Hoppa till huvudinnehåll

"Förtrycket i Egypten värre än någonsin"

Egyptens president Abdle Fattah al-Sisi
Den tidigare generalen och underrättelsechefen Abdel Fattah al-Sisi avgick från armén för att kunna ställa upp i presidentvalet i våras. Egyptens president Abdle Fattah al-Sisi Bild: EPA abdel fattah al-sisi

I Egypten stärker president Abdel Fattah al-Sisis regim greppet om landet genom allvarliga mänskorättsbrott. Läget är nu till och med värre än under Hosni Mubaraks tid, säger Michael Piachaud på Amnesty International.

– Just nu är Egypten på en kurs som leder till det värsta mänskorättsläget i landets historia. Vad vi ser är ett slags Mubarak-plus. Samma metoder som under Hosni Mubarak men på en helt ny nivå, säger Michael Piachaud som ansvarar för Egypten-bevakningen på Amnesty International.

Redan då armén under Abdel Fattah al-Sisi avsatte president Mohammed Mursi efter massdemonstrationerna i juli 2013 var det många som oroade sig för vad det skulle betyda.

Att al-Sisi, som tidigare ledde Egyptens fruktade militära underrättelseorgan under Hosni Mubaraks tid, nu skulle styra landet gjorde många nervösa.

Farhågorna bekräftades bara en dryg månad senare då åtminstone 800 mänskor dödades då Mursi-anhängarnas demonstrationer på Rabaa al Adawiya i Kairo skingrades av militär och polis.

Sen al-Sisi valdes och svors in som president i juni, har hela Egyptens säkerhetsmaskineri satts in för att kväsa allt politiskt motstånd, säger Piachaud.

– Tortyr och misshandel ökar i polishäktena, vi ser hur demonstranter dödas av säkerhetsstyrkorna utan konsekvenser. Och samtidigt ser vi att omvärlden i stort sett är tyst om vad som händer i landet.

Tystar motståndarna

Piachaud säger att metoderna på bara några månader har haft en tydlig effekt.

– Bara under de senaste månaderna har över 40 000 mänskor fängslats eller ställts inför rätta då myndigheterna försöker komma åt oliktänkarna. Det är ett övergripande tillslag mot alla oliktänkande och upplevda motståndare. Alla som ens verkar ifrågasätta regeringens politiska narrativ riskerar att fängslas. Det gäller så klart muslimska brödraskapet som nu har terrorstämplats och förklarats olagligt. Men det gäller också sekulära aktivister, vänsterpolitiker, mänskorättsaktivister och journalister.

Idag finns i praktiken just ingen offentlig kritik av regeringen al-Sisi. Kritiska tv-kanaler eller tidningar har stängts, journalister och bloggare har fängslats.

I säkerhetens namn tillåts nu polisen göra så gott som vad som helst i kampen mot regimens motståndare.

Anhängare till Muslimska brödraskapet demonstrerar i Kairo år i januari 2014.
Mellan 800 och 1 100 mänskor dödades då Muslimska brödraskapets och andra Mursi-anhängares demonstrationsläger skingrades i augusti 2013. Ingen har dömts för våldet mot demonstranterna, medan över 1 000 demonstranter har fått preliminära dödsstraff för våldsamheterna som krävde 8 polisers liv. Anhängare till Muslimska brödraskapet demonstrerar i Kairo år i januari 2014. Bild: EPA/KHALED ELFIQI muslimska brödraskapet

– Egyptens rättsystem håller på att skena helt ur kontroll. Polisen och armén tillåts begå grova mänskorättsbrott medan de godtyckligt slänger tusentals mänskor i fängelse. Budskapet är tydligt, mänskorättsförbrytare får gå fria medan oliktänkare fängslas.

Fruktat inte omvärldens kritik

Piachaud säger att det är speciellt oroväckande att regimen nu helt öppet ger sig på sina meningsmotståndare, på ett sätt som Mubarak inte vågade.

– Tre al-Jazeera journalister dömdes i år till långa fängelsestraff för att regeringen inte tyckte om deras rapportering. Det visar att regimen inte bryr sig om eller är rädd för internationell kritik.

En grupp som tidigare har kunnat verka rätt så fritt under Mubarak men som nu under al-Sisi har varit speciellt hårt utsatt är mänskorättsaktivisterna.

Så klart skulle omvärlden föredra att Egypten respekterar de mänskliga rättigheterna. Men man tvekar, för samtidigt ses landet som ett pålverk av stabilitet i en annars instabil region.

– De egyptiska mänskorättsgrupperna har kämpat för de grundläggande rättigheterna och för en rättsstat i 30 år. Så det är på ett sätt naturligt att regimen ser dem som ett hot nu. De här grupperna sysslar inte bara med att rapportera om brott, utan det är frågan om jurister och advokater som försvarar tortyroffer eller mänskor som orättvist och utan bevis har ställts inför rätta. Aktivisterna jobbar med fattiga i slummen eller med medieprojekt som belyser dolda samhällsproblem. Därför riktas udden av tillslaget nu mot just mänskorättsgrupperna, säger Piachaud.

De svagaste drabbas

De egyptiska mänskorättsgrupperna var livskraftiga också under Hosni Mubaraks tid. Nu är grupperna enligt Piachaud plötsligt utrotningshotade.

– Sanningen är att skadan redan är skedd. Många grupper tvingas nu jobba under radar, eftersom de är rädda för att synligt verka kritiska mot regeringen. Min farhåga är att hela den egyptiska mänskorättsinstitutionen kan vara bortblåst på några månader.

Konsekvenserna skulle vara katastrofala, framförallt för de mest försvarslösa egyptierna.

– För många egyptier är mänskorättsgrupperna deras sista försvar mot myndigheternas godtyckliga beteende. Vem annan ska utmana myndigheterna i fall som handlar om polisens tortyr i häkten, eller då myndigheter får mänskor att bara försvinna. Därför det är livsviktigt att internationella samfundet skyddar de här grupperna och upprätthållandet av lagen i Egypten.

Internationell tystnad

Men Piachaud väntar sig inget större ingripande från omvärlden, utöver vad han kallar reflexmässiga fördömanden av enskilda uppmärksammade rättsfall eller dödandet av demonstranter.

Omvärldens fokus ligger på Irak och Syrien och läget i Egypten prioriteras lågt.

– Så klart skulle omvärlden föredra att Egypten respekterar de mänskliga rättigheterna. Men man tvekar, för samtidigt ses landet som ett pålverk av stabilitet i en annars instabil region.

Piachaud menar ändå att stabiliteten på många sätt är en chimär. Att ingen har ställts till svars för massakern på Mursi-anhängare i fjol - och att Hosni Mubarak inte dömdes för våldet år 2011 har orsakat bitterhet mot de nya makthavarna. Egyptens närhistoria har visat att sådan bitterhet nu lätt spricker ut i protester.

– Vi har under de senaste åren sett att det är rätt svårt att förutspå vad som kommer att hända i Egypten. Men blodigheterna från Rabaa kan inte sköljas bort sådär bara, och de kan inte gömmas. Det skulle krävas en oberoende rättsprocess som skulle ställa de skyldiga till svars. Men något sådant ser vi inte för tillfället.