Hoppa till huvudinnehåll

Nytt av Marina and The Diamonds

Marina and the diamonds
Marina and the diamonds Bild: Britta Pedersen / EPA / All Over Press marina lambrini

Glömmer aldrig den lyckliga känsla jag fick då jag lyssnade igenom Marina and The Diamonds debutalbum! Andra singeln och genombrottslåten "Hollywood" hade redan övertygat mig stort, men sen då albumet "The Family Jewels" serverade den ena mer fantastiska låten efter den andra så insåg jag att det här är stort. Hon satt precis rätt i tiden med sin musik och t.ex. låten "Hermit The Frog" hör fortfarande till en av de låtar som jag bara måst plocka fram med jämna mellanrum. För att inte glömma låtar som "Shampain", "I Am Not A Robot" eller "Oh No". Dessutom var hon super trevlig då vi hade henne som studiogäst.

Bild: radio x3m marina and the diamonds

Sen hände det saker. Marina and The Diamonds turnerade flitigt i såväl europa som USA, och 2011 var de (tillsammans med Robyn) uppvärmare för Katy Perry i USA, innan det så småningom var dags att svara på det sug som det fanns efter fler och framförallt nya låtar. Framför sig hade bandet att ta itu med det alltid så svåra "andra albumet", speciellt då debuten var såpass hyllad av kritiker.

Men innan det ens var tal om en ny skiva så släpptes låten "Radioacticve". Personligen var jag väldigt besviken - för i min värld kändes det platt, fantasilöst, som en riktning som jag inte alls hade förväntat mig, och framförallt en avsaknad av allt det där som jag gillade på debuten. Nån desto större hit blev inte låten heller, som inte ens fick plats på kommande skivan (förutom som bonuslåt på deluxe-versionen). Jag kunde inte låta bli att undra, att var det här nu slutet för min nya favorit?



2012 kom sen albumet "Electra Heart" och jag kan nu inte påstå att mina förväntningar var sådär super höga precis. Singeln "Primadonna" var i alla fall betydligt bättre än "Radioactive", och det lite nyare elektroniska soundet funkade helt bra. Visst fanns det också några andra helt kul låtar, t.ex. "Bubblegum Bitch" eller fina "Fear And Loathing", men helt klar ett mellanalbum som jag typ aldrig lyssnar på.

Så nu då jag såg att det fanns en ny låt, "Froot", så blev jag ju genast otroligt nyfiken på hur det låter. Det här var vad som hände i mitt huvud:
Efter första lyssningen: Öh.
Efter andra lyssningen: Jahaa, nå hmm.
Efter tredje lyssningen: Okej, jåå-å.
Vid fjärde lyssningen: Hej, det är ju faktiskt ganska bra! Speciellt den kortare versionen i videon, på Spotify är låten 5:35 lång...

Visst känns det som att Marina and the Diamonds är tillbaka! Nya låten krävde en del, men jag gillar! Och ska jag vara helt ärligt, jämför jag soundet med hur debutplattan låter så... visst börjar skivan från 2010 låta lite gammal - även om låtarna är fantastiska! Så nu gäller det bara att börja räkna ner till den 6 april 2015 då albumet släpps, för i alla fall är jag riktigt förväntansfull.

BONUSMATERIAL:

Här är den intervju som Kjell gjorde med Marina i Stiftelsen för snart fyra år sedan då hon var på besök: