Hoppa till huvudinnehåll

Emmaus – en rättvis värld med bistånd, solidaritet och gemensam morgongröt

Emmaus-rörelsen i Finland vill inte vara en rörelse som sysslar med välgörenhet och pyssel. Emmaus vill hjälpa dem som behöver det mest, samtidigt som man skapar ett solidariskt och ekologiskt samhälle också på hemmaplan. Emmaus Westervik som grundades i Ekenäs av Birgit och Rurik Rancken var inte bara ett loppis, utan också ett kollektiv med solidariska vanor.

Emmaus-rörelsen grundades av prästen Abbé Pierre i Frankrike 1949. Han ville hjälpa de fattiga, men menade att de fattiga kan lära de rika mycket. Emmaus motto är "Hjälp dem som behöver det mest."

Abbé Pierre besökte Helsingfors 1958, och efter det bildades en liten biståndsgrupp för u-landshjälp, som fick namnet Svalorna 1964. Emmausrörelsen är en del av denna rörelse.

1973 grundade Birgit och Rurik Rancken en Emmaus-kommunitet i en gammal folkskola i Västervik, 7 km utanför Ekenäs. Rurik Rancken berättar att grundtanken för Emmaus Westervik är att ta tillvara saker och samtidigt hjälpa människor som inte hittat sin plats i samhället. Alla saker som donerats skall sorteras, en del av dem skickas till fattiga i bl.a. Chile, Bangladesh, Peru. Det andra säljs på loppmarknaden, och pengarna skickar man till de fattiga.

Men får de som behöver verkligen hjälp? Rurik Rancken menar att Emmaus har direkt kontakt med personerna i länderna.

Emmaus-Westervik fungerade också under 1980 och 90-talet som Moder Teresas första ”länk” i Finland och administrerade den allt populärare filtstickningen för behövande i Indien.

Emmaus är inte bara ett loppis, det är också en kommunitet, d.v.s ett kollektiv, som består av två familjer, och flera frivilliga vuxna. Runt matbordet i den gamla folkskolan sitter Westervik Emmaus kollektiv. Alla jobbar frivilligt. Man får ingen lön, men mat, ett eget rum och fickpengar.

Emmaus-kollektivet jobbar för en bättre värld, de ser lösningar på problem. Och så som Britta Lindblom i Veckans puls, säger: Emmaus lär en att vara människa, inte konsument. Hon undersöker också hur kollektivet fungerar med det praktiska. Med städning, diskning och matlagning.

Kommuniteten upphörde 1990 men lopptorgsverksamheten fortsatte. 1996 flyttade Emmaus-Westervik in till Ekenäs centrum Fyrtio år senare, 2013, undersöker Närbild vad Emmaus Westervik i Ekenäs sysslar med. Och Emmaus är inte alls bara ett loppis, utan verksamheten är mycket annat: socialt arbete, miljöarbete, bistånd.

Emmaus utövar inte välgörenhet, utan biståndsarbete, berättar Maarit Kinnunen. Man vill hjälpa personer i andra länder att klara sig själv. Kristina Wall är frivilligarbetare. Hon funderar på hur verksamheten har förändrats under de fyrtio år hon jobbat för Emmaus Westervik.

Också Emmaus Svalorna i Helsingfors drivs av frivilliga jobbare. Eller filantroper som Chris Zitting kallar dem i sitt reportage från 1997.

Text: Ida Fellman

Torghandel och köphysteri

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Vinterväder 1987

    Köld har vi redan haft tillräckligt, men snön är välkommen.,

    Hurudant var vädret vintern 1987? Meteorologerna Kenneth Holmlund och Liisa Fredriksson ger prognoser

  • Är det hälsosamt att sporta i iskyla?

    Anders Wahlberg springer inte om kvicksilvret går under -20.

    I januari 1985 var det rekordkallt. Sportmagasinet tar reda på om det är farligt att sporta i temperaturer på under -15 grader.

  • "Han kommer i morgon" om samlevnad, alkoholism och ensamhet

    Sonja behöver sprit under sina ensamma veckor.

    Sonja är en heltidsarbetande mor, och hennes man jobbar som långtradarchaufför. Från sina långa resor hämtar han hem mycket sprit som Sonja behöver under sina ensamma veckor. Carl Mesterton behandlar ensamhet och alkoholism i sin serie Samlevnad.

  • Carl Mesterton om serien Samlevnad

    Mesterton gör realistisk serie om vardagliga problem.

    En av regissör och producent Carl Mestertons specialiteter har alltid varit pedagogisk och social tv-teater, så också i serien Samlevnad. Här berättar han om de olika avsnitten som behandlar skilsmässa, alkoholism, svartsjuka och otrohet.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Jakobstad 1984

    Unga i Jakobstad lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally.

    Vad gör de unga i Jakobstad? Lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally? Följ med till Jeppis 1984.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

    Lappvikens sjukhus var Finlands första mentalsjukhus.

    Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

  • Somliga stänger vi in

    Vad sker i mentalvården i 70-talets Finland?

    Allt står inte rätt till med mentalvården i 70-talets Finland. Det går att låsa in en patient mot hans eller hennes vilja. Dessutom prioriteras medicinering framför terapi på vårdanstalterna.

  • Roparnäs sjukhus har upplevt många människoliv

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet.

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet. Men mentalvården har förändrats radikalt under de senaste 25 åren och nu planerar man att stänga sjukhuset. Öppen vård är dock inte alltid den bästa lösningen för mentalpatienter.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • När depressionsvården blev medikaliserad

    Skall man äta antidepressiva läkemedel?

    Depression kallas vår tids folksjukdom och drabbar allt fler av oss. De nya antidepressanterna började komma in på den finländska marknaden på 1990-talet. Depressioner började botas med medicin i stället för terapi. Är medicinerna en räddning, eller en förbannelse?

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • Klyftan - inbördeskriget ur ett litet barns perspektiv

    Drama på Anna Bondestams roman om inbördeskriget.

    Anna Bondestams roman Klyftan kom ut 1946. Det var en av de första böckerna om inbördeskriget ur ett barns perspektiv, och skildringen känns än idag mycket stark. I filmatiseringen av boken från 1973 möter vi 11-åriga Rut, vars pappa är en av de röda.

Nyligen publicerat - Arkivet