Hoppa till huvudinnehåll

"Att möta människor är det bästa med prästyrket"

Gunnar Särs
Gunnar Särs Gunnar Särs Bild: Yle/Peter Fahllund prästmkaplan

Den första april går han formellt i pension, men kaplan Gunnar Särs har redan gjort sin sista egentliga arbetsdag på Vasa svenska församling. Då han nu ser tillbaka på åren som gått så är det med stor tacksamhet.

- De första tre åren jobbade jag som skolungdomspräst och besökte högstadier och gymnasier i svenska Österbotten, säger Särs.

I juli 1984 fick han jobb i Vasa och på den vägen är det.

- Det är en utmaning att möta människor i glädje och sorg. Jag har fått dela väldigt mycket - det ser jag som en större rikedom än att bli materiellt rik.

Det bästa med prästämbetet har enligt Särs varit de återkommande kontakterna med samma individer och familjer, att få följa dem genom livets skeden: dop, konformationer, vigslar, begravningar. Bland det tyngsta är då föräldrar förlorar ett barn, en ungdom som tar sitt liv.

Gunnar Särs föddes in i en familj där kristendomen var levande och föräldrarna regelbundet gick i kyrkan. På det viset har han levt hela sitt liv i "kyrkans hägn". I sin ungdom tvekade han lite inför om han passade in i kyrkan

- I dag så ser jag nog att det var meningen, att jag blivit kallad. Även om ingen himmmelsk röst har sagt att jag skulle bli präst så har jag vuxit in i uppgiften.

Att göra "karriär" inom kyrkan har aldrig intresserat Göran Särs. Administrativt jobb är inte heller något som intresserat, utan han har hellre ägnat sig åt det primära inom prästyrket: förrättningar, gudstjänster, att möta människor.

- I Sundom kapellförsamling hade jag hand om fastigheterna och det var inte det lättaste att komma överens med de ansvariga inne i stan. Det var en kamp och en av orsakerna till att jag sökte mig bort, det blev för mycket, säger han.

Läs också

Nyligen publicerat - Österbotten