Hoppa till huvudinnehåll

Storebror ser dig!

Svenska teatern sätter upp Orwells "1984" våren 2015.
Svenska teatern sätter upp Orwells "1984" våren 2015. Svenska teatern sätter upp Orwells "1984" våren 2015. Bild: Svenska teatern aaro wichmann

Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka – så lyder Partiets slagord i den totalitära staten Oceanien, en värld skapad av George Orwell i dystopin ”1984”.

På onsdag (14.1) är det premiär för Robert Ickes och Duncan Macmillans nya iscensättning av texten på Svenska teatern i Helsingfors. För regin står Jarno Kuosa, och rollen som Winston Smith görs av Aaro Wichmann medan Kira-Emmi Pohtokari axlar rollen som Julia.

George Orwell började skriva på romanen år 1944 under brinnande krig när de västallierade invaderade Frankrike samtidigt som Sovjetunionen återtog alla sina territoriella förluster, invaderade Tyskland och ockuperade Östeuropa.

I augusti 1945 fällde USA atombomber över Hiroshima och Nagasaki – en knapp månad innan kriget tog slut. Romanen var klar 1948 och utkom året därpå.

Orwells 1984 handlar om livet i provinsen Flygbas ett i landet Oceanien tre decennier efter att ideologiska strider rasat i landet som drabbats av en atombombskatastrof.

Stridigheterna i Oceaninen kulminerade i en revolution på 1960-talet som bäddade för ett totalitärt samhälle styrt av Partiet med Storebror som ett slags frontfigur.

Kontroll och manipulation

Den enskilda individen är underställd en minutiös granskning och kontroll av statliga tankepoliser som håller koll via teleskärmar och mikrofoner, och bakom varje hörn lurar en potentiell angivare – finns det överhuvudtaget någon man kan lita på? Finns det någonstans man kan gömma sig?

39 år gamla Winston Smith jobbar på arkivavdelningen på Sanningsministeriet där han reviderar tidningstexter för att motsvarar sanningen för dagen. Winston ansätts gång på gång av minnen från barndomen och av tvivel mot regimen.

Ett av Partiets centrala mål är att radera invånarnas minnen, göra dem historielösa och att skola dem till viljelösa robotar i ett totalitärt system där Storebror och Partiet kan manipulera allt och alla.

Det största hotet mot Partiet är människornas egenvilja och förmåga att tänka, och för att inskränka folks förmåga att skapa sammanhang, minnas och formulera motstånd konstruerar Partiet ett s.k. nyspråk där man skalar av språket, gör det torftigt och enkelspårigt.

Känslor och kärlek bannlysta

Likt Romeo hittar Winston sin Julia, en 26 år gammal kvinna som jobbar med att snurra runt på författarmaskinerna på romanavdelningen där man producerar dussinromaner med pornografiskt innehåll för att roa massorna, dvs. prolerna som utgör 85 % av Oceaniens befolkning.

Julia och Winston trotsar förbudet om att träffas och att ha ett sexuellt förhållande – väl medvetna om att deras relation är förbjuden och därmed dödsdömd: blir de ertappade eller avslöjade kommer de att tvingas utstå tortyr och högst antagligen dömas till döden.

Hur ser Storebror ut idag?

George Orwell modellerade sin Storebror med såväl Hitler som Stalin som förebilder, och sedan romanen publicerades år 1949 har Orwells dystopiska framtidsvision tagit konkret gestalt och form bl.a. i de öststater som ockuperades av Sovjetunionen efter andra världskrigets slut, och i dag finns totalitära regimer i länder som Nordkorea.

Regissören Jarno Kuosa säger att 1984 dessvärre på många sätt är en aktuell pjäs idag med tanke på alla teman som den härbärgerar: texten handlar förvisso om ett totalitärt samhälle och om övervakning av människor, men den handlar också i hög grad om tankefrihet.

Kuosa understryker att frågan om tankefrihet är en viktig fråga i vårt samhälle idag när vi i allt högre grad lever under påverkan av olika medier som tar en allt större plats i våra hjärnor. Medieflödet idag är oerhört omfattande och vi kanske i högre grad borde ifrågasätta varifrån våra tankar kommer, och vem som styr våra tankar.

Dagens Storebror kan givetvis se ut på många olika sätt, men i hög grad styrs vi - medvetet eller omedvetet - av marknadskrafterna som har stenkoll på våra köpvanor och vårt köpbeteende.

Och via sociala medier lämnar vi frivilligt spår efter oss och bjuder på oss själva med ständiga uppdateringar om var vi finns, vilka företag och organisationer som vi ”gillar” och uppgifter om vem vi umgås med.

För att inte tala om reality-tvsåpor som Big Brother (sic!) eller Paradise Hotel där man verkligen vill bli sedd 24/7 i hopp om att bli känd …

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje