Hoppa till huvudinnehåll

Ett krigsbrott i görningen

beduiner, jordandalen,
Snart hemlösa. Om Israels planer går igenom tvingas de här flickorna se sitt hem jämnas med marken av israeliska bulldozrar. beduiner, jordandalen, Bild: Nanette-Marie Forsström beduiner

Förra veckan fick jag besöka en by som är skådeplats för det värsta som skett på Västbanken under min observatörstid. Israel planerar nämligen att tvångsförflytta 7000 palestinska beduiner utanför östra Jerusalem till stadsdelar i Jordandalen. Planerna innebär en dödsstöt för nomadfolkets kulturella identitet och livsstil, och är ett krigsbrott enligt Internationella brottsmålsdomstolen (1). Allt det här för att expandera de illegala bosättningarna.

107-åriga Selim Auda Jahaleen bor i ett plåtskjul som redan har jämnats med marken av israelerna fyra gånger

- Det här är fjärde gången vi tvingas flytta, berättar Abu Mohammed i byn Ein ad Duyuk. Vi har blivit jagade av israelerna sedan 70-talet, före det kunde vi ännu leva som vi borde göra.

Det Abu Mohammed syftar på är att han, liksom tusentals beduiner, är flykting i sitt eget land, och har tvingats ge upp det karakteristiska nomadlivet där man flyttar från ställe till ställe med sin betande boskap. Merparten av de palestinska beduinerna var nämligen tvungna att fly från sina marker Negev öknen, numera i södra Israel, då staten Israel skapades år 1948.

Ein ad Duyuk, jordandalen
Byn Ein ad Duyuk Ein ad Duyuk, jordandalen Bild: Nanette-Marie Forsström ein ad duyuk

Vi sitter på en betongterass och blickar ut över ett vackert ökenlandskap, och byns enkla byggnader med inhägnader för kor, får och getter. Byns äldre män tar fram en karta och visar.

- Den här vägen kommer de att förstöra, och den här. De kommer att riva ner våra hus om planerna går igenom.

Ein ad Duyuk ligger i området Nuwei’ma, dit Israel planerar att flytta tre olika beduinstammar. Nuwei’ma är omringat av både israeliska militärbaser och bosättningar, och de tilldelade tomterna är på tok för små för herdarna att föda upp sina kor, får och getter på. Området är dessutom inte kopplat till el- eller avloppsnätverket, och byggnadskostnaderna måste de själva stå för.

Projektet beskrivs som den sista spiken i kistan för tvåstatslösningen, eftersom den skulle innebära att Östra Jerusalem, tilltänkt som palestiniernas huvudstad, inte längre hänger ihop med resten av Västbanken.

beduiner, jordandalen,
107-åriga Selim Auda Jahaleen från Khan al Ahmar och hans barnbarn Jafar, 4, hotas av tvångsförflyttning. beduiner, jordandalen, Bild: Lea Pakkanen/EAPPI beduiner

På Västbanken intet nytt

Mina kolleger i Jordandalen har i sitt arbete åkt runt och träffat beduiner som drabbas av tvångsförflyttningen. En av dem var 107-åriga Selim Auda från stammen Jahalin, som växte upp i Negev-öknen, men som tvingades fly därifrån år under kriget 1948. Under sina 66 år på Västbanken har han sett ockupationens fula ansikte från alla tänkbara håll. Numera bor han i ett plåtskjul nära Jerusalem, som under de senaste två åren har jämnats med marken av israeliska hela fyra gånger.

Det enda som kan hindra att 107-åriga Selim Auda Jahaleen och tusentals andra beduiner återigen vräks från sina hem är internationella påtryckningar. Ändå är det fascinerande hur lite det skrivs om det här i finländska medier – jag tror det mesta jag har sett är en liten notis någonstans. När jag besökte vårt konsulat i Ramallah förstod jag också att utrikesministeriet inte ännu har kommit med något utlåtande, och det verkade inte heller som att något ställningstagande är på väg.

Om skribenten

Nanette-Marie Forsström är volontär inom ramarna för det internationella människorättsprogrammet EAPPI, som i Finland koordineras av Kyrkans Utlandshjälp. De åsikter som EAPPI-volontärerna framför är personliga och representerar inte nödvändigtvis värdorganisationens (Kyrkans Utlandshjälp) ståndpunkt.


Jag är också plågsamt medveten om att det här inlägget antagligen kommer att få en bråkdel av den spridning som mina tidigare bloggar om tårgasade skolbarn har fått. Är det för att beduinerna är lite mindre som vi så de är svårare att identifiera sig med? För att det här har pågått så länge att man inte orkar reagera?

1. Tvångsförflyttning av skyddade personer är förbjudet enligt artikel 49 i den fjärde Genève-konventionen, och brott mot den här regeln klassas som svåra överträdelser enligt artikel 147. Svåra överträdelser tolkas som krigsbrott enligt Artikel 8(2) )(a)(vii) enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Israel har inte undertecknat Romstadgan, men det spelar ingen roll, eftersom den här typen av bestämmelser betecknas som sedvanerätt som gäller alla världens länder.