Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Blomqvist: Den man älskar, byråkratiserar man

Jonas Blomqvist.
Jonas Blomqvist har funderat på byråkrati. Jonas Blomqvist. Bild: Yle/Albert Häggblom jonas blomqvist

Förlorar vi mer än vi vinner på att ha en omfattande byråkrati i vårt land? Varför kan vi inte ta det lite ”mañana” i stället, som man gör i många andra länder?

Igen en rapport att fylla i, en ansökning som ska skickas in och FPA vill ha tillbaka sina pengar... STÖÖÖÖÖN, all den här byråkratin!

Byråkratin gör det för krångligt att agera, det ska finnas lov och tillstånd till allt från att ordna skolbasar till att sälja alkohol på restaurang, man ska hålla koll på att alla inblandade har de rätta behörigheterna för att få vara med och efteråt ska man dessutom rapportera hur det gick. Det räcker inte ens med alla träd i Östersundom för att tillverka allt papper som går åt till det här!

Men å andra sidan…

Syntagmaplatsen vid Greklands parlament
Grekerna fick bråttom att införa lite hårdare byråkrati år 2012. Bilden är från Syntagmaplatsen vid Greklands parlament. Syntagmaplatsen vid Greklands parlament Bild: Alkis Konstantinidis / EPA greklands flagga

Ett byråkratiskt exempel jag ofta kommer att tänka på är den lilla ön Zakynthos i Grekland. Ön kallades för ”De blindas ö”, på grund av det stora antalet blinda invånare. För ett par år sedan, i samband med att det ekonomiskt krisande Grekland tog tag i sin alltför slapphänta byråkrati, uppdagades ändå att en stor del av dessa "blinda" personer var lurendrejare. Borgmästaren på ön uppskattade att av de ungefär 650 som var registrerade som blinda (och därmed fick feta checkar i understöd varje månad) var upp till 600 skojare. Hur man kom på det här? Kanske det var den ”blinda” taxichauffören som var en vink om att något var fel? Eller den ”blinda” kortspelaren som var framgångsrik i diverse pokerturneringar? Det här skulle enkelt ha undvikits med lite byråkrati, om någon verkligen skulle ha kollat om dessa invånare var blinda. Hur många miljoner hann Grekland betala ut, på felaktiga grunder?

Vad är då okej? Leena Linnainmaa, vice vd för Centralhandelskammaren slår huvudet på spiken då hon jämför Finland med övriga länder. Hon berättar att också andra länder har en massa lagar som för med sig en hel del byråkrati, men skillnaden är att vi i Finland har ett megamaskineri som övervakar att dessa lagar följs, och det kostar mer än det smakar. Både övervakaren och den övervakade överöses med extra jobb, vilket gör att man inte har råd att anställa folk till annat jobb.

Är det bra eller dåligt?

Uppenbarligen är det dåligt, om vi ska tro den allmänna åsikten på stan eller i kommentarfält på internet.

Restaurangbord med matportioner.
Hur ska vi kunna vara säkra på att maten vi äter på restaurang inte har gått över "bäst före"-datum, om vi inte har en övervakande byråkrati? Restaurangbord med matportioner. Bild: Creatas/Yle dukat bord

Onekligen ställer byråkratin till med en hel del problem, men samtidigt tror jag inte att den andra ytterligheten skulle vara så mycket bättre. Om ingen skulle övervaka något så skulle det finnas en överhängande risk att maten i våra restauranger skulle vara skämd, att arbetstagare skulle bli uppsagda på olagliga grunder eller att 95 procent av de Grankullabor som anmälts som blinda i själva verket kan se.

Vart försöker jag komma med det här?

Curling
Curlingförälder är en förälder som - bildligt talat - sopar rent framför barnet så att barnets väg ska vara så hinderfri som möjligt. Kritiseras ibland, till exempel för att barnet då inte lär sig att hantera svåra situationer på egen hand. Curling curling

Ja, den byråkrati vi har i vårt land är för omfattande. Ja, den är för hårt övervakad. Ja, den är för jävlig! Jag antar att tanken bakom byråkratin är att vi ska må bättre av lite styvmoderlig behandling, att någon håller koll på att vi inte gör oss illa. Ungefär som en curlingförälder som agerar av kärlek och bara vill väl, men i själva verket gör livet så mycket krångligare.

”Den man älskar, agar man”, hette det förr. Idag är aga förbjudet, kanske vi borde ändra uttrycket till ”Den man älskar, byråkratiserar man”.

Eller kanske vi bara kan finna en gyllene medelväg? Så där lite semi-mañana?

Kolumnen är en del av Yle Huvudstadsregionens satsning #BättreByråkrati, där vi tar upp och granskar byråkratin i sömmarna. Läs även de övriga artiklarna i satsningen:
Den förbannade byråkratin!
Pappershelvete av att anställa en arbetslös
Brevväxling är uppfinnarens vardag
Politiker: Bort med byråkratiskan!
Expert: Byråkratiskans tradition måste brytas
De små detaljerna gör krögarlivet krångligt

Läs också