Hoppa till huvudinnehåll

Eva Frantz: När mamma skulle organisera

Eva Frantz.
Eva Frantz. Bild: YLE/Jyrki Valkama eva frantz

Jag ställer i ordning lite fint vid köksbordet. Laptoppen, papperskalendern, pennor, block, en hög med obetalda räkningar och en tekopp. Det ser prydligt ut. Om någon skulle se mig nu skulle den tänka att ”där sitter en kontrollerad människa som ska organisera någonting viktigt”.

Det är faktiskt någonting viktigt jag ska ta itu med. Hela familjens kalender för våren 2015. Min tanke är att om jag nu gör en kraftansträngning och ser till att precis allt finns inskrivet i god tid kommer vi att slippa en massa rådd. Som de där förargliga situationerna när man för ett simsuget barn till simhallen bara för att inse att den är stängd på grund av tävlingar. Detta stod ju nog klart och tydligt i det där mailet man fick i september. Sådant känns bara dumt och onödigt, men det går att undvika om man är organiserad.

Bestämmer mig för att börja med just barnens simskola. Inget konstigt där, varje lördag ska det simmas. Platserna till kursen kapade jag en stressig decembermorgon klockan 08.00. Då befann jag mig i morgontrafiken men lyckades skicka iväg anmälan i precis rätt sekund. Det var tur det, för kurserna brukar fyllas på några minuter, men sådant bekommer inte den som är punktlig och organiserad.

Kastar en blick på det bekräftelsemail jag fick för några veckor sedan och känner hur allt blod åker ner i vristerna. ”Betala deltagaravgiften senast 31.12, annars går platsen till nästa barn i kön”. Herregud! Hur har jag missat detta? Jag loggar in i nätbanken medan svettpärlor bildas i min panna. I det här skedet är det ju kanske inte fråga om sekunder längre men jag betalar i alla fall medlemsavgiften skitfort och skickar tillbaka kvittot till simskolan medan jag smider en plan på att skylla på allt det där datastrulet i nätbankerna under julhelgen ifall barnen nu har förlorat sina platser. Man kan alltid skylla på hackarna, visst?

Nåja, nästa punkt. Efter flera månader i kö har ena dottern fått plats i scouterna. Mysigt. Förläggningar och möten, jag antecknar så fint. Församlingens kör också. Så där.

Själv ska jag försöka mig på en ny träningsform som heter Chiball, det blir intressant. Fast ajaj, den kolliderar ju lite med bokklubben... men det kanske bara är bra att ta lite paus i träningen för att dricka vin och diskutera böcker ibland. Så man inte tar i för häftigt, liksom, man har ju hört om människor som drabbats av överträning. Skriver in både bokklubb och Chiball.

Betalar telefonräkning, barnens livförsäkringar och – hujedamig – kreditkortsräkningen. Nåja, en gång jul om året bara. Det finns jättefina saker på loppis.

Oj så många kalas ungarna är bjudna på. Skriver både in kalasen och påminnelser att skaffa presenter till födelsedagsbarnen.

Hittar en räkning som ger mig otroligt dåligt samvete. Föräldraföreningen påminner mig för andra gången om den frivilliga medlemsavgiften. Man behöver förvisso inte betala den, men det är ju trevligt om man bidrar till att sätta guldkant på barnens tillvaro. För att inte tala om att pengarna också används till en gåva till dotterns duktiga klassföreståndare i slutet av året. Att strunta i medlemsavgiften är lite som att säga att hon inte förtjänar sin hortensia och sitt spapresentkort i maj. Arrogant och slarvigt, men till all lycka är jag ju organiserad så här ska betalas.

Nu blir det lite högtidligt. Yngre dottern ska börja skolan till hösten och nu ska jag anmäla henne. Det gör man elektroniskt nuförtiden. Man slår bara in den sextonsiffriga kod som skickades hem per post förra veckan. Det pappret lade jag här. Mmm. Fast var är det nu då?

Det kan inte vara sant. Jag har tappat bort pappret med den sextonsiffriga koden! Hur kunde jag? Vad händer om jag inte hittar den? Får vi organisera hemskolning för dottern?

Jag vänder upp och ner på alla tidnings- och pappershögar i huset, går igenom soporna, skriker lite åt maken som ser förskräckt ut, härjar vidare… nu ser ingenting så prydligt ut längre. Till sist ringer jag kommunen och ropar in ett skärrat meddelande på bildningssektorns telefonsvarare. Nu kan jag inte göra annat än hoppas på att de förbarmar sig över mig och skickar en ny sextonsiffrig kod.

Betalar konstklubben.
Utvärderar eftis.
Skriver in leksaksdagar.
Skriver in de datum då barnen ska ut och skrinna.
Skriver in föräldramöten.
Skriver in talterapi.

Inboxen plingar till, det är simskolan som tackar för betalningen och hälsar att vi ses den sjuttonde. Puh.

Innehållet i tekoppen har svalnat för länge sedan. Strunt samma. Mamma behöver en whisky.

Läs också

Familj

Till Buu-klubben
Till Hajbo
Till MGP