Hoppa till huvudinnehåll

Ted Urho: Snoppen in i snippan var inte sexualundervisning för mig

Ted Urho arbetar för Svenska Yle.
Ted Urho lyssnade inte på under högstadiets sexualundervisning. Ted Urho arbetar för Svenska Yle. Bild: Yle/Albert Häggblom ted urho

Snoppen ska in i snippan. Så kan man sammanfatta sexualundervisningen i 1990-talets Esbo. Men hur är det om man är kille och bara intresserad av snoppar, funderar Ted Urho.

Jag hoppas att sexualundervisningen idag handlar om att snoppen inte alltid ska in i snippan, eller att snippan inte alltid vill ha besök av snoppen. -Ted Urho

Tonårsgraviditeter har minskat men kunskapen kring könssjukdomar kan bli bättre. I samband med detta försökte jag minnas hur vi lärde oss om sex och samlevnad då jag gick i högstadiet på 1990-talet, men kunde för mitt liv inte komma ihåg.

I skolan var jag duktig och sög i mig all sorts kunskap, kunskap som ännu sitter i. Förutom i ämnen som inte intresserade mig det minsta. Som fysik och kemi. Och tydligen sexualkunskap. Förklaringen är enkel: jag upplevde inte att dessa ämnen berörde min vardag eller mitt liv på något sätt.

Som tonåring var jag inte så säker på mig själv att jag skulle ha kallat mig själv homosexuell. Men jag kände ju på mig åt vilket håll det barkade. Sexualundervisningen däremot riktade sig åt helt andra hållet. Där låg fokus på heteronormativitet, penetration och hur man skyddar sig mot oönskade graviditeter. Det där med homosexualitet kom i en bisats. Det behandlades helt sakligt, men i en ton som signalerade att sånt knappast förekommer här i vår skola. Jag kan inte ens föreställa mig hur det kändes för mina hlbtiq-medmänniskor som redan då identifierade sig som transpersoner.

Jag kan inte och vill inte klandra någon för detta. Det var en annan tid vi levde i. Bristen i klassrummet kompenserade jag med autodidaktisk sexualundervisning. I Hagalunds bibliotek hittade jag två konstböcker fyllda med Tom of Finlands teckningar som jag smusslade ut i en hög med Asterix-album och gömde bakom sängen. Efter skolan satt jag kvar i datorklassen och ”förkovrade” mig genom att följa nyhetsgrupper om ämnet på ett spirande internet.

En snäll farbror som läromästare

Idag skattar jag mig ändå lycklig för att jag inte föddes tio år tidigare. Då hade sexualundervisningen säkerligen var betydligt mera ”hands on” med en välvilligt inställd äldre man i hans hem. En sådan lektion som bland annat Jonas Gardell skriver om i Torka aldrig tårar utan handskar.

På tal om det. Att växa upp som homosexuell på 1990-talet gjorde säkert att min sexdebut kom betydligt senare än mina heterosexuella jämnårigas. Man talade i och för sig inte längre om ”homopesten” och påminde oss unga om att det inte bara var bögar och knarkare som kunde få HIV och AIDS. Jag var ändå livrädd för att bli smittad, eftersom det så länge hade tutats ut att HIV och AIDS var de homosexuella männens sjukdom.

Att vara tonåring är inte lätt. Att vara tonåring och hlbtiq är inte heller lätt. Men jag tror att livet idag är lättare än för tjugo år sedan. Homosexualitet är inte längre kriminaliserat eller sjukdomsklassificerat. Stigmatiseringen av homosexuella unga har minskat enormt och Regnbågsankan gör ett fantastiskt jobb med att prata om hlbtiq-frågorna i skolorna.

Jag hoppas att sexualundervisningen idag handlar om att snoppen inte alltid ska in i snippan, eller att snippan inte alltid vill ha besök av snoppen.

Att vara gay på 1990-talet var inte lätt:

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen