Hoppa till huvudinnehåll

"Fruktansvärd misstro, men inget kallt krig"

Kerstin Kronvall.
Kerstin Kronvall. Bild: YLE / Ove Holmqvist kronvall

Kerstin Kronvall är utrikesredaktör vid Svenska Yle, med Ryssland och de forna sovjetrepublikerna som specialgebit. Nu lämnar hon redaktionen för ett halvår framöver, för att rapportera från Ukraina för de finskspråkiga nyheternas räkning. I en "avskedsintervju" presenterar hon sina tankar om den utveckling som än en gång sänder henne till Kiev.

Kerstin, vad säger du om den senaste tidens utveckling i Ukraina? Det har i dagarna gått nästan ett exakt år sedan krisen fick sin början. Mycket har hänt sedan dess. I torsdags konstaterade organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, att vapenvilan i östra Ukraina i praktiken kollapsat. Den har brutits 2 400 gånger sedan den ingicks i september.

- Ser vi tillbaka på året som gått, kan man kort konstatera att allt har blivit värre. Det har fattats beslut och gjorts saker som fått läget i Ukraina att stadigt försämras. Parterna tycks föreställa sig att bara man vänder bort blicken och inte bryr sig, så kan man låtsas som om vapenvilan fortfarande höll. Omkring tio människor dödas varje dag. Det är svårt att begripa att det fortfarande kallas vapenvila.
- Dessvärre ser det nu ut som om konflikten kunde eskalera. Det är oerhört svårt att säga hur den utvecklas. Får vi se fortsatta lågintensiva strider med ett litet antal döda per dag, eller en storoffensiv? Också experterna är av olika mening. Det bästa är bara att vänta och se, och inte tro att man kan förutsäga nånting.

De senaste veckorna har det återigen blivit tal om kalla kriget. Både president Sauli Niinistö och statsminister Alexander Stubb har sagt att vi befinner oss på randen till ett nytt kallt krig. Vad ska man tro om det?

- Åtminstone är det klart att förhållandet mellan EU och Ryssland inte varit så här dåligt på år och dar. Men kallt krig ... Jag tvivlar en smula på att överta begrepp från en förgången värld och tillämpa dem på dagens förhållanden. Det vore kanske dags att hitta på ett nytt uttryck som beskriver dagens situation.
- Men visst är det sant att misstron är fruktansvärt stor, med Ryssland respektive EU och USA i motsatta läger. Vardera parten försöker svartmåla den andre så gott de kan.

Det har förekommit luftrumskränkningar, det talas om ubåtar i främmande vatten - varför gör Ryssland så här?

- Också en svår fråga. En uppenbar orsak är att Ryssland vill visa sina muskler, och demonstrera sin makt och styrka. Det har president Putin också sagt vid skilda tillfällen. Tidigare var Europa starkt och kunde förnedra Ryssland. Man pekade finger och sa hur ryssarna skulle göra. Nu är Ryssland starkt och visar vem som bestämmer.
- Men det är svårt att förklara varför styrkan ska exponeras så oerhört aktivt, och varför det görs just nu. Det kan hänga ihop med den Nato-debatt som förs, i Finland och också i Sverige.

Många har nog reagerat på att kvällstidningarna de senaste veckorna nästan dagligen berett spaltutrymme åt "experter", som säger hur farlig och oberäknelig Putin är. Hur tolkar du den här sortens nyhetsförmedling?

- Det kanske låter lite hårt, men jag tycker det börjar likna propaganda. Försöker man hela tiden hitta de mest extrema åsikterna, som utmålar Ryssland som oerhört farligt - då överdriver man. Men i vår Nato-debatt finns det naturligtvis krafter som tycker det är bra att vi blir lite skrämda. Då ökar opinionen för att gå med i Nato. Helt tydligt finns det politiska intressen bakom.

En direkt fråga till dig - ska vi här i Finland vara rädda för Putin?

- Jag tycker inte det.

Varför inte det?

- Jag tror inte Putin har något vettigt skäl att angripa Finland. Visst ska vi oroas över den ekonomiska utvecklingen - ju trögare handeln med Ryssland går, desto sämre blir vår egen ekonomi. Klart att jag kan ha fel, men jag har oerhört svårt att föreställa mig en väpnad konflikt med Ryssland.

Du ska nu resa till Ukraina, där du i ett halvår ska arbeta för Yles finska nyheters räkning. Det här är ett helt nytt koncept för i Yles utrikesbevakning. Kan du berätta mer om det?

- Jag tycker det är ett väldigt bra koncept. Korrespondenter skickas ut för en kortare tid till speciellt intressanta platser, och de ska kunna sändas iväg ganska snabbt. Första gången tillämpades modellen i somras, då en korrespondent fick åka till Brasilien inför fotbolls-VM.
- Det gör att vi på Yle kan ha en fortlöpande bevakning på en viss plats. Hittills har redaktörer åkt till krishärdar för en vecka eller några dagar, och sedan återvänt hem. Och så råkar det ofta hända något väldigt intressant där, just efter deras återkomst till Finland ...

Vad är det för skillnad med att helt sonika dimpa ner på ett nytt ställe, och att bo på en ort under en längre tid?

- Den största skillnaden är just att man är på plats då något händer. Dessutom så bor man mitt i den lokala vardagen. Man läser tidningarna dagligen, också om de inte innehåller några stora nyheter. Man talar med folk, man lever i samma miljö som de och får samma intryck. På så vis får man mer djup i bevakningen.

Du har varit i Ukraina förr. Det är ett ganska farligt ställe - hur tänker du på din säkerhet?

- Det är en sak jag blivit tvungen att ta ställning till. Jag har gjort valet att åka dit och göra mitt jobb, trots säkerhetsriskerna. Men världen är en gång för alla sådan. Man kan råka ut för vad som helst, var som helst och när som helst. Man får lov att ha förståndet med sig och inte göra något dumdristigt, och också hoppas på god tur. Själv oroar jag mig inte så mycket, men min familj tycker inget vidare om mitt jobb.

De närmaste sex månaderna kommer du inte att höras på Svenska Yle, åtminstone inte lika mycket som hittills. Men du kommer väl tillbaka?

- Jag kommer tillbaka, min blogg finns kvar på Yles webbplats, och så lämnar jag då och då rapporter också på svenska.

Jag önskar dig en lycklig, trygg och spännande resa!

- Tack!

Läs också