Hoppa till huvudinnehåll

Turbonegro kränkte fansen

Turbonegro
Turbonegro Bild: Yle/Lasse Grönroos turbonegro

En grov hand tafsar på min bak. En annan hand smeker min kind och en hårig bringa trycker sig mot mitt ansikte. En menande blick av en storvuxen skäggig man, ett skamligt förslag av en tatuerad hamnarbetare och en kall öl. Turbonegro är i stan och jag sitter med den innersta kretsen i ett trångt bakrum där finska fanklubben Turbojugend håller hov. Det är förfest innan kvällens konsert med Norges finaste exportvara på The Circus i Helsingfors.

Spriten flödar som om det höll på att gå ur mode och i varje blick jag möter ser jag en Tom of Finland. Men det är förvisso inte en klubb exklusivt för män. Halva Turbojugend utgörs av kvinnor. Med en böjelse för homoerotisk gay-estetik. Det är svårt att förklara för den oinvigde. Vi blir alla kränkta och vi kränker varandra och det känns så skönt...

Hitlåtar och fula T-skjortor

Turbonegro
Happy Tom från Turbonegro. Turbonegro Bild: Yle/Lasse Grönroos turbonegro

Öppningsbandet No Shame är helt fungerande men ganska fantasilös dussinpunk. Låten Elotonta lihaa fastnar. Men det är först efter deras set som The Circus börjar fyllas. När Turbonegro drar igång är det fullt hus och bra ös. Bandet firar 25-årsjubileum och det enda minuset är att de inte släppt någon ny skiva sedan suveräna Sexual harassment 2012. Aijo, det finns ett till minus: deras T-skjortor (alla vita) är de fulaste jag någonsin har sett. Jag skulle inte gå i en sådan ens fast Happy Tom skulle betala mig...

Själva setet bjuder inte på några större överraskningar. Turbonegro spelar de bästa bitarna från Ass cobra, Apocalypse dudes, Scandinavian leather, Party animals, Retox och Sexual harassment. Som vanligt ignorerar de helt de två första plattorna, vilket är en skam på torra land. Men några svaga låtar kan jag inte hitta i setet. You give me worms, Get it on, Fuck the world, Sailor man o.s.v. är drömsoundtracket till en blöt kväll med en lättfotad kvinna i knät och hennes pojkväns hand i ditt skrev. Homoerotiken går igenom allt som sker och Tony Sylvester drar hem litet poäng med en utläggning om politiker som inte godkänner jämställda äktenskap.

Tony eller Hank?

Tony Sylvester ja. ”The duke of nothing” från Storbritannien hade minst sagt stora skor att fylla efter legendariska Hank von Helvete. Efter en trevande start hittade den tatuerade britten sin plats och fastän han drar samma jargong som Hank så har han en egen roll i bandet. Turbojugend tog emot honom med öppna armar. Och ben. Faktumet att Sexual harassment var en bättre skiva än de två sista med Hank borde sätta punkt för grubbleriet. Visst saknar många Hanks karismatiska närvaro och mellansnack, men det går bra så här också.

Money for nothing

Kvällens roligaste stund är presentationen av bandet när respektive medlem introduceras med en snutt av Nirvana, Status Quo, Metallica, Alice Cooper och för gitarrguden Euroboys del Dire Straits gamla hit Money for nothing som de spelar i sin helhet. Briljant men besynnerligt val av cover! Mera sånt. Föga överraskande avslutas festen med I got erection och jag kan glad i hågen dra vidare mot nästa fest och konstatera att alla pusselbitar föll på plats. Bandet och publiken var i toppform, konsertlokalen fullständigt perfekt för Turbonegro och som en finsk kille konstaterar på gatan efteråt så har norrmännen någonting som finska band saknar.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje