Hoppa till huvudinnehåll

Mycket jobb och liten vinst

Jag är ingen novis då det kommer till att sälja på lopptorg, jag har gjort det med jämna mellanrum i kanske tio års tid nu. Tyvärr blir förtjänsten bara mindre och mindre för varje gång.


Jag hyrde ett försäljningbord på ett stort lopptorg i Vanda. Det var ett enormt komplex med hundratals bord. En del av dem som säljer där är så kallade proffsförsäljare som kan leva på att sälja nya varor, andra säljer antikviteter och så finns alla vi som säljer gamla kläder, porslin, skor, leksaker och annat.

Bordshyran gick på 32 euro. Det var inget speciellt bra bord. Det var mitt i korridoren och saknade räck. Ett bord med räck skulle ha kostat fem euro mera i veckan. Jag beslöt mig för att sälja mest leksaker och barnkläder. Jag måste lämna bort allt som borde hängas upp: rockar, byxor, klänningar och så vidare.

Jag släpade ut låda efter låda med kläder från garderoberna. Mycket var sådant som jag hade försökt sälja redan tidigare. Utbudet av barnkläder är ofta stort på loppisar och det är svårt att få dem att gå åt, men inte gjorde jag heller någonting med en massa utvuxna paltor.

Det jobbiga med att sälja kläder är att allt ska strykas och vikas vackert. Det måste vara prima vara eller så ska det finnas en attraktiv figur på skjortan.

Leksaker brukar alltid gå bra åt. Det finns många barn som är med sina föräldrar på loppis och lyckas tigga åt sig det ena och det andra. Barnen och jag gick igenom alla leksakslådor och fick ihop ditt och datt.

Vånda och val

Jag valde och vrakade bland grejerna, funderade på hur mycket varor som kunde rymmas på en hylla och stuvade till slut in allting i bilens baklucka. Min mellersta dotter kom med till loppiset och hjälpte mig placera ut allt. Vi hade en timme tid och hann just och just få allt på plats under den tiden.

Carmela Walder kollar in sin hylla
Carmela Walder kollar in sin hylla Bild: Yle/Berislav Jurisic madeleine walder

Följande dag kom vi tillbaka. Då var hela bordet upp och ner. Ovanpå våra grejer låg en hög klänningar från något annat bord. Det gällde att få ordning på alltihop. Det var omöjligt att säga om vi hade sålt någonting alls.

De följande dagarna sprang vi där och ordnade upp varje dag. Våra grejer kunde finnas var som helst på de hundratals loppisbord som fanns i hallen. Som tur var fanns insamlingslådor dit jag kunde placera sådant som jag hittare på mitt bord. I lådorna kunde jag också rota efter mina egna grejer.

Jag följde oroat med saldot på loppisets webbplats. Inte hade det gått åt mycket varor de första dagarna. Jag hoppades att ens gå lite på vinst.

Babygrejer går åt

Då jag sålde babykläder var det inget problem att tjäna en slant. Små barn nöter sina kläder så lite att de ser så gott som oanvända ut. Men inte kunde man då heller sätta höga priser. Det som jag hade betalat tio euro för kunde jag kanske sälja för en tiondedel av ursprungspriset. Om kläderna är sista skriket kan man ta lite mera.

För att sälja maximalt ska man nog ta med lite nya varor varje dag, helst så kallade dragplåster som lockar köpare att rota igenom ens bord. De är inte alla gånger lätta att finna. Det kan vara en stor leksakstraktor, en fin mjukis eller en vacker klänning till julfesten.

Folk stjäl för lopptorg

Tyvärr måste man räkna med ett svinn då man säljer på lopptorg. Det är förståeligt att grejer försvinner, men det som är beklagligt är att saker också stjäls.

Den här gången kläddes en Barbiedocka naken och kastades bakom en låda. Någon behövde klänningen. Det var egentligen ingenting att orda om.

Sämre erfarenheter har jag haft tidigare. En designljustake fick fötter. En nästan oanvänd dyr barnoverall försvann och en rock med tillhörande byxor. Någon hade kanske klätt kläderna på sitt barn och marscherat ut medan barnet fortfarande hade dem på sig. Hur någon hade lyckats smussla ut en motorcykelhjälm förbi kassan är ett olöst mysterium.

Det lönar sig att sätta alarm på sina dyrare varor, men tyvärr hjälper det inte. Lösrivna alarm ligger här och där.

Jag är ytterst förundrar över att man ids stjäla grejer som kostar en tiondedel av vad de gjorde i butiken. Jag blir sur varje gång jag ser att saker har försvunnit, jag tycker bara att det är så dålig stil att stjäla för ett loppis.

Återvinning inspirerar

Jag gick runt och frågade folk vad de var ute efter. En dam sade att hon av principskäl köper det mesta på lopptorg. Hon hade hittat en vårrock och ett par vinterstövlar åt sonen som såg ut att vara i treårsåldern. Hon visade också stolt upp ett par vintagestövlar som hon hade fyndat åt sig själv för en euro.

Lopptorgskund kollar runt
Lopptorgskund kollar runt Bild: Yle/Berislav Jurisic lopptorg

En annan småbarnsmamma sa att hon hade kommit in av en slump. På en kort stund hade hon hittat både fotbollsskor och skridskor åt sin son.

- Jag vill köpa det här monstret, sa pojken och visade upp en ljusröd sak med ett öga.

En man letade bland filmer. Han var på jakt efter mera ovanliga filmer, sådant som inte längre finns till salu i butikerna.

Många kunder hade invandrarbakgrund. Äldre barn fyndade kläder, väskor och leksaker, de yngre satt stadigt fastklämda i kärran. Att låta dem springa runt bland de hundratals borden skulle ha varit för riskabelt.

Dags att räkna pengarna

Veckan gick snabbt och plötsligt var det dags att tömma bordet. Det blev nästan lika många kassar att släpa hem som jag släpade dit. Barnkläderna har gått dåligt åt. Ingen hade varit intresserad av pusslen eller vinglasen. Det ena av de två barnbadkaren fick jag också släpa hem igen. Suck!

Väl hemma tog jag fram lappen med redovisningen över vad jag hade sålt. Jag räknade ut att jag hade gjort en vinst på femtio euro, men jag hade också köpt grejer för åtminstone femtio euro. Jag kunde inte låta bli att se mig runt.

Slutsaldot blev alltså en hel del arbete, ingen vinst och stor oklarhet om vad jag ska göra med de varor som jag har kvar. Kanske det blir ett loppisbord om ett halvt år igen.

Läs också

Nyligen publicerat - Östnyland