Hoppa till huvudinnehåll

Benmärgsprov

benmärg på en petriskål
benmärg på en petriskål Bild: Yle/Robert Paul benmärgspunktat

Benmärgsprov tas för att utreda orsaken till avvikande blodvärden och för att diagnostisera eller utesluta blodcancer och andra blodsjukdomar. Hos vuxna tas provet från bröstbenet eller höftbenskammen.

Blodkropparna (röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar) bildas i benmärg inne i skelettet.

När vi är små finns blodbildande benmärg i många av kroppens ben. När vi blir äldre slutar de rörformiga benen i armar och ben att producera blodkroppar. Hos äldre barn och vuxna finns röd, blodbildande benmärg framför allt i bålens ben (bröstbenet, revbenen, ryggraden och höftbenet).

Vid en benmärgspunktion aspireras (sugs) ett aspirat, dvs. en liten mängd benmärgssceller, ur benmärgen. Ifall detta inte lyckas eller ifall man behöver studera en större bit av benmärgen tas istället en biopsi, dvs. en provbit av benmärgen.

När behövs benmärgsprov?

Benmärgspunktion görs om man misstänker en störning i benmärgens produktion av blodkroppar. Vid misstanke om elakartade blodsjukdomar, som leukemi eller myelom, tas alltid ett benmärgsprov, men benmärgsprov kan också behövas för att utreda andra, mindre allvarliga blodsjukdomar, som anemi.

Läkaren kan besluta om benmärgspunktion om man inte hittar någon klar orsak till att patienten har för lågt hemoglobinvärde (anemi), för högt hemoglobinvärde (erytrocytos), för få blodplättar (trombocytopeni), för många blodplättar (trombocytos) för få vita blodkroppar (leukocytopeni) eller för många vita blodkroppar (leukocytos).

Benmärgspunktion behövs också ibland för utredning av hög sänka, särskilt om man misstänker myelom.

En benmärgspunktion kan också behövas för att utreda orsaken till förstorade lymfknutor, förstorad mjälte eller förstorad lever. Alla tre kan bero bl.a. på infektioner eller inflammationer, men kan också vara ett tecken på alltför snabb cellproduktion, dvs. cancer.

Långvarig feber av okänd orsak kan också vara en indikation för benmärgspunktion.

Benmärgspunktioner görs också om man misstänker att en cancer som man vet att patienten har har spritt sig till benmärgen. Ibland sprider sig lymfom i benmärgen och detta utreds med benmärgspunktion.

Om patienten står på cytostatikabehandling och blodvärdena påverkas av medicinen visar ett benmärgsprov hur det står till med produktionen av blodkroppar. Om cytostatika påverkar benmärgen alltför kraftigt, påverkas blodvärdena och en benmärgspunktion berättar om hur svår påverkan det gäller och när man kan förvänta sig att blodbildningen i benmärgen återhämtar sig.

Benmärgspunktatet används inte endast för att i mikroskop undersöka produktionen av blodkroppar. Punktatet kan processas för undersökning av de blodbildande cellernas kromosomuppsättning (karyotyp), vilket är viktigt då man vill bedöma hur elakartad eller godartad patientens leukemi eller leukemiliknande tillstånd är.

Man kan också processa benmärgspunktatets vita blodkroppar för att utreda om det finns alltför mycket av en och samma celltyp (cellklon). Detta sker genom undersökning av de vita blodkropparnas ytegenskaper med hjälp av flödescytometri.

Hur går en benmärgspunktion till?

På vuxna människor tas benmärgsprovet från bröstbenet (lat.sternum), som ligger mitt framme i bröstkorgen eller från höftbenskammen (lat. crista iliaca) på ryggsidan. På barn under ett-två år kan provet också tas från skenbenet.

Vid en sternalpunktion (punktion av bröstbenet) ligger patienten på rygg. Under bröstbenet finns vitala organ som inte får skadas och därför har punktionsnålen en stoppanordning som hindrar den från att gå för långt in.

Vid en cristapunktion tas aspiratet från höftbenskammen på ryggsidan och patienten ligger på mage eller på sidan med benen uppdragna.

Vid behov kan patienten få en lugnande medicin.

Efter att punktionsstället har desinficerats bedövar läkaren huden och benhinnan med lokalbedövning.

När bedövningen efter minst fem minuter har verkat desinficerar läkaren huden på nytt och för sedan in punktionsnålen. Nålen förs ca en halv centimeter in i benet, in i märghålan, därifrån en liten mängd benmärg sugs upp i en spruta.

Då benmärgen sugs upp uppstår ett undertryck som ofta förorsakar en ilande smärta. Smärtan håller inte i sig mer än några sekunder.

Efter ingreppet täcks punktionsstället med en kompress. Kompressen ska sitta kvar till nästa dag och under den tiden ska patienten undvika att duscha eller gå i bastu.

Ifall patienten har fått lugnande medicin får hen inte köra bil samma dag.

Punktionsstället kan vara ömt några dagar efter att provet tagits och ibland kan ett blåmärke uppträda. Värken kan lindras med vanliga värkmediciner, t.ex. paracetamol.

Vanligtvis tar det från några dagar till ett par veckor innan laboratoriehematologen har undersökt provet och patienten får resultatet från benmärgspunktionen. I brådskande fall, t.ex. om man misstänker en akut leukemi, kan svaret fås på några timmar.

Benmärgsbiopsi

Ibland räcker det inte med de celler som fås i ett aspirat, utan man behöver kunna undersöka en större bit av benmärgen. Förutom ett aspirat med en aspirationsnål tar man då också en benmärgsbiopsi med en biopsinål som är lite tjockare än aspirationsnålen.

Benmärgsbiopiser tas t.ex. då man vill utreda spridningen av lymfom.

Benmärgsbiopsier behövs också om man inte lyckas få ett aspirat. Detta kan vara fallet vid vissa sjukdomar, där benmärgen innehåller så mycket bindvävnad och så lite blodbildande celler att det inte går att suga upp celler med en vanlig aspirationsnål. Fenomenet kallas dry tap (”torrt sug”).

Benmärgsbiopsierna tas alltid från höftbenskammen.

Före ingreppet kan patienten få en lugnande medicin och huden och benhinnan bedövas.

När bedövningen har verkat gör läkaren ett litet snitt i huden och borrar en litet större nål än den som används vid aspirationsprov några centimeter in i höftbenskammen.

Läkaren roterar nålen, vilket gör att en cylinderformad bit av benet och benmärgen separeras från den övriga vävnaden och denna cylinder tas till vara. Den undersöks sedan under mikroskop.

Både då aspiratet och provbiten tas kan patienten känna obehag eller en ilande smärta till följd av det förändrade trycket i märghålan. Känslan går dock fort över.

Efteråt läggs en kompress över såret. Kompressen ska sitta på till följande dag och eftersom ingångshålet efter en biopsi är större än efter en aspiration ska patienten undvika bastu och simning ett par dygn efter ingreppet.

Ifall patienten har fått en lugnande medicin får hen inte köra bil samma dag.

Biopsistället kan vara ömt några dagar efter ingreppet. Värken kan lindras med t.ex. paracetamol.

Svaret från en benmärgsbiopsi kommer efter drygt två veckor.

De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.

Läs också

Webbdoktorn

Nyligen publicerat - Hälsa