu Kantola.

Läs också