Hoppa till huvudinnehåll

Fredsbevarare: Vi kan göra en skillnad

Fredsbevarare patrullerar i det oroliga landet.
Fredsbevarare patrullerar i det oroliga landet. Bild: EPA/EMA/ECPAD centralafrikanska republiken

Finland har haft fredsbevarare på plats i Centralafrikanska republiken sedan i maj i år, och nu planeras en förlänging av mandatet med sex månader till juni nästa år. Vi tog kontakt med en av soldaterna på plats för att höra hur fredsbevarandet går.

Om kannibalism så kan jag inte säga någonting, sådant har vi inte sett eller hört om, det är rykten.

Efter två veckors väntande kommer äntligen ett samtal från Centralafrikanska republikens huvudstad Bangui. På tråden har jag den finländska gruppens tolk, som presenterar sig som sergeant Lund. För honom är uppdraget det andra i karriären, tidigare har han tolkat till franska i Libanon.

Sedan fredsbevararna, som hör till EU:s Eufor-styrkor, kom till Cetralafrikanska republiken har läget lugnat sig.

- På sommaren har det varit små problem med lokala kriminalligor. Det är små lokala gäng som försöker kontrollera sina kvarter.

Urskillningslöst våld och rykten om kannibalism

Våldet i den forna franska kolonin Centralafrikanska republiken blossade upp i december för två år sedan. Landet har varit drabbat av inbördeskrig under 2000-talet, och de nya striderna började efter att de muslimska Séléka-rebellerna beskyllde presidenten Francois Bozizé för att inte ha hållit sig till tidigare fredsavtal.

I mars 2013 nådde Séléka huvudstaden Bangui och Bozizé flydde.

Tre månader senare, i juni 2013, hade över 200 000 människor tvingats lämna sina hem. Rapporter om barnsoldater, våldtäkter, tortyr, mord och märkliga försvinnanden haglade tätt.

Striderna pågick då mellan Séléka och regeringstrupperna, men också en kristen och animistisk koalition, Anti-balaka, hade kommit med i bilden. De kristna är i majoritet i centralafrikanska republiken, och Anti-balaka gick hårt åt den muslimska minoriteten i landets norra del.

Folk lever i ganska enkla hus och så ser man att klinikerna inte har tillräckligt med läkemedel och sådant.

Hela byar utplånades, och rapporter om att de kristna åt upp sina muslimska offer har gett konflikten också internationell uppmärksamhet. Enligt finländska kvällstidningar har också de finländska fredsbevararna stött på fenomenet, men sergeant Lund vill inte berätta mera.

- Om kannibalism så kan jag inte säga någonting, sådant har vi inte sett eller hört om, det är rykten. Men vi har rätt att skydda befolkningen om de blir anfallna eller offer för annan typs våld, säger han.

Svårt att se människor lida

När jag frågar om han någonsin känner sig rädd blir det tyst i flera sekunder.

- Nåja, svårt att säga, svarar han sedan. Så klart man anpassar sig till alla risker som finns. Det är något man måste acceptera och jobba med. Men man kan inte tänka på riskerna hela tiden, man måste göra sitt jobb.

Sergeant Lund berättar att det obehagligaste har varit att se att de vanliga människorna har det så svårt.

- Folk lever i ganska enkla hus och så ser man att klinikerna inte har tillräckligt med läkemedel och sådant, säger han.

Som tolk har sergeant Lund mycket kontakt med lokalbefolkningen. Med de stridande parterna kommunicerar inte fredsbevararna direkt, men kommunikationen med civila och stadsdelarnas ledare fungerar bra.

Man är allmänt sett otroligt glad bara när man ser ett barn som får en frisbee tacka och springa iväg till sina kompisar.

- Folk tycker om oss. De vinkar när vi kör omkring i stan och är allmänt sett glada att se oss, säger han.

Det fredsbevararna konkret kan göra är att försöka få folk att sluta stöda rebeller.

- De vill ha den lokala befolkningen på sin sida, men vi kan ändra åsikten hos den lokala befolkningen mot de här ligorna och rebeller som ännu kan finnas i området, förklarar Lund.

Lycka i de små detaljerna

Det var meningen att fredsbevararoperationen, som inleddes i maj, skulle avslutas till julen, men nu planerar Finland att förlänga soldaternas mandat till juni nästa år.

Att freden verkligen bevaras tycker sergeant Lund att är politikernas ansvar, men han säger att det redan på fem månader känns som om fredsbevararna verkligen har kunnat göra en skillnad.

- Absolut, absolut, säger han. Jag måste säga att man är allmänt sett otroligt glad bara när man ser ett barn som får en frisbee tacka och springa iväg till sina kompisar med frisbeen.