Hoppa till huvudinnehåll

25 år sedan den rumänska revolutionen

Människor lägger ner ljus vid minnesmärket för dem som dog udner revolutionen i Timisoara.
Människor lägger ner ljus vid minnesmärket för dem som dog under revolutionen i Timișoara. Människor lägger ner ljus vid minnesmärket för dem som dog udner revolutionen i Timisoara. Bild: EPA/ROBERT GHEMENT rumänska revolutionen 1989

På juldagen för 25 år sedan avrättades Rumäniens diktator Nicolae Ceaușescu i den rumänska revolutionen, som var en i raden av kommunistiska styrens fall i Östeuropa. Landet är idag främst känt som ett av Europas fattigaste, men håller långsamt på att göra upp med sitt förflutna.

Efter en jakt i helikopter, transport i ett bepansrat fordon för att undvika krypskyttar, och en summarisk rättegång där också försvarsadvokaten yrkade på dödsstraff, arkebuserades Elena och Nicolae Ceaușescu den 25 december 1989.

Det blev slutet på Ceaușescus nästan 25 år vid makten i Rumänien under vilka lokalbefolkningen svalt och han själv levde ett liv i lyx.

Vägen från ett fattigt hem till kulor i kroppen på en gård i Scornicești var lång och händelserik.

Intelligent ensamvarg

Historien förtäljer att Nicolae Ceaușescus pappa var så berusad när han skulle registrera sin sons namn att han glömde att han redan hade en son som hette Nicolae. Efter det hade han två.

Nicolae Ceausescu
Nicolae Ceaușescu Nicolae Ceausescu Bild: EPA/ROBERT GHEMENT nicolae ceausescu

Om det blev en bidragande faktor till Ceaușescus brinnande tro på kommunism är oklart, men den fattiga barndomen i en by på landsbygden med nio syskon satte grunden till hans politiska övertygelse.

Han beskrevs som en intelligent ung man och en ensamvarg som aldrig hade några vänner.

Han stammade svårt vilket ofta väckte munterhet hos åhörarna. Det var något han senare jobbade hårt med att bli av med.

Den unge Ceaușescu flyttade till Bukarest när skolgång inte längre var möjlig, men hade till en början svårt att anpassa sig till stadslivet.

Han fick plats som lärjunge hos en skomakare, men var urusel på det yrket. Skomakaren tog ändå med honom på hemliga kommunistmöten, och på den vägen blev han.

Vägen till makten

År 1933 blev Ceaușescu medlem i kommunistpartiet, men partiet förbjöds under andra världskriget när Rumänien allierade sig med Nazityskland. Hundratals kommunister sattes i fängelse, bland dem Ceaușescu.

Bakom galler träffade han kommunistprofilen Gheorghe Gheorghiu-Dej och följde sedan honom i vått och torrt.

När Sovjet ockuperade Rumänien 1944 gick startskottet för den kommunistiska eran i landet, och nu blev det istället motståndarna till kommunismen som fängslades.

Under ockupationen sattes uppskattningsvis tiotusentals människor i fängelse till synes på måfå.

År 1948 blev Rumänien en kommunistisk folkrepublik, men inom kommunisterna pågick en maktkamp mellan dem som stannat i Rumänien och suttit i fängelse under kriget, och dem som levt i exil i Moskva.

Det blev de tidigare som segrade, och 1952 blev Gheorghiu-Dej landets ledare.

Vid hans död 1965 steg Ceaușescu till makten som ledare för kommunistpartiet, efter att i flera år noggrant byggt upp ett system av lojala undersåtar i det kommunistiska maskineriet. Två år senare blev han statschef.

Omtyckt av väst

Efter att Sovjet 1958 dragit bort sina trupper från landet hade den rumänska utrikespolitiken under Gheorghiu-Dej gjort en helomvändning bort från Sovjet.

När Ceaușescu tog över blev han snabbt en gunstling hos de västeuropeiska ledarna på grund av sin fräna retorik mot Sovjet. Ceaușescus Rumänien stödde Tjeckoslovakien under Pragvåren 1968 och kritiserade Sovjets regering.

I gengäld fick han besök av USA:s president Richard Nixon, han besökte Buckingham Palace och drottning Elizabeth och tilldelades Sveriges högsta orden – Serafimerorden.

Det här ledde också till att det tog länge innan västmakter fördömde den totalitära stat Rumänien förändrades till under 1970-talet.

Också i hemlandet var han populär på grund av sin utrikespolitik och det faktum att han hade lyckats göra ett varumärke av Rumänien, och långsamt såddes fröna till den personkult som skulle omge honom.

Vid sin sida hade han alltid sin fru Elena, den enda verkliga vän han någonsin ska ha haft. Hon fick med tiden mer och mer inflytande över hans beslutsfattande. Hans styre präglades av långtgående nepotism och han lär ska ha varit enormt paranoid.

Inrikespolitiskt var han en autokrat som styrde genom den fruktade säkerhetspolisen Securitate, som dag och natt bevakade rumänerna. Som bäst ska de ha haft 700 000 angivare i sina led.

Mot svält och död med Nordkorea som förebild

När Ceaușescu år 1971 åkte på statsbesök till Kina och Nordkorea förändrades allt.

Han blev betagen av personkulterna kring Mao Tsedong och Kim Il-Sung – så ville han också ha det!

Regimen, som de första åren varit relativt moderat, blev brutal och repressiv i takt med att Ceaușescu införde Nordkoreanska principer i sitt kommunistiska styre.

I sin ekonomiska politik hade Ceaușescu ändå problem. Efter massiva lån och en strandad oljeöverenskommelse med Iran efter shahens fall 1979, beslöt Ceaușescu på 1980-talet att hela den enorma statsskulden skulle avbetalas fram till 1990.

Han införde elransonering, sålde jordbruksproduktionen utomlands och införde importstopp. Det rurala livet försvann under cement och människor tvångsförflyttades från landsbygden till höghus.

Höghus var enligt Ceaușescu den ultimata symbolen för en civilisation, och i samma veva revs också Bukarests ikoniska gamla stad.

Många människor svalt eller frös ihjäl under de råa vintrarna, andra tvingades arbeta tills de stupade.

Samtidigt rådde sträng censur och dissidenter fängslades eller dödades. Dessutom var skrivmaskiner förbjudna – för att äga en behövde man statligt tillstånd.

Om Ceaușescu hade missat en viktig händelse klistrades hans och frun Elenas bilder in, för att historien skulle se att de hade varit där.

Bilder av honom med rynkor retuscherades, utåt skulle en bild av en Ceaușescu som till synes var oberörd av tidens tand visas.

Den rumänska revolutionen

Revolutionen som skulle bli hans fall började den 16 december 1989 i ett Europa som precis hade upplevt Berlinmurens fall.

I staden Timișoara ordnades massiva protester till stöd för en präst som kritiserat Ceaușescu.

Säkerhetspolisen ingrep och hundra dödades. Rykten om till och med 60 000 döda gjorde att demonstrationerna spred sig bland annat till huvudstaden Bukarest.

Ceaușescu insåg inte att hans slut var nära, han var så omgiven av beundrare att han hade förlorat verklighetskontakten.

Han åkte till Iran på statsbesök den 17 december 1989 och beordrade sina undersåtar att kväsa allt motstånd. När han kom tillbaka höll han ett televiserat tal för att samla stöd för sin politik.

Nicolae Ceausescu håller sitt sista tal till folket den 21 december 1989, fyra dagar innan han arkebuserades.
Nicolae Ceaușescu håller sitt sista tal till folket den 21 december 1989, fyra dagar innan han arkebuserades. Nicolae Ceausescu håller sitt sista tal till folket den 21 december 1989, fyra dagar innan han arkebuserades. Bild: EPA/Emil Houdek rumänska revolutionen 1989

Dagen efter, den 21 december 1989, mötte han folket från kommunistpartiets högborg, centralkommitténs balkong. Ute på torget stod tiotusentals människor. Hans tal, där han lovade bland annat höjda pensioner, möttes av hurrarop i de främsta raderna, men av folket blev Ceaușescu utbuad.

Strider mellan Securitate och folket fortsatte under natten, sammanlagt dog över 1000 människor i revolutionen. Nästa dag stormade demonstranterna centralkommittén, och Ceaușescu flydde i en helikopter.

Han övergavs ändå småningom av alla sina lojala och militären gick över till revolutionens sida.

Paret Ceaușescu fängslades och avrättades efter en summarisk rättegång. Allt fastnade på film.

Tiden efter Ceaușescu

Efter Ceaușescu tillsattes en regering av till honom kritiska kommunister. Ingen har ställts inför rätta för de grymheter som folket utsattes för under Ceaușescus 25 år vid makten eller de sammanlagt 50 år kommunisterna styrde.

De som har klarat sig bäst ekonomiskt och politiskt i post-Ceaușescus Rumänien har ofta haft band till säkerhetspolisen eller det gamla kommuniststyret.

En undersökning år 2011 visade att en tredjedel av de unga rumänerna födda efter 1989 anser att livet under kommunistiskt styre var bättre än nu. Samtidigt förekommer en sorts revolutionsromantik, under demonstrationer mot presidenten Traian Băsescu samma år, viftade många unga med revolutionsflaggan: en rumänsk flagga med ett hål i mitten, där kommunistemblemet i mitten klippts ut.

Omdiskuterat presidentval

I presidentvalet i november valdes en man från den tyska minoriteten, Klaus Iohannis, till president.

Han väntas föra Rumänien närmare EU till skillnad från rivalen, den korruptionsanklagade Victor Ponta från kommunisternas efterträdare, socialdemokraterna.

En av Pontas visioner var att införliva Moldavien med Rumänien. Iohannis oväntade seger kom efter ett ovanligt högt valdeltagande och tack vare röster från exilrumäner, som verkade föredra oppositionen som lovat kämpa emot den utbredda korruptionen i landet.

Samtidigt försöker Rumänien göra upp med sitt förflutna. Securitates arkiv, som pekar ut vem som var angivare eller arbetade för säkerhetspolisen, håller på att offentliggöras.

Varje juldag visas dessutom en film om revolutionen 1989 där också delar av rättegången mot paret Ceaușescu ibland har visats.

Men utanför institutet för undersökandet av kommunistiska brott i Rumäniens huvudstad Bukarest hänger en plakett med texten: Kommunismens stora seger var att den skapade ett folk utan minne.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes