Hoppa till huvudinnehåll

Så här går det till på Hermansö

Jag stiger ut ur bilen och ställer mig på gårdsplanen. Sniffar på den kalla novemberluften. En svag doft av bajs ringlar sig i näsborrarna. Inte så illa som jag trodde.

Driftschef Laura Taimioja tar emot mig med ett leende. Hon är förman på Hermansö reningsverk, som byggdes i Haiko i Borgå år 2001 på samma plats där Borgå landskommuns reningsverk fanns tidigare. När Hermansö stod klart omvandlades stadens dåvarande reningsverk i Kokon till en pumpstation.

Bakterier gör jobbet

Den som trodde att man samlar avloppsvattnet i en stor bassäng och häller i en massa gifter kunde inte ha mer fel. Reningen är en komplicerad kemisk process, visar den stora väggtavlan med blinkande lampor i kontrollrummet. Bakterier som förekommer naturligt i vattnet får sköta jobbet och hela anläggningen är automatiserad. Men om något går sönder får personalen fortfarande kavla upp ärmarna.

- Först rensas avloppsvattnet mekaniskt och sedan går vattnet till två försedimenteringsbassänger, där all tung materia sjunker till botten. Det slagg som bildas torkas och förs till ett biokraftverk i Åbo, förklarar Taimioja.

Personligen tycker hon att just den processen luktar värst. Slagget transporteras på öppna flak ungefär en gång i månaden, vilket inte har varit särskilt omtyckt bland grannarna.

- Efter det luftas vattnet för att ge syre åt bakterierna som renar vattnet. Sedan har vi ännu två bassänger för eftersedimentering, där de sista partiklarna sjunker till botten.

Innan vattnet pumpas ut i Svartbäcksfjärden går det igenom en analys- och mätningsstation, där man kontrollerar att vattnet är rent. Vattenkvaliteten och reningsprocessen granskas dessutom regelbundet av ett utomstående laboratorium.

Skatter i vattnet

Vi börjar rundturen i byggnaden dit det orenade vattnet anländer. Vi klättrar uppför trapporna till rensningsbassängen, där sand och främmande föremål sållas bort. Är det här man kan hitta skatter?

- Folk ringer ibland och frågar om vi hittat deras smycken. Men de är ofta tunga och sjunker till botten med sanden.

I en monter står en Musse Pigg i plast vid sidan av en röd Ferrari, ett par läsglasögon, en tutt och någons löständer – från övre käken, tror jag. Sådana lär hittas med jämna mellanrum på Hermansö. Ett skrynkligt knyte visar sig vara ett par jeans som har fastnat i en pumpstation. De kan göra stor skada.

Reportern blir svag i knäna

Vi går in i en annan del av byggnaden och lukten av ammoniak slår mig som en våt, stickande vante i ansiktet. När Laura Taimioja vill föra mig uppför smala spiraltrappor för att ta bättre bilder, måste jag säga stopp. En tvärvändning mot ytterdörren och ut i den friska luften, fort.

Alla fyra sedimenteringsbassänger står under bar himmel utan lock. Enligt Laura Taimioja gillar fåglar att guppa omkring framför allt i det renare vattnet.

- En gång fick vi rädda en svan som fastnade mellan ytterkanten och den inre ringen där vattnet rinner över. Visst rör det sig också andra djur kring reningsverket.

Dofterna dröjer kvar

Vi har en byggnad kvar. Den stora garagedörren pryds av bruna stänk. Det kan inte vara ett gott tecken! Huset rymmer enorma centrifuger som torkar slammet för transport. Just nu händer här inget, men ungefär en gång i månaden går lasset till biokraftverket i Åbo.

- Kommer mina kläder att lukta nu?, undrar jag.

Taimioja tror inte att lukten fastnar så snabbt. Hon har inte lagt märke till att kläderna skulle lukta efter en dag på jobbet. Hon bor själv i närheten och känner aldrig någon lukt från arbetsplatsen då hon promenerar förbi.

Jag tycker ändå det doftar utedass i näsan resten av dagen.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland