Hoppa till huvudinnehåll

Pia-Karin Helsing och den dyrköpta friheten

Pia-Karin Helsing
Pia-Karin Helsing Pia-Karin Helsing Bild: Yle/Ann-Sophie Sandström pia-karin helsing

Pia-Karin Helsing är musiker och bosatt i Piteå. För Pia-Karin är musiken ett kall, men eftersom hon växte upp inom Jehovas vittnen har hon varit tvungen att göra flera svåra vägval för att kunna leva det liv hon vill leva.
- Jag har fått betala ett högt pris för min frihet, säger hon.

För Pia-Karin Helsing har musiken alltid varit viktig, musiken har varit hennes liv. Ändå valde hon att i tonåren sluta spela och sluta ta cellolektioner och i stället ägna sig åt att knacka dörr och deltidsjobba, eftersom det inom Jehovas vittnen inte anses lämpligt att man skaffar sig högre utbildning.

Lydigt vittne

- Jag var ett väldigt lydigt vittne, och det som sades på mötena och det jag läste i tidningar och böcker så det var sanningen för mig. Och jag trodde verkligen att jag räddade liv när jag gick och knackade dörr.

Pia-Karin gifte sig som nittonåring.
- Jag gifte mig med en kompis, för jag hade på den tiden en krass inställning till kärleken. Jag trodde mig veta att passioner enbart finns i filmer och böcker, och att det verkliga livet består av grå vardag…

Paret flyttade till Umeå, och där tog Pia-Karin städjobb och så jobbade hon ibland i en bokhandel. Och så var hon aktiv i församlingen.
- På den tiden försökte jag leva utan musiken, men det som hände var att jag blev deprimerad.

Den annars så gladlynta Pia-Karin blev riktigt nedstämd, och hon kämpade med sin depression i fem år. Hon gick i terapi, men kunde ändå inte förstå varför hon mådde så dåligt.

- Jag tycket att jag borde ha varit glad, för jag hade ju sanningen och jag ägnade mitt liv åt att tjäna Jehova – ändå var jag deprimerad.

Till slut var Pia-Karin så desperat att hon krävde att få piller mot sin depression, för hon orkade inte längre, och terapin hjälpte inte. Några månader senare började hon må bättre.
- Det kändes som att ett tjockt svart täcke lyftes bort, och då kunde jag börja använda mig av det jag hade lärt mig i terapin, och jag kunde börja bygga upp mitt liv när jag äntligen fick näsan ovanför vattenytan. Och då tog jag tag i musiken igen!

Pia-Karin tog kontakt med en cellolärare och började ta lektioner efter en paus på nio år.

Tvivel

När Pia-Karin hade hittat tillbaka till musiken började hon spela i en orkester, och sen fick hon ett vikariat som cellolärare i Lycksele, dit hon pendlade från Umeå.
- Det var fantastiskt, och det var så givande att träffa alla barnen som ville lära sig spela cello.

- Jag lärde känna många fina mänskor, och de var ju inte onda trots att de inte var vittnen. Så jag tänkte att varför ska de här fantastiska mänskorna måsta dö i harmageddon?

Pia-Karin trodde fortfarande på den sanning hon hade vuxit upp med, men det började kännas lite jobbigt.

- Det blev svårt att vara det idealvittne jag alltid hade varit och samtidigt ägna mig åt musiken. Plötsligt började det kännas betungande att gå på möten, och jag hann inte läsa alla tidningar och böcker, och jag kände att jag borde knacka dörr mer än jag gjorde…

- Jag kände att jag ville få tid spela i lugn och ro, och glädjas åt musiken – och framför allt ville jag skiljas…

Pia-Karin hade insett att hon och maken var bästisar, inget kärlekspar. Och hon stod inte ut med tanken på att de skulle leva tillsammans för alltid.
- Jag kände att det måste finnas nånting annat, nånting större - en kärlek som innehåller både passion och vänskap. Och jag kände att jag var skyldig både mig själv och maken att släppa honom fri så att vi båda skulle ha en chans att hitta det som är rätt för oss.

Otrohet eller döden

Inom Jehovas vittnen upplöses ett äktenskap enbart av döden eller otrohet.
- Och döden var inget förstahandsalternativ, alltså återstod otrohet.

Kunde hon inte bara skilja sig och gå ut ur Jehovas vittnen?

- Jo, men i så fall skulle ex-maken fortfarande anses bunden till äktenskapet och tvingas leva i celibat tills det skulle kunna bevisas att jag har haft sex med en annan man. Och det ville jag inte utsätta honom för. Och inte ville jag heller att nån skulle smyga omkring i buskarna för att kolla om jag hade herrbesök.

Kunde Pia-Karin inte bara säga att hon hade varit otrogen?

- När man har varit otrogen så hamnar man i komittéförhör där man tvingas berätta allt om var och när och hur och med vem man har varit otrogen, och jag är alldeles för ärlig, man skulle ha genomskådat mig direkt ifall jag hade försökt hitta på en historia…

Så Pia-Karin bestämde sig för att vara otrogen, fastän hon inte visste hur hon skulle göra.

- Det var en helt absurd situation! Jag var oskuld när jag gifte mig, jag hade aldrig ens kysst någon annan än min man - och jag hade ingen aning om hur man flirtar, men jag var förvissad om att det skulle lösa sig på något vis. Och det gjorde det.

- Efteråt åkte jag hem och berättade för min man att jag hade varit otrogen, och han förstod förstås varför jag hade gjort det, alltså att jag hade gjort det för hans skull. Vi separerade i all vänskaplighet.

Sen var Pia-Karin tvungen att ringa äldstebröderna, hon blev grundligt förhörd och sen blev hon utesluten.

- Då bröt jag ihop, för jag kände ju till vilka konsekvenserna var. Det enda jag kunde tänka på var att har jag nu träffat farmor för sista gången?

Pia-Karin visste att som utesluten skulle hennas gamla vänner och största delen av hennes släkt helt ta avstånd från henne.

- Men jag kunde inte fortsätta att leva ett liv som inte var rätt för mig, ett liv som gjorde mig deprimerad och miserabel. Jag vill leva ett liv med musik och sång och dans. Och nu har jag hittat mitt rätta jag.

Pia-Karin Helsing
Pia-Karin Helsing i föreställningen "Med små, små steg" Pia-Karin Helsing Bild: Anna Huerta pia-karin helsing

Livet i frihet

Det är elva år sedan Pia-Karin Helsing lämnade Jehovas vittnen, och hon har under den här tiden satsat på musiken, och dessutom har hon hittat teatern - och hon har lärt sig leva utanför det sociala sammanhang som hon förlorade när hon lämnade Jehovas vittnen.

- Jag skulle gärna dela mitt liv med någon, men jag har hittills satsat helt på musiken. På senare tid har jag sökt ensamheten, och också börjat trivas mitt eget sällskap. Men nu har jag kommit så långt i min personliga utveckling att jag är beredd att släppa in en annan mänska i mitt liv, säger Pia-Karin Helsing.

Pia-Karin Helsing berättade om sitt liv och om sina svåra vägval i Samtal om livet torsdagen den 30.10.2014 och programmets podcast, utan musik, finns fortfarande tillgängligt på Arenan.

Du kanske också är intresserad av det här:
Anna-Maria Helsing, Pia-Karins syster, medverkade i Samtal om livet hösten 2013

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle