Hoppa till huvudinnehåll

Hela livet på natthärbärge

Karl Sahlgrens reportage Natthärbärget från 1973 tillägnas dem som inte har ett hem. I reportaget följer vi sjuttioåriga Engla Honkonen och andra som i decennier har bott på natthärbärgen i stora sovsalar.

Vaktmästare Erik Söderström och föreståndare Åke Österling berättar att det bor c. 350 män och 50 kvinnor på deras natthärbärge. Bäddplatserna finns i stora sovsalar och "hytter".

Sjuttioåriga folkpensionär Engla Honkonen bor i en stor sal tillsammans med många andra i samma situation. Engla har bott på natthärbärge elva år sedan hennes man dog och bostaden såldes till aktieägare. Hon har inte råd att hyra på den privata marknaden med sin pension på 364 mark. Hennes son bor i Sverige och skulle vilja hjälpa henne, men Engla vill inte att han skall få kostnader för henne och för hennes död. Hon har sett mycket hårt i världen och är van. Livet går sin egen dans, Engla längtar till begravningsplatsen.

Elsa Saxman, som dricker kvällste i sovsalen, har bott tio år på härbärget. Då hennes chef dog förlorade hon både tjänst och rum. Hennes högsta önskan är att komma till ålderdomshemmet. Hon vill inte störa sin son, han har ju egen familj. Helmi Grönberg har bott över tjugo år på natthärbärge sedan de rev hennes hus i Majstad.

Budorden på natthärbärget är stränga. Belysningen släcks klockan 22:00 i de stora salarna. Om man vill läsa kan man sitta i korridoren till 23:30. I kvinnornas sal är det föreståndare Ethel Nordlund som släcker.

På morgonen måste alla i de allmänna salarna ut klockan 8:00. Sex långa timmar ute på stan tar nu vid. Berusad får man inte komma tillbaka. Om man har läkarintyg får man bli och ligga, såsom Veikko Hakkarainen i männens sovsal. Veikko är döv på ena örat, har bensår och astma. Han har bott på härbärget i 15 år.

I andra och tredje våningen finns privata fönsterlösa hytter på 3 kvadratmeter. I en av dem bor Bruno Nyström sedan åtta år tillbaka. Han blev hemlös när han blev sjuk och frun dog. Bruno är anspråkslös och nöjd med sitt rum. Karelaren Aleksander Kuismin är inte lika nöjd.

Ensamma människor har svårt att få stadens bostäder. Karl Taxell blev vräkt och har bott på härbärget efter det. Jouko Vaarala går på jobb varje dag, men sover i en stor sal med andra och måste leva efter natthärbärgets regler.

Livet är utstakat för varje människa säger Bruno Nyström. Det som kommer det kommer, och det som har farit har farit och det skall man inte fundera på för det blir det inte bättre av.

Text: Ida Fellman

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Carl Mesterton om serien Samlevnad

    Mesterton gör realistisk serie om vardagliga problem.

    En av regissör och producent Carl Mestertons specialiteter har alltid varit pedagogisk och social tv-teater, så också i serien Samlevnad. Här berättar han om de olika avsnitten som behandlar skilsmässa, alkoholism, svartsjuka och otrohet.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Jakobstad 1984

    Unga i Jakobstad lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally.

    Vad gör de unga i Jakobstad? Lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally? Följ med till Jeppis 1984.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

    Lappvikens sjukhus var Finlands första mentalsjukhus.

    Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

  • Somliga stänger vi in

    Vad sker i mentalvården i 70-talets Finland?

    Allt står inte rätt till med mentalvården i 70-talets Finland. Det går att låsa in en patient mot hans eller hennes vilja. Dessutom prioriteras medicinering framför terapi på vårdanstalterna.

  • Roparnäs sjukhus har upplevt många människoliv

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet.

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet. Men mentalvården har förändrats radikalt under de senaste 25 åren och nu planerar man att stänga sjukhuset. Öppen vård är dock inte alltid den bästa lösningen för mentalpatienter.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • När depressionsvården blev medikaliserad

    Skall man äta antidepressiva läkemedel?

    Depression kallas vår tids folksjukdom och drabbar allt fler av oss. De nya antidepressanterna började komma in på den finländska marknaden på 1990-talet. Depressioner började botas med medicin i stället för terapi. Är medicinerna en räddning, eller en förbannelse?

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • Klyftan - inbördeskriget ur ett litet barns perspektiv

    Drama på Anna Bondestams roman om inbördeskriget.

    Anna Bondestams roman Klyftan kom ut 1946. Det var en av de första böckerna om inbördeskriget ur ett barns perspektiv, och skildringen känns än idag mycket stark. I filmatiseringen av boken från 1973 möter vi 11-åriga Rut, vars pappa är en av de röda.

Nyligen publicerat - Arkivet