Hoppa till huvudinnehåll

Sju myter om finländska välfärdsstaten

Motion i gymnastiksal.
Motion i gymnastiksal. Bild: Yle välmående

Finländarna har varken blivit fattigare, ensammare eller sjukare. Det här är bara myter som präglar diskussionen om den finländska välfärdsstaten. Det slår Institutet för hälsa och välfärd, THL, fast i sin nya välfärdsrapport. Enligt THL är Finland inte en välfärdsstat i kris.

Trots att det talas regelbundet om välfärdsstatens kris i det offentliga samtalet och i medier, slår THL fast att någon sådan kris egentligen inte existerar. I alla fall inte om man frågar befolkningen.

Under de senaste tio åren har finländarnas välfärd och levnadsstandard hållits på en god nivå. Det här trots att den socioekonomiska ojämlikheten i hälsa och välfärd är stor i internationell jämförelse.

Vart fjärde år publicerar THL en välfärdsrapport som baserar sig på en enkätundersökning med finländare. I den nyaste rapporten slår THL hål på flera av myterna kring den krisdrabbade välfärden:

1. Finland är en välfärdsstat i kris

Nej, säger THL. Lågkonjunkturen haft en förvånanasvärt liten inverkan på befolkningens välfärd. Det här beror främst på att arbetslösheten inte har ökat lika snabbt som under 1990-talets depression.

2. Fattigdomen ökar ständigt

Också det här är enligt THL en myt. Inkomstskillnaderna och den relativa fattigdomen har enligt rapporten inte vuxit sedan 2008. Det här gäller så väl barnfamiljer som hushållen överlag, som har klarat sig bättre än vad man i allmänhet tror.

3. Vi är ensammare än någonsin

Att ensamheten så ofta lyfts fram som ett växande välfärdsproblem, är också en myt. Enligt THL har de som känner sig ensamma inte ökat i antal på tio år. Det här gäller också de äldre, som har det bättre ställt än man vanligtvis tror, även om de bor ensamma hemma.

4. Vi mår sämre än någonsin

Också den försämrade hälsan är en myt. De senaste fyra åren har finländarna i stället börjat uppleva att de mår allt bättre. Det stora undantaget är stress, som upplevs av allt fler, oberoende av socioekonomisk bakgrund.

5. Vi är mindre solidariska än tidigare

Nej, det är vi inte menar THL, som slår håll på myten om att vi blivit så individualistiska och att den sociala sammanhållningen försvagats så mycket att vi slutat att hjälpa varandra. Tvärtom hjälper vi varandra snarare mer än någonsin. I synnerhet när det gäller våra närstående.

6. Offentliga sektorn räcker inte till

Det här är en stor missuppfattning, visar THL. De flesta finländarna anser att den offentlig social- och hälsovården fungerar bra och är nödvändig. Däremot har stödet för privatvård sjunkit betydligt de senaste tio åren.

7. Förtroendet för välfärdsstaten sjunker

Tvärtom. Välfärdsstaten har fortfarande ett starkt stöd bland folket och välfärdstjänsterna anses som pålitliga. Man är dessutom redo att betala mera skatt för att bevara den. Det här hänger ihop med en ökad oro över klyftan mellan rika och fattiga.

Finlands välfärdspolitik får godkänt

Slutsatsen i rapport är att den välfärdspolitik som Finland har fört de senaste fyra åren har fungerat bra. Det finns fortfarande olösta välfärdsproblem, men de har inte blivit större.

En del av befolkningen har ändå fallit utanför välfärdsprojektet - därav växande brödköer och stora klyftor mellan rika och fattiga.

Ökad välfärd betyder inte ökad lycka

Trots att en majoritet av den finländska befolkningen har det bättre ställt än någonsin, har befolkningen inte blivit lyckligare.

I inledningen till rapporten påpekas det att finländarna fortfarande är lika lyckliga som på 1960-talet, fast levnadsstandarden har stigit betydligt och bruttonationalprodukten har tredubblats.

Det här kallas för lyckoparadoxen - människan jämför alltid sin position i förhållande till sina förväntningar och sin omgivning.

Det är inte bara förväntningarna på ens eget liv som har vuxit. Också förväntningarna på välfärdsstaten har blivit större som följd av att befolkningen fått det allt mer välbeställt. THL lyfter därför fram hur viktigt det är att välfärdsstaten håller sig uppdaterad med vilka de största hoten och utmaningarna i samhället är.

I undersökningen intervjuades 4226 finländare i åldern 18-79 år per telefon. Dessutom genomfördes 372 besöksintervjuer hos personer som fyllt 80 år.

Läs också:
Inkomstklyftorna ökar

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes