Hoppa till huvudinnehåll

"Jag struntar i att måla mästerverk, jag vill hitta min egen stil"

Leif Sjöström
Serietecknaren Leif Sjöström Leif Sjöström Bild: Karin Dahlström dokumenterat

Minnet av Leif Sjöström och hur han tecknade president Tarja Halonen, i samband med den enda intervju jag gjort med honom, kommer tillbaka till mig när jag sitter med på en repetition av ”Folkets Dagblad” på Wasa Teater. Leif Sjöströms seriefigurer kommer till liv på teaterscenen - och jag inser att det är nu eller aldrig som jag ska göra min dokumentär om Leif Sjöström.

En skatt i bokhyllan

För nio år sedan besökte jag Leif Sjöströms ateljé i Öjna, nära stranden i Malax, för att tala om hans serietecknande. Men det jag minns bäst av det här mötet är att han, efter att intervjun var klar, plockade fram en skatt ur sin bokhylla. Gamla c-kassetter med intervjuer som han gjort när han arbetade som redaktör på Österbottniska Posten i början av 1980-talet. Det var Povel Ramel intervjuad i logen på Berns salonger, strax före föreställningen Minspiration, den 17 september 1981. Samma dag träffade Leif också Ulf Lundell i hans författarlya på Söder. Cornelis Vreeswijk intervjuades i Åbo 1981 och så Povel Ramel en gång till, på Svenska Teatern den 22 maj 1982.

Spelas med stor urskiljning

- Svensktoppen är pain in the ass, säger Cornelis Vreeswijk. Det är Cornelis svar då Leif frågar vad Svensktoppen i Sveriges Radio betytt för honom. De låtar som spelats där får han dras med jämt och ständigt. I bakgrunden ligger också en fejd med Sveriges Radio, som bestämt att Vreeswijks visor skulle ”spelas med stor urskiljning”.

En jädra räv

Samma år som Leif Sjöström intervjuar Cornelis Vreeswijk sätter Povel Ramel upp föreställningen ”Minspiration” på Berns salonger i Stockholm. Strax före en av föreställningarna intervjuas han i logen av Leif Sjöström. Följande år träffas de igen. På Svenska Teatern i Helsingfors. Povel berättar hur sockersöt humorn var i Sveriges Radio i mitten av 1940-talet och hur lätt det var att i den miljön hitta på något nytt. Även om Povel Ramel inte ville driva med personer, så var det en och annan som hamnade i sökarljuset. Som i Taubeparodin ”Eugene Kork”. ”Den där Ramel är allt en jädra räv. Honom får man se upp med”, konstaterade Evert Taube efter att motvilligt ha lyssnat.

Finlands sak är fortfarande vår

Året 1981 hinner Leif Sjöström fylla på sin bukett med en Ulf Lundell-intervju. Lundell tar emot i författarlyan på Söder - trots sin irritation mot medierna. ”Visserligen har jag försökt undvika intervjuer” skriver han till Leif Sjöström före intervjun. ”Men det får väl gälla för Sverige. Finlands sak är fortfarande vår. Här är mitt telefonnummer.”

Tiden rinner iväg

Vilket material! Att det här måste bli ett program inser jag genast i Leif Sjöströms ateljé.
Men i vilken form? Och när ska vi hinna?

Så gick det som det så ofta gör, vardagen kommer i vägen för det stora äventyret. Och plötsligt en dag var det för sent att göra programmet tillsammans. Leif Sjöström dog år 2012, endast 54 år gammal.

Men inspelningarna fortsatte ändå att pocka på min uppmärksamhet, jag ville inte släppa tanken på dem. Premiären av ”Folkets Dagblad” närmar sig med stormsteg och uppmuntrad av det ger jag mig, nio år senare, ut på en resa för att få svar på vad Cornelis, Povel och Ulf betydde för Leif. Leifs änka Susann Sjöström, SFP:s förre partiordförande, och en av huvudpersonerna i Folkets Dagblad, Ole Norrback och regissör Joakim Groth hjälper mig få svar på min fråga.

Dokumenterat: "Jag struntar i att måla mästerverk, jag vill hitta min egen stil" - Ett porträtt av Leif Sjöström
Redaktör Jessica Morney
Sändes i Radio Vega söndag 9.11. Repris onsdag 12.11 kl. 11.03.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje