Hoppa till huvudinnehåll

Oljepriset hotar Opec-länders finanser

Råoljepriset ligger på sin lägsta nivå på fyra år. Då de oljeexporterande ländernas organisation Opec möts ska länderna försöka enas om åtgärder för att höja priset. Det låga priset kostar länderna hundratals miljoner dollar per dag.

Det är få marknader som följs med så noggrant, och vars kurvor orsakar så stora reaktioner, som råoljemarknaden.

Det gamla ordspråket om att det är pengar som får världen att snurra kan stämma, men då är det råoljan som smörjer maskineriet.

Då priset på råolja nu efter flera års stabilitet vid det relativt höga priset 110 dollar per fat har fallit till sin lägsta nivå på fyra år - strax över 70 dollar per fat - orsakar det en hel del nervositet bland både regeringar, analytiker och mäklare.

Kartell vill styra priset

Alla de här ögonparen kommer från och med torsdag att vända sig mot Opec-mötet i Wien där de oljeexporterande länderna ska försöka svänga på oljeprisets kurva.

Vad gäller oljepriset finns det klara vinnare och förlorare, och då priset sjunker hör Opec-länderna klart till det senare lägret, säger analytikern och seniorrådgivaren Lauri Kärnä på Neste Oil.

– Om vi tänker oss att Opec-länderna i dag exporterar kring 25 miljoner fat olja per dag och prisskillnaden - jämfört med läget för några månader sedan - är kring 30 dollar per fat, förlorar de 750 miljoner dollar per dag. Och de pengarna blir kvar i de oljeimporterande ländernas fickor, säger Kärnä.

Men hur kommer det sig då att priset nu ligger på en så låg nivå, då oljeexportörerna, speciellt Opec, satsar så mycket på att försöka förutspå marknadens nycker och hålla priset på en hög nivå.

Prognoserna är svåra att göra och har helt enkelt nu slagit fel, säger Kärnä.

– Det låga priset beror på att efterfrågan har vuxit så mycket mindre än produktionsmängderna. Och då har prognoserna för efterfrågan dragits neråt gång på gång. Det hänger ihop med att till exempel konflikterna i Mellanöstern inte har påverkat oljeproduktionen nämnvärt.

Överutbud pressar ner priset

Opec hade alltså räknat med att till exempel kriget i Irak och Syrien, och det svåra politiska läget i Libyen, skulle påverka oljeexporten. Men så har inte nu varit fallet.

Oljefält i norra Irak, nära staden Zakoh.
Den irakiska oljeanläggningen i Baiji var länge i terrogruppen IS händer, men det påverkade inte den irakiska oljeexporten märkbart. Oljefält i norra Irak, nära staden Zakoh. Bild: Kamal Akrayi / EPA oljefält

Det finns alltså ur producenternas synvinkel allt för mycket olja på marknaden.

Men den överbyggande orsaken till att efterfrågans tillväxt är lägre än utbudets tillväxt är oron över den globala ekonomin.

– Efterfrågan har skrivits ner av flera orsaker, men en stor orsak är att euroområdets ekonomi har en tillväxt på kring noll procent. Medan USA:s ekonomi har visat tecken på att piggna till så har det inte dragit upp efterfrågan, speciellt då oron är stor över att tillväxten i Kina håller på att mattas av. Tillväxten där är ju fortfarande på en helt annan nivå än i väst, men lägre än tidigare.

Trots en växande amerikansk ekonomi har Opec-länderna inte dragit nytta av det. Den amerikanska inhemska produktionen har ökat till den högsta nivån på 30 år.

Svagare sits

Traditionellt sett har Opec-länderna kunnat höja priset genom att sänka sina exportkvoter.

Något sådant försök väntar sig Kärnä också vid torsdagens möte.

Obama vid mexikanska golfen
USA har på grund av framsteg inom skifferoljan de senaste åren blivit så gott som självförsörjande vad gäller oljeproduktion, vilket ytterligare försvagar Opecs förmåga att reglera marknaden. Obama vid mexikanska golfen Bild: EPA miljökatastrof

– De vill se att priset går upp på lång sikt. Delvis för att de ser att det finns mindre behov av Opecs olja också nästa år och år 2016, och vi redan har överutbud på marknaden. Frågan är om de kan göra tillräckligt för att verkligen få till stånd en långsiktig förändring.

För Opecs sits är inte lika stark som tidigare. Det beror delvis på att den tekniska utvecklingen har lett till mer mångfald både vad gäller produktionsmetoder och producerande länder. Men också på att Opec-länderna själva har så olika ekonomier och är olika sårbara för ett lägre pris.

– Till exempel Iran, Libyen, Venezuela och Irak skulle behöva ett pris på 100 dollar per fat för att balansera sin budget. Det skulle i princip också Saudiarabien behöva, men Saudiarabien har en massiv valutareserv att falla tillbaka på, vilket de andra länderna inte har.

Tävling och rädsla

Om Opec ändå vill försöka pressa upp priset måste organisationen skära ner sin export. Då största delen av länderna är sårbara både för mindre exportmängder och för ett lägre pris, infinner sig frågan vem det är som ska skära ner i exporten.

– Är det Saudiarabien, eller också till exempel Förenade arabemiraten och Kuwait som skär ner, eller kommer de mer sårbara länderna också att delta, frågar sig Kärnä.

Att nå enighet om lägre produktion är ändå svårt i ett läge där alla länder vill försvara sin marknadsandel, dels mot producenter utanför Opec men också mot de andra medlemsländerna.

Saudiarabien tros vara ovillig att axla hela nedskärningen i exporten trots att landet i princip tros ha råd med det, på grund av risken för förlorade marknadsandelar.

Det här läget gör det svårare för Opec att enas om tillräckligt stora åtgärder, och kan visa vart prisutvecklingen är på väg, säger Kärnä.

– Det internationella energirådet IEA har sagt att det bästa sättet att förutspå framtidens pris är att se på nuläget.

Globala följder

Opecs möte kommer enligt Kärnä troligen att påverka oljepriset på kort sikt, men det är möjligt att överutbudet på olja snabbt drar ner prisnivån igen.

Om prisnivån hålls på den nuvarande nivån en längre tid påverkar de också oljeländerna som inte hör till Opec allt mer.

Framförallt USA:s och Rysslands situation har varit föremål för spekulation.

USA har strävat till att bli självförsörjande vad gäller oljeproduktion och har genom skifferoljan lyckats nå nära det målet med den högsta totala produktionen på nästan 30 år.

För Rysslands del har de nya satsningarna riktats mot djuphavsolja i Arktis.

Båda formerna kräver i princip ett högt pris för att vara lönsamma. Och om priset hålls lågt uteblir investeringarna i nya borrningar.

– I något skede kommer icke-Opec-ländernas självkostnadspris emot. Men vad gäller USA:s skifferolja kan den nog klara av också ett lägre pris än dagslägets en tid, säger Kärnä.

Skifferoljeproduktionen är också mycket lättare att få igång om priset stiger.

Den arktiska oljeutvinningen är däremot konjunkturskänsligare då den är dyrare att påbörja, dyrare i drift och dyrare att få igång igen om priset leder till ett avbrott i produktionen.

Att det oljeberoende Ryssland ser allvarligt på situationen märks tydligt i att den ryska utrikesministern Sergei Lavrov har träffat flera Opec-länders representanter inför mötet, och har försökt påverka besluten som fattas i Wien.

Lavrov ska ändå inte ha nått någon enighet med OPEC-länderna.

Konspirationsteorier

I det här osäkra läget har det redan uppstått konspirationsteorier om ett slags oljekrig, där Saudiarabien och USA påstås försöka ”pumpa ihjäl” Ryssland och Iran, genom att avsiktligt producera mer olja än marknaden kräver.

En annan teori låter förstå att Saudiarabien vill hålla nere priset för att konkurrera ut USA:s skifferoljeproduktion.

Kärnä är ändå obenägen att tro på de här teorierna.

– Vi måste komma ihåg att det här Opec-mötet inte är något krismöte. Det har varit överenskommet långt före priset började glida neråt. Det tyder på att man tillsvidare inte har gripits av panik.

Kärnä tror snarare att det svårare ekonomiska läget och flera av medlemsländernas totala beroende av ett konstant högt oljepris, har försvagat Opecs möjlighet att kontrollera priset på det svarta guldet.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes