Hoppa till huvudinnehåll

Smugglare, spioner och andra skurkar

Algoth Niska
Algoth Niska är aktuell i en ny biografi av Jan Nåls. Algoth Niska Bild: Wikimedia Commons algoth niska

I år har det gått 95 år sedan förbudslagen klubbades igenom, och under de 13 år lagen var ikraft räknar man med att ca 160 000 finländare på olika sätt var inblandade i den omfattande spritsmugglingsverksamheten. En av de mest kända smugglarna var Algoth Niska som än i dag hyllas som hjälte och rebell.

Förbudstiden varade i närapå 13 år (1.6.1919- 5.4.1932), och avsikten var att stävja dryckenskapen som lett till mångahanda sociala problem i samhället, men effekten blev snarare den motsatta – mycket på grund av en omfattande smuggelhandel med starka varor som såg till att spritkonsumtionen steg till oanade nivåer. Fick man inte tag i smuggelsprit fick man ty sig till läkare eller veterinärer som hade rätt att skriva ut spritrecept.

Skärgården och kusttrakterna spelade givetvis en stor roll i detta sammanhang, och i våras gav Keth Strömdahl ut boken Vilda Östern är ej som förut där hon samlat berättelser om spritsmugglingen i framför allt de östnyländska farvattnen.

Enligt Strömdahl kan man än idag se spår av det ekonomiska uppsving som spritpengarna genererade: ”Många blev rika på kuppen medan andra förlorade allt. Mycket i vårt samhälle grundar sig fortfarande på pengar som förtjänats på spritsmugglingen. Många bussbolag, speditionsföretag, fastigheter och flotta skärgårdsvillor är konkreta minnen från den tiden.”

Lyssna på en intervju med Keth Strömdahl.

Gentleman eller cynisk bedragare?

”Skummet yr omkring bogen och ögat stirrar och spejar, söker ett vänligt glimmande ljus långt ute på havet, där skall hon finnas nå’nstans, skutan med last ifrån lyckligt lottade länder, där vinet är glädje och icke ett brott, som skall sonas likt mördarnas och tjuvens. Se på det kallt! Tror någon kristen själ att Hösterman nå’nsin känner ruelsens agg med tusen litrar i ladan? Illa känner I då, fanatiker, skärgårdens söner” – så skriver Algoth Niska i inledningen till sina minnesanteckningar i boken Mina äventyr som Niska gav ut år 1931, en kort tid innan förbudslagen upphävdes.

I sin ungdom var Algoth Niska (1888-1954) fotbollsspelare på landslagsnivå, och det var mer eller mindre av en slump som han kom att bli smugglarkung. En kort tid innan förbudslagen trädde i kraft råkade Algoth den ryska affärsmannen Pletchikoff på restaurang Kapellet i Helsingfors. Pletchikoff satt på ett stort spritlager som han ville bli av med innan den kommande lagen gick igenom, och Algoth slog till och köpte upp hela lagret. Detta var början på en mångårig och riskfylld, om än blomstrande, affärsverksamhet.

I den nyutkomna boken Gränsfall Algoth Niska – fotbollsstjärnan, smugglaren, välgöraren skriver journalisten Jan Nåls att Algoth själv gärna framställde sig som en hyvens man och gentlemannasmugglare, och det var också så som allmänheten uppfattade honom – framför allt eftersom förbudslagen allmänt var en illa omtyckt lag.

Algoth Niska kom givetvis på kant med lagens väktare, och i polisens digra arkivmaterial om Algoth framgår att man såg honom som en simpel skurk samt en cynisk och hänsynslös bedragare. En man som snarare såg till sin egen fördel än till det allmänna bästa.

Under förbudstiden smugglade Algoth sprit och under andra världskriget smugglade han ut judar ur tyskockuperade områden med hjälp av förfalskade finländska pass – ofta mot en saftig ersättning, även om han också drevs av en ovilja mot allt det som nazityskland stod för.

En fiktiv biografi

Jan Nåls kallar sin bok för en ”fiktiv biografi” där han utgår från den rätt knapphändiga biografiska och historiska informationen som finns om Algoth Niska och utifrån dessa fakta har Nåls format en historia som beskriver det sannolika och pusslat ihop en bild av en man som ständigt sökte sig till äventyr, som utmanade auktoriteter och överskred lagens strikta ramar:

”Min uppfattning som författare är att en människas liv inte i första hand är en mängd fakta som rads upp, inte heller årtal eller statistik. Dessutom har fakta en tendens att förvandlas till lögn då de samlas på hög. Förutom subtraktion behövs det addition. För att fånga ett liv som levts gäller det också att lägga till: dikta, fantisera och drömma.”

Sångaren Danny Lipsanen är barnbarn till Algoth Niska, och han har bl.a. skrivit följande sång till minne av sin äventyrliga morfar:

I Yles Levande arkiv finns bl.a. en dokumentär från år 2008 om Algoth Niska: ”Algoth Niska – legenda jo eläessään”:

Förbudslagen gav upphov till en uppsjö av kuplettsånger, några av dem finns samlade i Yles Levande arkiv.

Spionageverksamhet under mellankrigstiden

För några år sedan gav den populärhistoriska författaren K-G Olin ut boken Brännvinskriget – sprit, smuggling och samhällsförfall under Finlands förbudstid 1919-1932 där han redogör för vilka långtgående effekter förbudslagen hade på såväl det finländska samhället som enskilda familjer.

I höst är Olin aktuell med en bok som fokuserar på underrättelseverksamhet, upprorsplaner och utopier under mellankrigstiden i Finland.

I boken Spionkriget redogör K-G Olin för hur Sovjetunionen med hjälp av det underjordiska finländska kommunistpartiet värvade spioner för att idka omfattande spionage i Finland under 1920-30-talet.

Under årens lopp byggde man upp en spionring som bestod av ett trettiotal agenter som bl.a. hade i uppdrag att spionera på försvarsanläggningar, befästningsverk, järnvägar och industrier. Nätverket hade kontakter runtom i Europa liksom Nordamerika och Asien.

I boken lyfter Olin fram ett antal intressanta människor och försöker ge en bild av vilka de var, och vad som drev dem att förråda sitt nyss självständigförklarade fosterland.

Många spännande livsöden träder fram, bland dem finlandssvenska Ingrid Boström som lärde känna den ryska mästerspionen Lydia Stahl under en vistelse på Bad Grankulla (som idag är Kauniala krigsinvalidsjukhus), och som snabbt blev indragen i den internationella revolutions- och spionverksamheten.

För att inte tala om Jenny Anttila, som jobbade som piga hos familjen Volter Asplund i Vasa när hon värvades till spion med uppdrag att skaffa fram information om verksamheten på statens patronfabrik i Lappo där Asplund var teknisk överdirektör. I april 1932 dör Asplund överraskande och alla indicier tyder på att han blivit giftmördad – misstankarna riktas snabbt mot Jenny Anttila, som dock nekar till brottet.

I avsnittet om utopier skildrar K-G Olin hur vänstersympatiserande finländare som emigrerat till USA och Kanada värvades och övertalades att flytta till Karelen under mellankrigstiden.

Omkring 6 000 personer valde att flytta till Karelen ”för att förverkliga det kommunistiska utopiska drömsamhället”, men drömmen förbyttes snart i mardröm när verkligheten inte överensstämde med den utlovade bilden av det kommunistiska idealsamhället.

Bokmagasinet söndagen 16.11.2014 kl. 16.20 med repris tisdagen 18,11 kl. 23.03.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje