Hoppa till huvudinnehåll

Nato lämnar Afghanistan åt ovisst öde

Spanska soldater i Afghanistan.
Nato-reträtten betyder att utländska soldater inte längre kommer att synas på gatorna eller på fronten mot talibangerillan. Spanska soldater i Afghanistan. Bild: EPA/HOSSEIN FATEMI nato-trupper

Få saker tyder på att Afghanistans framtid är tryggad då Nato och USA 13 år efter invasionen drog sig tillbaka. Landet är varken säkert eller stabilt, och många av de humanitära framstegen har börjat falla samman.

Då USA invaderade Afghanistan efter terrorattackerna den 11 september var det ingen som planerade en 13 år lång närvaro i ett av världens fattigaste och mest osäkra länder.

Det som började som ett krig för att komma åt terrornätverket al-Qaidas baser, blev både USA:s och Natos längsta militära operationer. Kriget mot talibangerillan har krävt tusentals utländska soldaters och otaliga afghaners liv.

Vacklande statsbygge

Trots det är landets framtid allt annat än säker då de utländska trupperna nu har dragit sig tillbaka. Talibangerillan är inte slagen och oron är stor över att den förbereder sig på ett storoffensiv mot de afghanska säkerhetsstyrkorna, vars färdigheter är allt annat än garanterade.

Landet plågas i takt med ett allt sämre säkerhetsläge också av försämringar i det humanitära läget, som under många år förbättrades sakta men säkert.

Också det politiska landskapet skuggas av orosmoln. Efter ytterligare en fuskpräglad valkamp styr landets andra president Ashraf Ghani landet genom en vacklande koalition tillsammans med utmanaren Abdullah Abdullah.

Den stormiga processen efter presidentvalet väcker oro över koalitionens hållbarhet. Många tror att man snart kan räkna också politiskt kaos bland Afghanistans många bekymmer.

Reträtten

Redan år 2012 slogs det fast att Nato snart inte skulle ha en liknande militär närvaro i Afghanistan som alliansen hade haft, och att trupperna skulle åka hem före årsskiftet 2014.

Tanken var att de afghanska styrkorna, armén och de olika polis- och paramilitära styrkorna då skulle vara kapabla att axla säkerhetsansvaret för hela landet.

Efter en lång process och politisk mangling blev det i mitten av 2013 klart att reträtten skulle bli närmast total, men att utländska soldater fortfarande skulle bli kvar som utbildare och rådgivare till de afghanska styrkorna.

Stobritanniens, Förenta Staternas och Natos flagga halades för sista gången vid en ceremoni på en militärbas i Afghanistan den 26 oktober 2014.
De sista Nato-baserna har stängts i år. Kvar blir en liten styrka rådgivare och plan och helikoptrar för att lappa bristen på afghanskt flygvapen. Stobritanniens, Förenta Staternas och Natos flagga halades för sista gången vid en ceremoni på en militärbas i Afghanistan den 26 oktober 2014. Bild: EPA/SERGEANT OBI IGBO, RLC / MOD / HANDOUT MANDATORY CREDIT: CROWN COPYRIGHT marinkåren

Man kom överens om exakt hur många de amerikanska soldaterna, som utgör lejonparten av den utländska truppen, skulle bli.

Efter årsskiftet är antalet utländska soldater kvar i Afghanistan kring 13 000, jämfört med den största truppstyrkan på över 150 000 soldater från över 40 länder.

Stöd och säkerhet

Av de utländska trupperna kommer nästan 11 000 att vara amerikanska soldater. Deras uppgift kommer i huvudsak att vara att utbilda afghanska soldater, och att rådgiva den afghanska armén.

De amerikanska trupperna ska inte delta i strider, förutom då de själva eller den afghanska regeringen direkt hotas.

Amerikanska plan, helikoptrar och drönare kommer ändå enligt ett avtal som slöts mellan USA och Afghanistan i år att bidra med eldstöd för den afghanska armén.

Enligt avtalet kommer amerikanska elittrupper också att fortsätta jaga terrorceller och talibanledare i deras gömställen i avlägsna delar av landet.

Det är en uppgift den amerikanska armén inte vill ge ifrån sig och är ett tecken på att man inte litar på att den afghanska armén är kapabel att ta striden till gerillan.

Svag punkt

Det råder överhuvudtaget en hel del tvivel kring om de afghanska styrkorna som ska trygga landet mot gerillan klarar av uppgiften.

Sedan arbetet med att bygga upp en afghansk armé och polisstyrka började har hundratusentals män beväpnats och utbildats, i huvudsak med utländska pengar och till stor del av utländska utbildare.

Otaliga exempel har ändå visat att de afghanska styrkornas stridsduglighet är minst sagt varierande.

De afghanska soldaternas nivå varierar och många är oroliga för att en stor del av de tusentals soldaterna inte är kapabla att stå emot talibangerillan. Bild: Reuters tv afghansk soldat

Antalet desertörer, eller soldater som helt enkelt försvinner med sina vapen, är mycket högt. Armén plågas av ofantlig korruption. Fallen där lokala befälhavare har försnillat löner eller sålt både vapen, ammunition och bränsle, ibland direkt till fienden, är oräkneliga.

Det finns visserligen afghanska elitförband som anses kunna mäta sig med vilka soldater som helst, och som har visat vad de går för i strid.

Experter, utbildare och soldater som har utbildat, stridit med och lett operationer med afghanska soldater talar ändå i stort om en armé bestående av odisciplinerade förband, och omotiverade soldater.

Våroffensiven

Den fiende de här soldaterna ska bekämpa verkar däremot igen bli allt starkare. Under det gånga året har talibangerillan trappat upp både terrorangreppen och sina strider för att kontrollera mark, framförallt kring gränsen till Pakistan.

Budskapet gerillan har sänt med terrorkampanjen är att den inte har besegrats, utan är lika livskraftig och farlig som någonsin då de utländska trupperna drar sig undan.

Gerillan tros planera en stor våldskampanj, som sannolikt kommer att inledas på våren. Den har under tidigare år dragit sig undan till gömställen i berg och avlägsna dalar av landet, för att sedan på våren slå till med så kallade ”våroffensiver”.

Talibaner slog till i en stor attack i Kabul
Talibangerillans attacker ökar och en våroffensiv för att destabilisera landets myndigheter, säkerhetsstyrkor och regering tros vara på kommande. Talibaner slog till i en stor attack i Kabul Bild: Reuters strider

I vår kommer den afghanska statens säkerhetsstyrkor troligen att stå inför sin hårdaste prövning hittills, om experterna får rätt och gerillan sätter allt den har på spel för att driva tillbaka de statliga trupperna från framförallt södra Afghanistan.

Sprucken koalition?

Sedan i år styrs Afghanistan av sin andra president, då Hamid Karzai efter två perioder ersattes av Ashraf Ghani.

Presidentvalet präglades ändå av fuskanklagelser från utmanaren Abdullah Abdullah. Det är rätt så klart att omfattande fusk förekom, men desto oklarare vem fusket gynnade i vilka områden.

Afghanistans president Ashraf Ghani.
Ashraf Ghani vann det fuskpräglade presidentvalet, men tvingades ingå en koalition med sin närmaste rival Abdullah Abdullah (nedan). Afghanistans president Ashraf Ghani. Bild: EPA/JAWAD JALALI ghani
Abdullah Abdullah röstade i Kabul (14.6.2014)
Abdullah Abdullah röstade i Kabul (14.6.2014) Bild: EPA/HEDAYATULLAH AMID abdullah abdullah

Abdullah vägrade länge erkänna valresultatet och hotade att bilda en egen regering, vilket hotade att leda till en allvarlig politisk konflikt som dessutom kantades av oro över de etniska förtecken grälet hade.

Till sist lyckades ändå utländska medlare övertyga Abdullah och Ghani att bilda koalition. Den har hittills inte visat större sprickor i fasaden, men dess kristålighet ifrågasätts starkt.

Framstegen falnar

Det afghanska statsbygget har kantats av försiktiga men stadiga steg mot det bättre både vad gäller den humanitära och ekonomiska utvecklingen. På både fronterna har det senaste året ändå betytt bakslag.

Vad gäller den ekonomiska tillväxten, som har varit liten men stadig sedan invasionen, tror analytiker att år 2015 kommer att innebära det första året på länge med negativ tillväxt. Truppreträtten i sig tros leda till att ekonomin krymper med två till tre procent.

Samtidigt har det allt sämre säkerhetsläget betytt att de redan skrala utländska investeringarna har sinat. Den utvecklingen förutspås fortsätta också nästa år, vilket betyder färre arbetstillfällen, ökad fattigdom och troligen också att fler mänskor drivs tillbaka till opiumodlingen.

Humanitära bakslag

I takt med att säkerhetsläget och ekonomin har tagit steg bakåt har också många av de humanitära framstegen som den 13 år långa ockupationen har fått fram lidit bakslag.

Ett exempel som i år fick stor uppmärksamhet var att polio igen har fått fotfäste i Afghanistan, för första gången sedan år 2001.

Att den redan en gång utrotade sjukdomen nu har kommit tillbaka till Afghanistan har dels att göra med fattigdom och brist på utbildning, men det hänger också direkt ihop med säkerhetsläget.

Hjälparbetare vaccinerar barn i Pakistan, vaccinen betalas av UNICEF
Vaccineringen mot polio har tagit hård skada av hot och angrepp mot vaccineringsteamen, både i Afghanistan och grannlandet Pakistan. Hjälparbetare vaccinerar barn i Pakistan, vaccinen betalas av UNICEF Bild: EPA/BILAWAL ARBAB vaccinationer

Talibangerillan tror att poliovaccineringen är en västerländsk komplott, och har angripit vaccineringsteam både i Afghanistan och i Pakistan.

Polio är ändå bara ett exempel som illustrerar en försämring i sjukvården i avlägsna och fattiga områden där talibangerillan är aktiv eller delvis i kontroll.

Barn, kvinnor utbildning och analfabetism

Afghanistan har fortfarande den högsta barndödligheten i världen. Ungefär ett barn av 100 dör vid födseln. Sjukdomar och den kroniska undernäring som vart tredje barn lider av tar många fler barns liv före deras femte födelsedag.

Den höga barndödligheten tillsammans med fattigdom betyder att familjerna också får många barn, i medeltal fem per kvinna.

Barn ses, precis som i många andra fattiga och underutvecklade länder, som en tillgång och som ett par extra händer vid jordbruket eller vid fabriker.

Åtminstone vart fjärde afghanskt barn tros jobba för att bidra till familjens överlevnad, och speciellt i städerna är arbetet ofta både farligt och tungt.

Det betyder också att många barn inte kan gå i skola alls eller tvingas sluta skolan efter bara några år, och läskunnigheten bland afghaner är bara kring 28 procent.

För flickor och kvinnor är läget ännu sämre, då det på många håll anses onödigt att flickor lär sig läsa och skriva. Talibangerillan dessutom har gjort sitt bästa för att avskräcka familjer från att skicka sina flickor till skolorna.

Bara omkring 12 procent av de afghanska kvinnorna och flickorna uppskattas kunna läsa och skriva.

Värsta landet för kvinnor

Det är också en av orsakerna till de afghanska kvinnornas situation fortfarande är desperat dålig. Trots att afghanska regeringar har talat varmt för kampen för kvinnors rättigheter och ställning, menar många att deras läge inte har förbättrats avsevärt sedan talibangerillans fall, och att de senaste åren till och med har betytt en försämring.

– Det känns som om regeringarna inte har givit frågan en prioritet det förtjänar, sa EU:s ambassadör i Kabul Franz-Michael Mellbin i mars till den brittiska tidningen The Guardian.

Han menar att det har saknats röster som gör motstånd mot den växande reaktionära retoriken, som siktar mot att igen inskränka de afghanska kvinnornas liv till hemmen.

– Det betyder att det är svårt att kämpa för framsteg. Vi har förgäves sökt krafttag från regeringen, sa Mellbin.

Få flickor får gå i skola, och läskunnigheten bland kvinnor är bara drygt 10 procent. Bild: Yle flicka i afghanistan

Istället har afghanska regeringar i kompromisser med konservativa politiker godkänt lagar som bland annat gör det svårare att skydda kvinnor som misshandlas hemma, genom att hindra åtalades släktingar från att vittna mot män som misshandlar sina fruar.

Kvinnor som anmäler våldtäkter riskerar också att själv åtalas och dömas till fängelse för så kallade moraliska brott. Att ha blivit utsatt för våldtäkt tros vara en av de vanligaste orsakerna för att afghanska kvinnor fängslas.

Också de kvinnor som har valts eller utsetts till högre poster inom politiken eller myndigheterna lever farligt. Attentat och mordförsök mot kvinnliga politiker och myndighetspersoner är vanliga, och det är inte bara talibangerillan som ligger bakom dem.

Läs också