Hoppa till huvudinnehåll

Vatten – en källa till krig i Mellanöstern?

Vattennivån i Döda havet sjunker med en meter per år
Övergiven turiststrand vid Döda havet Vattennivån i Döda havet sjunker med en meter per år Bild: EPA/ABIR SULTAN döda havet

Mellanöstern är en tätt befolkad region och samtidigt en extremt torr region. Här finns alla element för svåra konflikter om den resurs som alla behöver. Trots det har man lyckats undvika krig på grund av vatten.

Mer än hälften av allt tillgängligt vatten finns i områden som omfattas av två eller flera länder och nästan hälften av jordens befolkning bor vid floder som delas mellan flera länder. Gränsöverskridande vatten är politiskt viktigt.

- Därför är det viktigt att hitta mekanismer och former för att kunna samarbeta kring vattenresurser, så att man inte hamnar i konflikt, säger Anders Jägerskog. Han är specialiserad på vattenkonflikter och jobbar nu som ambassadråd vid Sveriges ambassad i Amman, Jordanien.

Längs viktiga vattenleder runt om på jorden har det i århundraden funnits konflikter som bottnar i hur vattenresurserna ska fördelas. Det gäller Jordanfloden, Nilen, Mekongfloden, Amazonas och Zambezi. Också i Centralasien har den ojämna fördelningen av vattenresurser lett till konflikter mellan många före detta Sovjetrepubliker.

Befolkningstillväxt och högre levnadsstandard ökar efterfrågan på vatten

När levnadsstandaren stiger och medelklassen växer ökar användningen av vatten. Vanorna ändras så att mera vatten går åt till renhållning och matproduktion. Medelklassen äter mera kött och ost och båda kräver mycket vatten när de produceras.

Samarbete kring vattenresurser är a och o

Klimatförändringen leder till större variation i tillgången på vatten. Allt större områden har kommit att drabbas av svår torka, andra områden drabbas av kraftiga översvämningar. När torkan drabbar stora spannmålsproducerande länder i Asien, Afrika och Amerika är det de fattigaste som får ta smällen med högre matpriser.

En bidragande orsak till potentiella vattenkonflikter är hur staterna befinner sig geografiskt i förhållande till varandra. I princip kan länder som ligger uppströms vid en flod reglera och kontrollera flödet och påverka vattentillgången för länder som ligger nedströms. Det kan handla om dammar eller att vattnet leds bort från floden till bevattningar.

Mellanöstern – stor potentiell vattenkonflikt

Mellanöstern har i snart 70 år varit en politisk krutdurk och vatten har hela tiden funnit i konfliktens kärna, på ett eller annat sätt. En given orsak till detta är att alla länder i regionen lider av brist på vatten. Mellanöstern och Nordafrika har fem procent av jordens befolkning, men bara en procent av jordens färskvattenresurser.

Områdena kring Jordanfloden är de mest omtvistade i världen. Under femtio års tid har vattenresurserna i Jordanfloden överutnyttjats och det har satt hela flodens existens på spel. Här finns många intressenter: Syrien, Libanon, Jordanien, Israel och de palestinska områdena.

Israeliska barn leker med vatten på en kibbutz
Barn på en kibbutz leker med vatten Israeliska barn leker med vatten på en kibbutz Bild: EPA/ABIR SULTAN kibbuzbarn

Jordanfloden är central för vattenförsörjningen i regionen. För tio år sedan täckte den 60 procent av Israels behov, men numera är andelen mindre (se nedan). För Jordanien är Jordanfloden ännu viktigare. För de palestinska områdena är Jordanfloden inte lika viktig, eftersom man kan ta vatten från så kallade akvifärer, som rinner under Västbanken och Gaza.

Kriget i Syrien sätter press på grannländerna

För vattenförsörjningen i regionen får kriget i Syrien indirekta konsekvenser. De enorma flyktingströmmarna påverkar Jordanien, där det finns mer än en miljon syriska flyktingar och Libanon där antalet är ännu större, säger Anders Jägerskog.

- Jordanien påverkas så att man tvingas tillhandahålla vatten till flyktingarna och därtill är man tvungen att ha reningsverk som kan hantera allt detta vatten. Det är ju en procentuellt väldigt stor ökning av befolkningen på kort tid. Vattensituationen pressar Libanon och Jordanien hårt och det finns risk för att den skapar konflikter inom landet. Vatten är bara en aspekt, det kan uppkomma andra konflikter också.

Förhandlingar och avtal

Trots att vattenfrågan har lett till slitningar mellan länderna har man ändå kunnat förhandla om frågor kring Jordanfloden. Redan på 1950-talet satte man igång med gemensamma vattenprojekt trots att Israel och Jordanien inte hade slutit fred. 1994 slöts ett fredsavtal mellan länderna och vattenfrågan ingick också i en principöverenskommelse som palestinierna och Israel enades om 1993.

Israel, det palestinska självstyret och Jordanien undertecknade ett avtal 2005 om att göra en studie om man kunde förbättra vattentillgången genom att gräva en kanal mellan Röda havet och Döda havet. Studien blev klar 2011.

Palestinsk pojke fyller vattenkanistrar på flyktingläger i södra Gaza
Palestinsk pojke fyller vattenkanistrar i södra Gaza Palestinsk pojke fyller vattenkanistrar på flyktingläger i södra Gaza Bild: EPA/ALI ALI palestinsk

Jätteprojektet kunde rädda Döda havet som är på väg att försvinna. Fallhöjden mellan Röda havet och Döda havet är stor och den kunde utnyttjas till att utvinna energi. Den energin är tänkt att användas till avsaltning, som är mycket energikrävande.

- Studierna visar att projektet är möjligt att genomföra, men det blir väldigt, väldigt dyrt. Det skulle inte bära sig utan stöd från omvärlden och finansieringen skulle till största delen vara gåvomedel. Och det är inte sannolikt att den finansieringen är tillgänglig, säger Anders Jägerskog.

Därför planerar man nu en nedbantad version av kanalen, en pipeline som skulle leda vatten från Röda havet till Aqaba i södra Jordanien där det skulle avsaltas. Restvattnet skulle ledas till Döda havet. Israel skulle få det renade vattnet, mot att motsvarande mängd leds från Genesarets sjö till Jordanien. Både Jordanien och Israel skulle vinna när det gäller transportsträckor.

Att vattenfrågan är central i konflikten mellan Israel och palestinierna visas av att den enligt Osloavtalet ska lösas i slutförhandlingarna som också berör sådana svåra frågor som Jerusalems status och de palestinska flyktingarnas ställning. Eftersom ett slutavtal inte är i sikte måste nya lösningar hittas för att vattenfrågan inte ska eskalera konflikten.

Virtuellt vatten och nytt vatten

Ett sätt att lindra vattenbristen och skjuta på problemen har varit användningen av ”virtuellt vatten”. I stället för att odla grödor och frukter som kräver mycket bevattning, importerar man vattenrika grödor. Man kan säga att ett kilo vete innehåller tusen liter vatten, eftersom det går åt tusen liter vatten för att producera ett kilo vete.

Palestinsk bonde vattnar sin odling i Hebron på Västbanken
Palestinsk bonde vattnar sina grödor i Hebron Palestinsk bonde vattnar sin odling i Hebron på Västbanken Bild: EPA/ABED AL HASHLAMOUN vattnar

Samtidigt är importen problematisk för palestinierna eftersom de inte har råd med den. Tvärtom borde de exportera frukter och andra produkter för att få exportintäkter och för den produktionen behövs vatten. Dessutom leder den snabba befolkningstillväxten på de palestinska områdena (den hör till de snabbaste i världen) till att efterfrågan på vatten ökar och på lång sikt kan virtuellt vatten inte vara lösningen.

En annan lösning är att skapa ”nytt” vatten. Redan nu täcker Israel 20 procent av sitt vattenbehov genom avsaltning. Meningen är att kontinuerligt öka andelen och därmed bli mindre beroende av grannländerna. Men avsaltningsanläggningarna kräver stora investeringar och därför tar det tid att öka andelen.

Ett annat sätt att bromsa den ökade efterfrågan på vatten är att göra vattenanvändningen effektivare. Åttio procent av det renade avloppsvattnet går tillbaka till jordbruket. I slutet av 80-talet kunde man i Israel producera ett kilo vete med en enhet vatten. Nu är produktionen två kilo med samma mängd vatten. De här åtgärderna har ökat Israels ”vattenbudget” från två miljoner kubikmeter till närmare tre miljoner kubikmeter per år.

Israel allt mer oberoende, palestinierna pressade

Om Israel blir allt mera självförsörjande när det gäller vatten kunde man tänka sig att Israel förhåller sig mindre aggressivt i förhandlingar om vattenresurser. Men så verkar ändå inte vara fallet. Från israelisk sida hävdar man att klimatförändringen minskar de existerande vattenresurserna i regionen och därför är man inte villig att kompromissa.

Ultraortodoxa judar samlar vatten från en källa utanför Jerusalem på Västbanken
Ultrortodoxa judar tar vatten från en källa på Västbanken Ultraortodoxa judar samlar vatten från en källa utanför Jerusalem på Västbanken Bild: EPA/ABIR SULTAN källa

Från palestinsk sida har man protesterat mot att Israel har så gott som fullständig kontroll över vattenkällorna på Västbanken. Kontrollen har två sidor. Å ena sidan kontrollerar Israel området militärt, å andra sidan måste alla beslut om nya brunnar godkännas av den israelisk-palestinska vattenkommittén, där alla beslut måste vara enhälliga.

Palestinierna hävdar dessutom att säkerhetsbarriären eller muren mellan de palestinska områdena och Israel är dragen så att vattenkällorna blir på den israeliska sidan.

- Situationen i Gaza är extremt svår, vad gäller vatten. Under den senaste Gazakonflikten förstördes delar av infrastrukturen för vattenresurserna. Människorna har det extremt svårt då de tvingas använda vatten som inte är tjänligt för mänskligt användande, säger Anders Jägerskog.

Också utan den senaste konflikten skulle vattensituationen i Gaza vara svår. Kapaciteten att rena avloppsvattnet har varit för liten. Dessutom har man under en lång tid överpumpat den akvifär som finns under Gaza. Man har alltså tagit ut mera vatten än vad som rinner till. Det har lett till att grundvattennivån har sjunkit och ökat saltvatteninträngningen från Medelhavet.

Israelisk soldat delar ut vatten till sina kamrater nära gränsen till Gaza
Israelisk soldat delar ut vatten under den senaste Gazakonflikten Israelisk soldat delar ut vatten till sina kamrater nära gränsen till Gaza Bild: EPA/JIM HOLLANDER gazagränsen

Mellan Jordanien och Israel finns ett fungerande vattensamarbete sedan fredsavtalet 1994. Bland annat lagrar Jordanien via en kanal en del av sitt överskottsvatten under vinterhalvåret i Genesarets sjö i Israel för att sedan under den torra sommaren få tillbaka vattnet. Också mellan Jordanien och Syrien finns ett samarbete om en biflod till Jordanfloden.

Krig eller förhandlingar?

Jordaniens kung Hussein sade på 1990-talet att vatten är den enda anledning som kunde få Jordanien att gå ut i krig. Boutros Boutros-Ghali, tidigare generalsekreterare för FN, har sagt att ”nästa krig i Mellanöstern kommer att handla om vatten”.

Liknande tankar hade en annan av FN:s generalsekreterare. Kofi Annan ansåg i början av 2000-talet att ”våldsam tävlan om färskvatten mycket väl kan bli en källa till konflikt och krig i framtiden”. Senare tog han tillbaka sin bedömning och påpekade att vatten i stället har varit föremål för samarbete och förhandlingar.

Tanken att vatten har stor risk att vara en krigsorsak, bygger på vattnets roll i matproduktionen. Med en ökande befolkning kommer det inte att finnas tillräckligt med vatten för att producera den mat som behövs i Mellanöstern.

- Men det man inte beaktade var att vi har en global marknad där underskott kan kompenseras med import från en annan region. I till exempel Egypten har matimporten ökat sedan 1970-talet. Man har alltså kunnat kompensera för brist på vatten. Därför har det inte blivit konflikter på det sätt som man tidigare trodde, säger Anders Jägerskog.

Globalt finns 276 flodområden och 445 grundvattenkällor som delas av två eller flere länder. Det är ändå trösterikt att vattenfrågorna har lösts med förhandlingar. Det finns omkring 3600 konventioner och avtal som reglerar delade vattenresurser.

Med tanke på vattenproblemen i Mellanöstern ser vattenexperten Anders Jägerskog flera positiva tendenser:

- Man försöker medvetet övergå från vattenintensiva grödor till sådana som inte kräver så mycket vatten. Samtidigt ökar man vatteneffektiviteten med hjälp av tekniska framsteg. Men det handlar inte enbart om teknik, det handlar om att få länderna kring Jordanfloden att hålla fast vid förhandlingsviljan, trots temporära bakslag.

Bakgrundsmaterial: Anders Jägerskog: Det livsviktiga vattnet – från konflikt till samarbete. Världspolitiksnes dagsfrågor 10/2012.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes