Hoppa till huvudinnehåll

25 år sedan Berlinmurens fall: Offer och arbetslös

Det har i år gått 25 år sedan Berlinmurens fall, men ännu idag lider många tidigare östtyskar av enpartidiktaturens orättvisor. Att många offer har stora psykiska och ekonomiska problem, hänger direkt ihop med de trakasserier de utsattes för under DDR-regimen.

Det är vackra landskap som breder ut sig kring den lilla byn Volkmannsdorf. Skogsbeklädda berg varvat med vida öppna landskap i delstaten Thüringen i mellersta Tyskland.

Själva byn är en rätt så sömnig plats. En väg med prydliga hus på bägge sidor. I ett av husen, en gammal bondgård med en trädgård i höstskrud, bor Marlis Paschold. I motsats till de andra husen i byn står hennes och förfaller och det sedan tiotals år.

Inne i huset är det mysigt och varmt. Det som Paschold har att berätta är ändå allt annat än mysigt. Hon är utbildad lärare, men något lärarjobb har hon inte haft på trettio år.

– Ibland känns det bara som om man vill ge upp, men sen får man igen lust att försöka göra något åt situationen. Jag har en plan som går ut på att jag alltid försöker berätta för folk vad som hände i DDR och vilka orättvisor jag har råkat ut för.

Protest mot kärnvapen

Hon radar ut dokument från säkerhetstjänsten Stasi på bordet. Här finns hennes tidigare liv noggrant dokumenterat.

Man talar om förstörda biografier. Folk fick inte studera eller jobba för att de enligt det styrande socialistiska enhetspartiet SED hade obekväma åsikter, eller annars inte passade in i systemet.

Marlis Paschold.
Marlis Paschold. Marlis Paschold. Bild: Yle/ Johnny Sjöblom paschold

I slutet av 1970-talet i den dåvarande hemstaden Dresden rörde sig Marlis Paschold med konstnärer och oppositionella. De verkliga problemen började ändå först år 1984. Partiet ville att hon skulle skriva under ett papper, som välkomnar att Sovjetunionen stationerar kärnvapen i DDR.

– Jag förklarade för mina elever att jag inte kommer att sätta mitt namn på pappret. Det ledde till att eleverna, som jag undervisade den dagen, också vägrade att skriva under.

– En tid senare kom folk från säkerhetstjänsten Stasi och grep mig. De förde bort mig från skolan, så att alla kunde se vad som hände. Förhören pågick i flera veckor och efter det hotade man med att sätta mig i fängelse och ta mitt barn ifrån mig, säger Paschold.

Helvetet i byn

I DDR får hon från och med nu inte längre arbeta som lärare. Man splittrar den lilla familjen och ser till att hon måste flytta bort från Dresden till en liten by utanför hemstaden Saalfeld. Allt står nerskrivet i Stasis dokument.

I den lilla byn fick den politiskt obekväma ensamstående unga mamman aldrig en chans. I åratal trakasserades mamman och sonen. Hemma, ute på byn och i skolan. Trakasserierna har delvis fortsatt fram till i dag.

Efter murens fall kom D-marken och euron, men mänskorna i byn är de samma som i DDR. Här lever man fortfarande ihop. Det socialsistiska systemets ivriga tjänare och deras offer. Och så de som alltid har tittat åt ett annat håll.

Återförening utan förändring

Efter återföreningen utgick Paschold från att hon får ett nytt lärarjobb, men så skulle det inte bli. Den politiska rehabiliteringen dröjde många år och inte ens efter det fanns det jobb.

– Trots otaliga ansökningar går jag fortfarande utan arbete. En rektor som jag sökte jobb hos blev avslöjad som Stasis informella medarbetare, så sent som i år. Han har fått jobba i 25 år, medan jag inte får någon anställning. De gamla strukturerna lever och mår bra, säger Paschold

För personer som henne blir orättvisan större av att de tidigare förövarna oftast har det ekonomiskt bättre ställt än offren.

Personer som jobbade vid till exempel folkspolisen eller Stasi, fick för det mesta behålla sina jobb också efter den tyska återföreningen. Det här betyder oförstörda karriärer och bra pensioner.

Den tyska staten betalar årligen ut omkring fyra miljarder euro i pensioner för tidigare partifolk och Stasimedarbetare. De knappt 50 000 erkända SED-offren får nöja sig med dryga hundra miljoner euro i så kallad offerpension.

– Med min framtida pension får jag fortsätta att tigga. Det här trots att vi tog stora risker för att försöka ändra på det politiska systemet i DDR. Vi offer förnedras, medan gärningsmännen har det bra.

– Att man ännu 25 år efter Berlinmurens fall funderar över om DDR var en rättsstat eller orättsstat kan jag inte begripa. Vi har direkta mord, förstörda biografier och förstörda mänskor och familjer. Det borde vara bevis nog, säger Paschold.

Glädje och tragedi

Förutom några korta ströjobb har hon hittills tvingats till ett liv på socialbidrag. Nu har hon ändå blivit erbjuden ett jobb i Dresden. Där ska hon få berätta om DDR:s skuggsidor.

Det är med blandade känslor hon ser tillbaka på Berlinmurens fall.

– Det är förstås ögonblick av befrielse och glädje, men också tragedi. När man läser Stasi-dokumenten får man se ett systematiskt angiveri och förräderi, som bara hade ett mål. Att förstöra och bryta ner mänskor.

– Att läsa det här har fått mig att tappa en del av min tro på det goda, säger Marlis Paschold.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes