Hoppa till huvudinnehåll

"Jag bär på ett moraliskt ansvar"

Författaren Kjell Westöl
Författaren Kjell Westöl Bild: Linnéa Sjöholm / Yle kjell westö

- Det vi nu bevittnar är ett paradigmskifte i hur de finlandssvenska fonderna ser på kulturens roll. Kravet på att följa en kvartalkapitalistisk logik är större än någonsin, säger Kjell Westö som upplever sig ha ett moraliskt ansvar att sätta ner foten.

Johannes Tabermann träffade en omtumlad och oroad Kjell Westö hemma i författarens hem i Helsingfors, strax efter att han återvänt från Sverige, där han nyligen tilldelades Nordiska rådets litteraturpris.

Det öppna kravet på att kulturen och konsten ska följa en kvartalkapitalistisk logik än större någonsin tidigare

- Den finlandssvenska litteraturen lever i en paradox just nu. Den har redan länge haft en väldigt stark period. Men under denna fina period har våra två stora professionella förlag slagits ihop till ett förlag som det nu inte går bra för, säger Westö som med stor oro har följt med den debatt som förts om Sets och KSF Media under hösten.

- Det finns alltid en konflikt mellan konstens och kulturens strävan efter att vara oberoende av marknadsekonomin lönsamhetskrav och kapitalismens krav på omedelbar lönsamhet. Den här konflikten är ibland mera latent, men just nu är den mycket öppen.

Kjell Westö räknar upp tre saker som vittnar om det här i Svenskfinland:

- För det första har vi förlagsfusionen och alla de problem som vi nu ser att den har lett till. För det andra är det den kris med sjunkande upplagor som KSF Media genomgår. För det tredje att Svenska Teatern som nationalscen målmedvetet har satsat jättehårt på stora och väldigt publiktillvända musikaler. Allt det här känns nästan som ett paradigmskifte i hur ägande och bestämmandekretsar ser på kulturens roll. Det här öppna kravet på att kulturen och konsten ska följa en kvartalkapitalistisk logik än större någonsin tidigare.

Tycker du att man ska kunna förvänta sig att kultur i viss mån ska kunna inbringa pengar? Eller ska kulturen enbart få följa helt egna premisser som inte bygger på ett ekonomiskt existensberättigande?

- Det är klart att man också ska kunna ställa krav på kulturen och konsten, som på alla andra verksamheter i samhället. Men konsten och kulturen har särdrag. Det var knappast någon som i tiderna krävde eller förväntade sig ekonomisk lönsamhet av Edith Södergran, Gunnar Björling eller Elmer Diktonius. Ändå blev de uppmärksammade i hela den internationella litterära världen och har varit otroligt viktiga för hela Svenskfinland - trots att de aldrig sålt böcker i stora mängder.

Kjell Westö är mycket medveten om sin speciella roll inom det finlandssvenska litterära fältet.

De stora stiftelserna och fonderna i Svenskfinland har nästan blivit som stora börsbolag med ägare

- Eftersom jag uppenbart är mycket ekonomiskt lönsam för mina förlag just nu, brukar det påpekas att jag faktiskt började som väldigt olönsam. Och det är sant. Det var först min sjätte bok som genererade någon form av vinst. Det här verkar man bland ägarna ändå helt glömma eller välja att inte se. Allt för lätt tar man till vanliga marknadsekonomiska argument; vi måste anpassa oss till att marknaden har förändrats.

Enligt Kjell Westö finns det dock grundläggande problem i det här resonemanget. Stiftelserna drivs som börsbolag av ägare, som egentligen borde ses som förvaltare av allmännyttiga medel som finns till för att trygga att vår minoritetskultur kan överleva. Att se på Svenskfinland som en marknad är ohållbart, anser Westö.

- Svenskfinland, detta lilla samfund, är vi egentligen en marknad? Det tror jag vi aldrig någonsin har varit.

- När vi ser på de stora institutionerna i Svenskfinland - Svenska Kulturfonden, Svenska Litteratursällskapet, Svenska Folkskolans vänner - är det nästan som om de skulle ha blivit stora börsbolag med ägare. Men det är inte så enkelt, eftersom det är frågan om allmännyttiga stiftelser som ska förvalta ett arv. Men när jag läser kommentarer av till exempel Kaj-Gustav Bergh eller av Johan Aura, så saknar jag den ödmjukhet man ska kunna förvänta sig av en förvaltare. Det är ägaren som talar i om marknaden, företaget, bolaget. Jag är inte riktigt säker på att det här var donatorernas avsikt.

Det är inte kapitalet som bildar finlandssvenskheten, det är vi människor och det vi gör.

Vad tror du det innebär för den litterära kvaliteten om man gå inför ett sådant här kvartalstänk?

- Sedan jag började 1986 har det skett en enorm professionalisering inom förlagsbranschen. Den kan på riktigt bli hotad om det fortsätter på samma sätt som nu, och det får inte ske. Det handlar om vår identitet. Detta mytiska som kallas finlandssvenskhet är inte något abstrakt - det är språket vi talar, det är det vi skapar, det är vår vardag. Om man tar bort för mycket av det här hjälper inte hur många miljarder i kapital som fonderna har kvar. Det är inte kapitalet som bildar finlandssvenskheten, det är vi människor och det vi gör.

Svenskfinland har vissa lite obehagliga drag av oligarki. Det finns en grå eminens som sitter i alla styrelserna och styr.

Kjell Westö jämför Svenskfinland med en oligarki som styrs av en styrelsesfär som sällan träder fram i offentligheten.

- Jag har alltid tyckt att Svenskfinland har vissa lite obehagliga drag av oligarki. Det finns en grå eminens som sitter i alla styrelserna och styr. Vi ska inte ha en oligarki där det förefaller som om besluten fattades någonstans högt uppe och förklaras dåligt. Att låta marknaden bestämma och se vad som blir kvar fungerar inte i en minoritetskultur. Det här är ödesfrågor de närmaste åren.

Hur känns det för dig när det är dystra tider för den finlandssvenska litteraturen samtidigt som det gå väldigt bra för dig personligen?

- Det är en stor paradox och har lett till en stor känslomässig ambivalens den här hösten. Det här är det klart bästa året i min karriär kommersiellt sett. Samtidigt har jag många vänner och kollegor som har det väldigt tungt just nu, vilket gör mig mycket ledsen.

Hur ser du på din egen roll? Upplever du att du bär något speciellt ansvar över den finlandssvenska litteraturen? Eller är du bara en författare i mängden av andra?

- Jag är en författare och kan egentligen inte så mycket annat än att skriva mina böcker, men helt klart har jag ett moraliskt ansvar för att tala för den goda litteraturen.

Skulle du säga att du har makt i och med din rätt unika position inom det finlandssvenska kulturfältet just nu?

Jag har säkert makt i viss mening, men mer än så här kommer jag inte att utnyttja den

- Jag har säkert makt i en indirekt mening, folk lyssnar säkert på vad jag har att säga. Jag hade också för några år sedan möjlighet att få mera direkt makt, då jag erbjuds att bli medlem i Schildts & Söderströms styrelse. Jag övervägde länge, men min intuition sade mig slutligen att jag kan råka i kläm. Nu ser jag ju att min intuition vägledde mig rätt. Skulle jag har suttit i förlagets styrelse nu under hösten när beskeden om samarbetsförhandlingar kom, skulle jag ha känt mig tvungen att avgå.

På många sätt är Schildts & Söderströms ändå rätt så beroende av dig. Skulle du säga att du har makt över förlaget genom att välja att vara där eller inte vara där?

- Jo, kanske. Men så länge förlaget finns kvar kommer jag att hållas där. Så jag har kanske makt, men mer än så här kommer jag inte att utnyttja den.

Westö: Kvartalsekonomin dikterar kulturens lagar

Läs också