Hoppa till huvudinnehåll

Misstag är tillåtna, säger 16-åriga flickor

Line, Vera och Kajsa har varit vänner sedan lågstadiet.
Line, Vera och Kajsa har varit vänner sedan lågstadiet. Line, Vera och Kajsa har varit vänner sedan lågstadiet. Bild: Yle/Annvi Gardberg vera och kajsa

Föräldrarna förstår inte. De har visserligen varit unga själva en gång, men det är inte samma sak. Och det är tillåtet att begå misstag. Det säger flickor som är 15-16 i månadens dokumentär Tidig vår inne i mig.
Dokumentären är gjord av Annvi Gardberg som också öppnar sin dagbok från 1981 när hon var lika gammal.

Vera, Line och Kajsa hörde till Djurgänget när de var tio och gick i fjärde klass. Det var de som sprang runt och lekte nata och sabeltandad tiger, och vågade vara barnsliga.

Flickorna i Djurgänget heter: Line, Kajsa, Vera, Ida, Laura, Carolina och Linnea. Flickorna i Glittergänget heter: Cindy, Dora, Sofia, Isa och Klara.
Flickorna som tioåringar. Flickorna i Djurgänget heter: Line, Kajsa, Vera, Ida, Laura, Carolina och Linnea. Flickorna i Glittergänget heter: Cindy, Dora, Sofia, Isa och Klara. Bild: Yle/Annvi gardberg glitter och fnitter 2008

Isabella, Dora och Cindy hade inget namn för sitt gäng, men jag kallade dem för Glittergänget för att de tyckte om att köpa smycken och tala om kläder. De stod och pratade när de andra hoppade hopprep.
Jag mötte dem som 10-åringar, och det mötet finns i dokumentären Hästar, glitter och fnitter från 2008.

Fem år senare

I februari 2014 träffar jag Kajsa, Vera och Line på nytt. En del av dem har blivit längre än jag, men de rider fortfarande och tar hand om sina hundar.
Till hösten ska de alla tre börja i gymnasiet i Katedralskolan i Åbo.
– Det känns att föräldrarna inte riktigt förstår. De vill att jag ska förklara men det känns att de inte begriper. Då kan jag säga att sånt här förstår bara ungdomar, säger Vera.

I mars möter jag Isabella, Dora och Cindy i högstadiet i St Olofsskolan i Åbo. Flickorna har fått nya vänner, de tränar mycket och skolan tar allt mera tid. De tycker nu att det hade nackdelar att höra till ett gäng.

Isabella och Christa är 16 år och går i Katedralskolan i Åbo.
Isabella och Christa säger att unga måste få göra misstag. Isabella och Christa är 16 år och går i Katedralskolan i Åbo. Bild: Yle/Annvi Gardberg isabella och christa.

– Om Isabella kom till mig över natten kunde de andra bli ledsna för att de inte var bjudna, säger Dora.
Hon tycker det är skönt att gänget inte finns längre, utan att alla är normala kompisar.
– Det blev lätt gräl. Det är lugnare nu, alla har vuxit upp och vi är med dem vi vill vara med, säger Cindy.

Också Vera går i St Olofsskolan i Åbo, och Christa som tidigare gick i skola i Pargas.

Veras brev till sig själv

I slutet av maj när Vera går ut nionde klassen får hon ett brev av sin klasslärare, som hon skrivit till sig själv i framtiden när hon började i sjuan. "Jag hoppas att jag inte har blivit en poppis som går omkring och mobbar andra", skriver Vera i brevet.
– Jag hade fördomar då. Jag tänkte att de som var populära också var elaka och mobbade. Nu förstår jag inte hur jag kunde tänka så, säger Vera.

En smäll i ansiktet

Jag träffar flickorna också hösten 2014 när de går i gymnasiet.
– Det känns som om du har vuxit till dig tre år över en sommar. Det är en ordentlig tjock smäll i ansiktet, nu krävs det så mycket ansvar av oss, säger Christa.
Isabella säger att pojkarna är ett par år efter i utvecklingen, men att vissa av dem nu äntligen börjar skärpa sig och sluta bete sig barnsligt.
Alla flickor är trötta och klagar på mycket skolarbete. Om de unnar sig lite ledigt under veckosluten får de sitta och göra läxor till midnatt efteråt.

Line, Vera och Kajsa vid skolan i december 2014.
Line, Vera och Kajsa i december 2014. Line, Vera och Kajsa vid skolan i december 2014. Bild: Yle/Annvi Gardberg vera och kajsa

– Måndagar är hemska, fredagarna trevligare, säger Line.
– Om jag har sovit för lite ruinerar det hela dagen, säger Vera, och Kajsa instämmer.

Bättre att inte föräldrarna vet

När det är fest vill föräldrarna veta var flickorna är, och de lovar att de ska lämna festen om något händer som är illa för dem.
Men i min egen dagbok från 1981 hittar jag ett ställe där jag inte tillbringar natten där jag påstår att jag är.
– Vi är ju inga änglar. Om du inte gör emot vad föräldrarna säger, så lär du dig inte heller av dina misstag, säger Isabella och Christa.
Isabella betonar att föräldrarna ju nog vet vad som försigår, men de behöver inte veta allt, de unga har också rätt till sina egna hemligheter.
– Vissa saker är såna som det känns att det är bättre att de inte vet, säger Christa.

"Jag hade överbeskyddande föräldrar"

En dag i december 2014 sitter jag och pratar med Vera, Kajsa och Line.
"Jag hade totalt överbeskyddande föräldrar, och därför måste jag slåss tills de lät mig göra vad jag ville", säger jag till dem.
Men när jag läser mina dagböcker en gång till börjar jag misstänka att jag har skapat mig en felaktig bild av mina föräldrar som femtonåring - och aldrig ifrågasatt den efteråt.
Nu inser jag att mina föräldrar gav mig ganska stora friheter. De kanske litade på mig mera än jag förtjänade.

Christa (i mitten) och Dora (längst till höger) med pojkar i klassen.
Christa (i mitten) och Dora (längst till höger) med pojkar i klassen våren 2014. Christa (i mitten) och Dora (längst till höger) med pojkar i klassen. Bild: Yle/Annvi Gardberg dora och christa med klasskamrater i 9 f i st olofsskolan.

Alt slutade ändå väl. Inga katastrofer drabbade mig.
Mina egna barn blir femton om två-tre år. Jag undrar om jag vågar ge dem lika stora friheter jag själv hade.

Jag är glad att jag har dagboken kvar, för utan den hade jag glömt det mesta som hände mig det där året.

Veckans dokumentär: Tidig vår inne i mig - om flickor som är 15-16 sänds 19.7 kl. 9:03 och 22.7 kl. 11:03 i Radio Vega

Musiken vi hör
Isabella sjunger i en à capella-grupp i gymnasiet: True Colours av Cindy Lauper. I min dagbok från 1981 har jag skrivit låttexter i mängder, sida upp och sida ner. Det är bland annat Woude som turnerade flitigt det där året, "hans musik är så vacker" skrev jag i dagboken. Dessutom gillade jag Pelle Miljoona med albumet Moottoritie on kuuma, som också hörs i dokumentären.