Hoppa till huvudinnehåll

Hela livet på natthärbärge

Karl Sahlgrens reportage Natthärbärget från 1973 tillägnas dem som inte har ett hem. I reportaget följer vi sjuttioåriga Engla Honkonen och andra som i decennier har bott på natthärbärgen i stora sovsalar.

Vaktmästare Erik Söderström och föreståndare Åke Österling berättar att det bor c. 350 män och 50 kvinnor på deras natthärbärge. Bäddplatserna finns i stora sovsalar och "hytter".

Sjuttioåriga folkpensionär Engla Honkonen bor i en stor sal tillsammans med många andra i samma situation. Engla har bott på natthärbärge elva år sedan hennes man dog och bostaden såldes till aktieägare. Hon har inte råd att hyra på den privata marknaden med sin pension på 364 mark. Hennes son bor i Sverige och skulle vilja hjälpa henne, men Engla vill inte att han skall få kostnader för henne och för hennes död. Hon har sett mycket hårt i världen och är van. Livet går sin egen dans, Engla längtar till begravningsplatsen.

Elsa Saxman, som dricker kvällste i sovsalen, har bott tio år på härbärget. Då hennes chef dog förlorade hon både tjänst och rum. Hennes högsta önskan är att komma till ålderdomshemmet. Hon vill inte störa sin son, han har ju egen familj. Helmi Grönberg har bott över tjugo år på natthärbärge sedan de rev hennes hus i Majstad.

Budorden på natthärbärget är stränga. Belysningen släcks klockan 22:00 i de stora salarna. Om man vill läsa kan man sitta i korridoren till 23:30. I kvinnornas sal är det föreståndare Ethel Nordlund som släcker.

På morgonen måste alla i de allmänna salarna ut klockan 8:00. Sex långa timmar ute på stan tar nu vid. Berusad får man inte komma tillbaka. Om man har läkarintyg får man bli och ligga, såsom Veikko Hakkarainen i männens sovsal. Veikko är döv på ena örat, har bensår och astma. Han har bott på härbärget i 15 år.

I andra och tredje våningen finns privata fönsterlösa hytter på 3 kvadratmeter. I en av dem bor Bruno Nyström sedan åtta år tillbaka. Han blev hemlös när han blev sjuk och frun dog. Bruno är anspråkslös och nöjd med sitt rum. Karelaren Aleksander Kuismin är inte lika nöjd.

Ensamma människor har svårt att få stadens bostäder. Karl Taxell blev vräkt och har bott på härbärget efter det. Jouko Vaarala går på jobb varje dag, men sover i en stor sal med andra och måste leva efter natthärbärgets regler.

Livet är utstakat för varje människa säger Bruno Nyström. Det som kommer det kommer, och det som har farit har farit och det skall man inte fundera på för det blir det inte bättre av.

Text: Ida Fellman

Samhälle

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

Nyligen publicerat - Arkivet