Hoppa till huvudinnehåll

Om flickor och hästar

En blond flicka står vid sidan och håller en vit häst.
En blond flicka står vid sidan och håller en vit häst. Bild: Yle häst

Känslan i maggropen. Den gjorde sig påmind redan på förmiddagen. Växte sig starkare under dagen. Hindrade makaronilådan från att lämna tallriken. Tog över helt när vi klämde i med ”Atenarnas sång” under skoldagens sista timme. Så att det kändes som att dra ut i krig när jag väl sprang till busshållplatsen.

I bussen med kassen i ett stadigt grepp. Hjälm och gummistövlar. Och 7 mark i fickan. Stigen till stallet. Drömmen varje gång; att den stora stickelhåriga Acrobat skall komma galopperande i vild panik emot mig. Mänskor skall kasta sig åt sidan. Men jag skall stå lugn. Breda ut mina armar, tala lågt, få honom att stanna. Så skall jag sitta upp. Med hjälmen stadigt i kassen och råttsvansarna guppande skall jag rida in på stallgården. Hästen ännu skärrad, dansande, frustande, löddrande – jag lugn och bestämd.

Här går vi, ingen fara, rakt fram bara. Och skaran av hästskötare, ryttare, ridlärare; häpna och imponerade ute på den leriga ridplanen. Beundrande blickar, ridläraren som nickar bifallande. Hon där, hon klarar vilken häst som helst.

Det var min hästflicksdröm. Jag var 8 år. Och varje torsdag var jag lika rädd . Rädd för att få Dropp som alltid kastade av sin ryttare. Rädd för att få Tonic som skenade utom all kontroll. Rädd för galopperna i mörkret på hala stigar. Så jag stod och trampade i ridlärarens kansli med fjärilar i magen och hopp om att få ridskolans snällaste häst. Medan jag drömde om segertåget på den vilda Acrobat.

Flickhobby

Det var i slutet på 1960-talet. Ridsport var inne som en ny ungdomshobby. Ridskolor växte upp lite varstans och stallet blev ett nytt slags flickrum. På några årtionden utvecklades grenen från att ha varit militärens och samhällselitens nödvändighet och nöje, med övervägande män i sadlarna, till att bli folksport och hobby, men en förkrossande majoritet av flickor som utövare.

Ridsportens feminisering, såsom Christopher Wegelius väljer att uttrycka det faktum att 93% av alla ryttare i Finland i dag är av kvinnligt kön, förklarades länge med förenklingar – och fördomar. Det är kvinnans naturliga vårdinstinkt som drar flickor till stall och hästar. Skötandet och pysslandet är flickornas sätt att träna på sin kommande roll som vårdare av män och barn. En annan populär tolkning var denna; hästen är ett substitut för pojkvännen, en projektionsyta för flickors längtan efter en stark, maskulin förtrogen och vän.
I dag vet vi bättre.

Feminin frizon

Stallet som miljö, och hästen som dess centrala enhet, erbjuder en frizon från stereotypa feminina förväntningar. Det kom FD Karollina Ojanen fram till då hon undersökte stallflickskulturen, i akt och mening att få korn på de egenskaper som bejakas och utvecklas i denna märkliga värld av stora hästar och små flickor.

I den värld Ojanen möter kommer flickorna ingenvart med snygga kläder, fnittrighet, uttalad sexualitet eller klädsam hjälplöshet. Smink, kjolar, höga klackar och smycken gör det bara värre. Stallet är långt en sexuell frizon. Pojkar, i den mån de stiger över stalltröskeln, blir i första hand en del av stallflicksgemenskapen. Den som till äventyrs gör sig till för att behaga det andra könet får känna av gemenskapens solida förakt. Här är det en annan kultur som råder.

En kultur som utgår från vad som krävs för att kunna hantera hästar. Och då blir det egenskaper som mod, konsekvens, ledarskap, handlingskraft och ansvarskänsla som smäller högst. Egenskaper som har många gemensamma drag med tidigare agrara ideal om den chosefria, starka kvinnan som förmår kombinera sin kvinnlighet med överlevarens handfasta grepp om tillvaron.

I stallet mockar man skit, bygger hagar, lastar hästar, lägger bandage runt blödande sår, avvärjer katastrofer, fångar rymmare, övervinner sin rädsla, får lera på stövlarna och hö i håret, fryser, svettas, hugger i. Och tar ansvar. Hästflickslivet tänjer och överskrider gränser för vad som förväntas av flickor, och fyller i den bemärkelsen en emancipatorisk funktion i flickors och kvinnors liv.

Ledarskapsskola

Och inte nog med det. Genom umgänget med hästar, oberoende av om det är från marken, ryggen eller sulkyn det sker, utvecklar flickorna egenskaper som gör dem till utmärkta ledare.

En flicka ger två hästar mat och vatten i en hage.
En flicka ger två hästar mat och vatten i en hage. Bild: Yle hästskötare
Stallet är en tuff och unik skola i kvinnligt ledarskap, fastslår Lena Forsberg, som doktorerat på temat flickor och hästar i Sverige. Och går, även hon, emot den gamla uppfattningen om att hästen fyller unga flickors vårdbehov någonstans i livets gränsmark mellan dockan och pojkvännen.

Relationen med hästen är det viktigaste för stalltjejerna. Hästen är både en kamrat och ett redskap och i mötet med hästen blir flickorna ledare. De får en känsla av driftighet, makt och inflytande vilket påverkar deras identitet, kommer Forsberg fram till.
Ingen häst leds enbart med makt. Och här blir tanken på stallet och hästumgänget som ledarskapsskola extra intressant. För att bli en bra hästmänniska krävs en lyhördhet och känslighet för varje häst, i varje stund. En intuitiv förmåga att läsa hästen och ge den rätt signaler. Ett framgångsrikt häst-ledarskap förutsätter med andra ord lika mått resolut beslutsamhet som subtil lyhördhet, en förmåga som skiljer bra ledarskap från dåligt, också då det handlar om att leda människor.

Fascinerande kommunikation

Hästvärldens hjälte är den som klarar av att kommunicera med 600 kg levande, potentiellt livsfarlig, vilja. Att missa i den kommunikationen kan vara ödesdigert. Att klara det, visar Forsbergs studie, utvecklar hos hästflickorna en självbild av handling och mod.
Och det är här jag förstår flickan med fjärilar i magen, guppande råttsvansar och drömmen om att behärska den vilda Acrobat. Det var mitt modiga, driftiga, beslutsamma jag som jag ville hitta i min rädda, känsliga, drömmande 8-åring.

Källor:
Stallet – en jordnära ledarskola. Färska fakta kring forskning om stalltjejer . Svenska ridsportförbundet
Stalltjejer blir ofta chefer. SVT.
Hevostytöistä kasvaa johtajia. Kauppalehti
Karoliina Ojanen: Tyttöjen toinen koti. SKS 2011

Mer om hästens historia i Rivet ur arkivet, Yle Fem måndag 24.11.2014 kl. 22.00 (repris fredag 28.11)
30 dagar på Arenan

Se programmet här

Läs också: Rivet ur arkivet: Hästen
Läs också: Rivet ur arkivet: Hästen i kriget
Mer om hästen i Arkivet: Hästar i arbete och nöje